- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Markus, 7 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                 Evangelium enligt Markus, 7 Kapitlet

                 Jesus bestraffar fariséernas och de
               skriftlärdes skrymtaktiga nit, bönhör en
                 kananeisk kvinna, botar en dövstum.

  1.  Och fariséerna, så ock några skriftlärde som hade kommit från
      Jerusalem, församlade sig omkring honom;
  2.  och de fingo då se några av hans lärjungar äta med »orena», det
      är otvagna, händer.
  3.  Nu är det så med fariséerna och alla andra judar, att de icke
      äta något utan att förut, till åtlydnad av de äldstes stadgar,
      noga hava tvagit sina händer,
  4.  likasom de icke heller, när de komma från torget, äta något utan
      att förut hava tvagit sig; många andra stadgar finnas ock, som
      de av ålder pläga hålla, såsom att skölja bägare och träkannor
      och kopparskålar.
  5.  Därför frågade honom nu fariséerna och de skriftlärde: »Varför
      vandra icke dina lärjungar efter de äldstes stadgar, utan äta
      med orena händer?»
  6.  Men han svarade dem: »Rätt profeterade Esaias om eder, I
      skrymtare, såsom det är skrivet:
        'Detta folk ärar mig med sina läppar,
        men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
  7.    och fåfängt dyrka de mig,
        eftersom de läror de förkunna äro människobud.'
  8.  I sätten Guds bud å sido och hållen människors stadgar.»
  9.  Ytterligare sade han till dem: »Rätt så; I upphäven Guds bud för
      att hålla edra egna stadgar!
 10.  Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som
      smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
 11.  Men I sägen: om en son säger till sin fader eller sin moder:
      'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i
      stället såsom korban' (det betyder offergåva),
 12.  då kunnen I icke tillstädja honom att vidare göra något för sin
      fader eller sin moder.
 13.  På detta sätt gören I Guds budord om intet genom edra
      fäderneärvda stadgar.  Och mycket annat sådant gören I.»

 14.  Därefter kallade han åter folket till sig och sade till dem:
      »Hören mig alla och förstån.
 15.  Intet som utifrån går in i människan kan orena henne, men vad
      som går ut ifrån människan, detta är det som orenar henne.»
 16.  [1]

 17.  När han sedan hade lämnat folket och kommit inomhus, frågade
      hans lärjungar honom om detta bildliga tal.
 18.  Han svarade dem: »Ären då också I så utan förstånd?  Insen I
      icke att intet som utifrån går in i människan kan orena henne,
 19.  eftersom det icke går in i hennes hjärta, utan ned i buken, och
      har sin naturliga utgång?»  Härmed förklarade han all mat för
      ren.
 20.  Och han tillade: »Vad som går ut ifrån människan, detta är det
      som orenar människan.
 21.  Ty inifrån, från människornas hjärtan, utgå deras onda tankar,
      otukt, tjuveri, mord,
 22.  äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund,
      hädelse, övermod, oförsynt väsende.
 23.  Allt detta onda går inifrån ut, och det orenar människan.»

 24.  Och han stod upp och begav sig bort därifrån till Tyrus' område.
      Där gick han in i ett hus och ville icke att någon skulle få
      veta det.  Dock kunde han icke förbliva obemärkt,
 25.  utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom,
      strax då hon hade fått höra om honom, och föll ned för hans
      fötter;
 26.  det var en grekisk kvinna av syrofenicisk härkomst.  Och hon bad
      honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
 27.  Men han sade till henne: »Låt barnen först bliva mättade; det är
      ju otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt
      hundarna.»
 28.  Hon svarade och sade till honom: »Ja, Herre; också äta hundarna
      under bordet allenast av barnens smulor.»
 29.  Då sade han till henne: »För det ordets skull säger jag dig: Gå;
      den onde anden har farit ut ur din dotter.»
 30.  Och när hon kom hem, fann hon flickan ligga på sängen och såg
      att den onde anden hade farit ut.

 31.  Sedan begav han sig åter bort ifrån Tyrus' område och tog vägen
      över Sidon och kom, genom Dekapolis' område, till Galileiska
      sjön.
 32.  Och man förde till honom en som var döv och nästan stum och bad
      honom att lägga handen på denne.
 33.  Då tog han honom avsides ifrån folket och satte sina fingrar i
      hans öron och spottade och rörde vid hans tunga
 34.  och såg upp till himmelen, suckade och sade till honom: »Effata»
      (det betyder: »Upplåt dig»).
 35.  Då öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han
      talade redigt och klart.
 36.  Och Jesus förbjöd dem att omtala detta för någon; men ju mer han
      förbjöd dem, dess mer förkunnade de det.
 37.  Och folket häpnade övermåttan och sade: »Allt har han väl
      beställt: de döva låter han höra och de stumma tala.»

[1]  Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/41_07.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free