Bibeln / Evangelium enligt Matteus, 23 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                Evangelium enligt Matteus, 23 Kapitlet

                  Jesu verop över de skriftlärde och
                   fariséerna och hans klagan över
                      Jerusalems obotfärdighet.

  1.  Därefter talade Jesus till folket och till sina lärjungar
  2.  och sade:

      »På Moses' stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig.
  3.  Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men
      efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra
      icke.
  4.  De binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas
      skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att
      flytta dem.
  5.  Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av
      människorna.  De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på
      sina mantlar stora.
  6.  De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och
      sitta främst i synagogorna
  7.  och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna
      kallas 'rabbi'.
  8.  Men I skolen icke låta kalla eder 'rabbi', ty en är eder
      Mästare, och I ären alla bröder.
  9.  Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder 'fader'[1], ty en
      är eder Fader, han som är i himmelen.
 10.  Ej heller skolen I låta kalla eder 'läromästare', ty en är eder
      läromästare, Kristus.
 11.  Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare.
 12.  Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den
      som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.

 13.  Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten
      himmelriket för människorna!  Själva kommen I icke ditin, och
      dem som vilja komma dit tillstädjen I icke att komma in.
 14.  [2]

 15.  Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som faren
      omkring över vatten och land för att göra en proselyt, och när
      någon har blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn,
      dubbelt värre än I själva ären!

 16.  Ve eder, I blinde ledare, som sägen: 'Om någon svär vid templet,
      så betyder det intet; men om någon svär vid guldet i templet, då
      är han bunden av sin ed'!
 17.  I dåraktige och blinde, vilket är då förmer, guldet eller
      templet, som har helgat guldet?
 18.  Så ock: 'Om någon svär vid altaret, så betyder det intet; men om
      någon svär vid offergåvan som ligger därpå, då är han bunden av
      sin ed.'
 19.  I blinde, vilket är då förmer, offergåvan eller altaret, som
      helgar offergåvan?
 20.  Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vid
      allt som ligger därpå.
 21.  Och den som svär vid templet, han svär både vid detta och vid
      honom som bor däri.
 22.  Och den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds tron och
      vid honom som sitter därpå.

 23.  Ve eder, I skriftlärde och fariséer.  I skrymtare, som given
      tionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som är
      viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och
      troheten!  Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.
 24.  I blinde ledare, som silen bort myggan och sväljen kamelen!

 25.  Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören det
      yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vad
      I haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska!
 26.  Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, för att
      sedan också dess utsida må bliva ren.

 27.  Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som ären lika
      vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro
      fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet!
 28.  Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men
      invärtes ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet.

 29.  Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp
      profeternas gravar och pryden de rättfärdigas grifter
 30.  och sägen: 'Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle vi
      icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!
 31.  Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som
      dräpte profeterna.
 32.  Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått.
 33.  I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå
      att dömas till Gehenna?
 34.  Se, därför sänder jag till eder profeter och vise och
      skriftlärde.  Somliga av dem skolen I dräpa och korsfästa, och
      somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och förfölja
      ifrån den ena staden till den andra.
 35.  Och så skall över eder komma allt rättfärdigt blod som är
      utgjutet på jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill
      Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I dräpten mellan
      templet och altaret.
 36.  Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma över detta
      släkte.

 37.  Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem
      som äro sända till dig!  Huru ofta har jag icke velat församla
      dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina
      vingar!  Men I haven icke velat.
 38.  Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.
 39.  Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill den
      tid då I sägen:
        'Välsignad vare han som kommer[3],
        i Herrens namn.'»

[1]  Se Fader i Ordförklaringarna.
[2]  Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna.
[3]  Se Messias i Ordförklaringarna.