Bibeln / Evangelium enligt Matteus, 15 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Evangelium enligt Matteus, 15 Kapitlet

                     Jesus bestraffar fariséernas
                skrymtaktiga nit, bönhör en kananeisk
               kvinna, botar många sjuka, bespisar fyra
                              tusen män.

  1.  Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till
      Jesus och sade:
  2.  »Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar?  De två ju
      icke sina händer, när de skola äta.»
  3.  Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva
      Guds bud, för edra stadgars skull?
  4.  Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som
      smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
  5.  Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder:
      'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i
      stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin
      fader eller sin moder.
  6.  I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.
  7.  I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:

  8.    'Detta folk ärar mig med sina läppar,
        men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
  9.    och fåfängt dyrka de mig,
        eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»

 10.  Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och
      förstån.
 11.  Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går
      ut ifrån munnen, det orenar människan.»
 12.  Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att
      när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en
      stötesten?»
 13.  Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader
      icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.
 14.  Frågen icke efter dem.  De äro blinda ledare; och om en blind
      leder en blind, så falla de båda i gropen.»

 15.  Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss
      detta bildliga tal.»
 16.  Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?
 17.  Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken
      och har sin naturliga utgång?
 18.  Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och
      det är detta som orenar människan.
 19.  Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt,
      tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.
 20.  Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna
      händer, det orenar icke människan.»

 21.  Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till
      trakten av Tyrus och Sidon.
 22.  Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade:
      »Herre, Davids son, förbarma dig över mig.  Min dotter plågas
      svårt av en ond ande.»
 23.  Men han svarade henne icke ett ord.  Då trädde hans lärjungar
      fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer
      oss ju med sitt ropande.»
 24.  Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de
      förlorade fåren av Israels hus.»
 25.  Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp
      mig.»
 26.  Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet
      från barnen och kasta det åt hundarna.»
 27.  Hon sade: »Ja, Herre.  Också äta ju hundarna allenast av de
      smulor som falla ifrån deras herrars bord.»
 28.  Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är
      stor.  Ske dig såsom du vill.»  Och hennes dotter var frisk ifrån
      den stunden.

 29.  Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön.
      Och han gick upp på berget och satte sig där.
 30.  Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta,
      blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för
      hans fötter, och han botade dem,
 31.  så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta
      vara friska och färdiga, halta gå och blinda se.  Och man
      prisade Israels Gud.

 32.  Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar
      mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt
      kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta
      dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på
      vägen.»
 33.  Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en
      öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»
 34.  Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?»  De svarade: »Sju,
      och därtill några få småfiskar.»
 35.  Då tillsade han folket att lägra sig på marken.
 36.  Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och
      bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt
      folket.
 37.  Så åto de alla och blevo mätta.  Och de överblivna styckena
      samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
 38.  Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och
      barn.
 39.  Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till
      Magadans område.