Malaki, 2 Kapitlet
Prästernas synd. Äktenskap med hedniska
kvinnor. Äktenskapsskillnad.
1. Därför kommer nu följande bud till eder, I präster.
2. Om I icke hörsammen det och akten därpå, så att I given mitt
namn ära, säger HERREN Sebaot, så skall jag sända förbannelse
över eder och förbanna edra välsignelser; ja, jag har redan
förbannat dem, eftersom I icke akten därpå.
3. Se, jag skall låta min näpst drabba eder avkomma, och jag skall
kasta orenlighet i ansiktet på eder, orenligheten efter edra
högtidsoffer; ja, I skolen själva bliva kastade i denna.
4. Då skolen I förstå att jag har sänt till eder detta bud, för
att mitt förbund med Levi skall bestå, säger HERREN Sebaot.
5. Jag hade ett förbund med honom, och däri var liv och frid.
Sådant gav jag åt honom, för att han skulle frukta mig; och han
fruktade mig och bävade för mitt namn.
6. Rätt undervisning var i hans mun, och ingen orätt fanns på hans
läppar; fridsamt och redligt vandrade han i min umgängelse och
omvände många från missgärning.
7. Ty prästens läppar skola förvara kunskap, och undervisning skall
man hämta ur hans mun; han är ju HERREN Sebaots sändebud.
8. Men I haven vikit av ifrån vägen; genom eder undervisning haven
I kommit många på fall. I haven fördärvat förbundet med Levi,
säger HERREN Sebaot.
9. Därför har ock jag gjort eder föraktade och låga i allt folkets
ögon, eftersom I icke hållen mina vägar, utan haven anseende
till personen, när I handhaven undervisningen.
10. Hava vi icke alla en och samma fader? Har icke en och samma Gud
skapat oss? Varför handla vi då trolöst mot varandra och bryta
våra fäders förbund?
11. Juda har handlat trolöst, och styggelse är bedriven i Israel och
i Jerusalem; ty Juda har oskärat HERRENS helgedom, den som han
älskar, och de hava tagit till äkta kvinnor som dyrka främmande
gudar.
12. Hos den man som så gör må HERREN utrota var levande själ ur
Jakobs hyddor, jämväl den som frambär offergåvor till HERREN
Sebaot.
13. Och ännu något annat gören I: I vållen, att HERRENS altare
höljes med tårar, med gråt och klagan, så att han icke mer vill
se till offergåvorna, ej heller med välbehag kan taga emot något
ur eder hand.
14. Nu frågen I: »Huru så?» Jo, HERREN var ju vittne mellan dig och
din ungdoms hustru, henne som du nu har varit trolös emot,
fastän hon är din maka, din äkta hustru.
15. Hava vi då icke en och samma skapare, den i vilkens hand det
står att vår ande bevaras? Och vad vill nu denne ene? Han
vill ju hava ett gudaktigt släkte. Tagen eder därför väl till
vara, så att ingen bliver trolös mot sin ungdoms hustru.
16. Ty jag hatar äktenskapsskillnad, säger HERREN, Israels Gud, och
att man höljer sig i våld såsom i en överklädnad, säger HERREN
Sebaot. Tagen eder därför väl till vara, så att I icke bliven
trolösa.
Malaki, 3 Kapitlet
Herrens dag skall snart komma, med
straff och med luttring.
17. I trötten ut HERREN med edert tal. Nu frågen I: »Varmed trötta
vi då ut honom?» Jo, därmed att I sägen: »Den som gör ont är
ändå god i HERRENS ögon, och till sådana har han behag. Ty
varför kommer icke eljest domens Gud?»
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/39_02.html