- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Markus, 14 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Evangelium enligt Markus, 14 Kapitlet

                 Översteprästerna och de skriftlärde
                 lägga råd mot Jesus.  Han smörjes i
                  Betania, förrådes av Judas, håller
                påskmåltid med lärjungarna, instiftar
                nattvarden, beder i Getsemane, gripes,
               förhöres inför Stora rådet, förnekas av
                               Petrus.

  1.  Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid.
      Och översteprästerna och de skriftlärde sökte efter tillfälle
      att gripa honom med list och döda honom.
  2.  De sade nämligen: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter
      skola uppstå bland folket.»

  3.  Men när han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där
      låg till bords, kom en kvinna som hade med sig en
      alabasterflaska med smörjelse av dyrbar äkta nardus.  Och hon
      bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud.
  4.  Några som voro där blevo då misslynta och sade till varandra:
      »Varför skulle denna smörjelse förspillas?
  5.  Man hade ju kunnat sälja den för mer än tre hundra
      silverpenningar[1] och giva dessa åt de fattiga.»  Och de talade
      hårda ord till henne.
  6.  Men Jesus sade: »Låten henne vara.  Varför oroen I henne?  Det
      är en god gärning som hon har gjort mot mig.
  7.  De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och närhelst I viljen
      kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid.
  8.  Vad hon kunde, det gjorde hon.  Hon har i förväg smort min kropp
      såsom en tillredelse till min begravning.
  9.  Och sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen
      evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har
      gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

 10.  Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till
      översteprästerna och ville förråda honom åt dem.
 11.  När de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en
      summa penningar.  Sedan sökte han efter tillfälle att förråda
      honom, då lägligt var.

 12.  På första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade
      påskalammet, sade hans lärjungar till honom: »Vart vill du att
      vi skola gå och reda till, så att du kan äta påskalammet?»
 13.  Då sände han åstad två av sina lärjungar och sade till dem: »Gån
      in i staden; där skolen I möta en man som bär en kruka vatten.
      Följen honom.
 14.  Och sägen till husbonden i det hus där han går in: 'Mästaren
      frågar: Var finnes härbärget där jag skall äta påskalammet med
      mina lärjungar?'
 15.  Då skall han visa eder en stor sal i övre våningen, tillredd och
      ordnad för måltid; reden till åt oss där.»
 16.  Och lärjungarna begåvo sig i väg och kommo in i staden och funno
      det så som han hade sagt dem; och de redde till påskalammet.

 17.  När det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
 18.  Och medan de lågo till bords och åto, sade Jesus: »Sannerligen
      säger jag eder: En av eder skall förråda mig, 'den som äter med
      mig'.»
 19.  Då begynte de bedrövas och fråga honom, den ene efter den andre:
      »Icke är det väl jag?»
 20.  Och han sade till dem: »Det är en av de tolv, den som jämte mig
      doppar i fatet.
 21.  Ja, Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom;
      men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd!
      Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit
      född.»

 22.  Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt
      det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min
      lekamen.»
 23.  Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de
      drucko alla därav.
 24.  Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som
      varder utgjutet för många.
 25.  Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som
      kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i
      Guds rike.»

 26.  När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till
      Oljeberget.
 27.  Då sade Jesus till dem: »I skolen alla komma på fall; ty det är
      skrivet:
        'Jag skall slå herden,
        och fåren skola förskingras.'
 28.  Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till
      Galileen.»
 29.  Då svarade Petrus honom: »Om än alla andra komma på fall, så
      skall dock jag det icke.»
 30.  Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: Redan i denna
      natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger
      förneka mig.»
 31.  Då försäkrade han ännu ivrigare: »Om jag än måste dö med dig, så
      skall jag dock icke förneka dig.»  Sammalunda sade ock alla de
      andra.  Och de kommo till ett ställe som kallades Getsemane.

 32.  Då sade han till sina lärjungar: »Bliven kvar här, medan jag
      beder.»
 33.  Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han
      begynte bäva och ängslas.
 34.  Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till
      döds; stannen kvar här och vaken.»
 35.  Därefter gick han litet längre bort och föll ned på jorden och
      bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom
      besparad.
 36.  Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig.  Tag denna
      kalk ifrån mig.  Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!»
 37.  Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande.  Då sade han till
      Petrus: »Simon, sover du?  Förmådde du då icke vaka en kort
      stund?
 38.  Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse.  Anden är
      villig, men köttet är svagt.»
 39.  Och han gick åter bort och bad och sade samma ord.
 40.  När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras
      ögon voro förtyngda.  Och de visste icke vad de skulle svara
      honom.
 41.  För tredje gången kom han tillbaka och sade då till dem: »Ja, I
      soven ännu alltjämt och vilen eder!  Det är nog.  Stunden är
      kommen.  Människosonen skall nu bliva överlämnad i syndarnas
      händer.
 42.  Stån upp, låt oss gå; se, den som förråder mig är nära.»

 43.  Och i detsamma, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv,
      och jämte honom en folkskara med svärd och stavar, utsänd från
      översteprästerna och de skriftlärde och de äldste.
 44.  Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och
      sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa och
      föra bort under säker bevakning.»
 45.  Och när han nu kom dit, trädde han strax fram till honom och
      sade: »Rabbi!»  och kysste honom häftigt.
 46.  Då grepo de Jesus och togo honom fången.

 47.  Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg
      till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

 48.  Och Jesus talade till dem och sade: »Såsom mot en rövare haven I
      gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig.
 49.  Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat,
      utan att I haven gripit mig.  Men skrifterna skulle ju
      fullbordas.»

 50.  Då övergåvo de honom alla och flydde.
 51.  Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i
      ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo
      de.
 52.  Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken.

 53.  Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där
      församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de
      skriftlärde.
 54.  Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens
      gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig
      vid elden.

 55.  Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något
      vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno
      intet.
 56.  Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde
      icke överens.
 57.  Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:
 58.  »Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta
      tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar
      bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'»
 59.  Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.
 60.  Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och
      sade: »Svarar du intet?  Huru är det med det som dessa vittna
      mot dig?»
 61.  Men han teg och svarade intet.  Åter frågade översteprästen
      honom och sade till honom: »Är du Messias, den Högtlovades Son?»
 62.  Jesus svarade: »Jag är det.  Och I skolen få se Människosonen
      sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.»
 63.  Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad behöva
      vi mer några vittnen?
 64.  I hörden hädelsen.  Vad synes eder?»  Då dömde de alla honom
      skyldig till döden.
 65.  Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över
      hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och
      sade till honom: »Profetera.»  Också rättstjänarna slogo honom på
      kinderna.

 66.  Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av
      översteprästens tjänstekvinnor dit.
 67.  Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon
      på honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.»
 68.  Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad du
      menar.»  Sedan gick han ut på den yttre gården.
 69.  När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga
      till dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.»
 70.  Då nekade han åter.  Litet därefter sade återigen de som stodo
      där bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är ju
      också en galilé.»
 71.  Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man
      som I talen om.»
 72.  Och i detsamma gol hanen för andra gången.  Då kom Petrus ihåg
      Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galit
      två gånger, skall du tre gånger förneka mig.»  Och han brast ut i
      gråt.

[1]  Se Silverpenning i Ordförklaringarna.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/41_14.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free