- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Matteus, 20 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Evangelium enligt Matteus, 20 Kapitlet

               Jesus framställer liknelsen om arbetarna
                 i vingården, förutsäger ännu en gång
                sitt lidande, tillrättavisar Sebedeus'
                  söner, giver två blinda deras syn.

  1.  »Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om
      morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.
  2.  Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss
      dagspenning[1], sände han dem till sin vingård.
  3.  När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra
      stå sysslolösa på torget;
  4.  och han sade till dem: 'Gån ock I till min vingård, så skall jag
      giva eder vad skäligt är.'
  5.  Och de gingo.  Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde
      och gjorde sammalunda.
  6.  Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå
      där; och han sade till dem: 'Varför stån I här hela dagen
      sysslolösa?'
  7.  De svarade honom: 'Därför att ingen har lejt oss.'  Då sade han
      till dem: 'Gån ock I till min vingård.'
  8.  När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin
      förvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men
      begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.'
  9.  Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var
      och en av dem full dagspenning.
 10.  När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men
      också var och en av dem fick samma dagspenning.
 11.  När de så fingo, knorrade de mot husbonden.
 12.  och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du
      har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga
      och solens hetta?'
 13.  Då svarade han en av dem och sade: 'Min vän, jag gör dig ingen
      orätt.  Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?
 14.  Tag vad dig tillkommer och gå.  Men åt denne siste vill jag giva
      lika mycket som åt dig.
 15.  Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt?
      Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?'  --
 16.  Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de
      sista.»

 17.  Då nu Jesus ville gå upp till Jerusalem, tog han till sig de
      tolv, så att de voro allena; och under vägen sade han till dem:
 18.  »Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva
      överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola
      döma honom till döden
 19.  och överlämna honom åt hedningarna till att begabbas och gisslas
      och korsfästas; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»

 20.  Då trädde Sebedeus' söners moder fram till honom med sina söner
      och föll ned för honom och ville begära något av honom.
 21.  Han frågade henne: »Vad vill du?»  Hon svarade honom: »Säg att i
      ditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på din
      högra sida, och den andre på din vänstra.»
 22.  Men Jesus svarade och sade: »I veten icke vad I begären.  Kunnen
      I dricka den kalk som jag skall dricka?»  De svarade honom: »Det
      kunna vi.»
 23.  Då sade han till dem: »Ja, väl skolen I få dricka min kalk, men
      platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer
      det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka
      så är bestämt av min Fader.»

 24.  När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på de två
      bröderna.
 25.  Då kallade Jesus dem till sig och sade: »I veten att furstarna
      uppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låta
      folken känna sin myndighet.
 26.  Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland
      eder, han vare de andras tjänare,
 27.  och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras
      dräng,
 28.  likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig,
      utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»
 29.  När de sedan gingo ut ifrån Jeriko, följde honom mycket folk.
 30.  Och se, två blinda sutto där vid vägen.  När dessa hörde att det
      var Jesus som gick där fram, ropade de och sade: »Herre,
      förbarma dig över oss, du Davids son.»
 31.  Och folket tillsade dem strängeligen att de skulle tiga; men de
      ropade dess mer och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du
      Davids son.»
 32.  Då stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: »Vad viljen
      I att jag skall göra eder?»
 33.  De svarade honom: »Herre, låt våra ögon bliva öppnade.»
 34.  Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och
      strax fingo de sin syn och följde honom.

[1]  Se Dagspenning i Ordförklaringarna.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/40_20.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free