- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Lukas, 9 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                 Evangelium enligt Lukas, 9 Kapitlet

                 Jesus sänder ut sina tolv apostlar,
                 bespisar fem tusen män, bekännes av
                 Petrus vara Messias, förutsäger sitt
                 lidande, talar om sin efterföljelse,
                  förklaras, botar en månadsrasande,
                   förutsäger på nytt sitt lidande,
                bestraffar lärjungarnas storhetstankar
                   och falska nit, avvisas från en
               samaritisk by, undervisar ytterligare om
                          sin efterföljelse.

  1.  Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet
      över alla onda andar, så ock makt att bota sjukdomar.
  2.  Och han sände ut dem till att predika Guds rike och till att
      bota sjuka.
  3.  Och han sade till dem: »Tagen intet med eder på vägen, varken
      stav eller ränsel eller bröd eller penningar, och haven icke
      heller dubbla livklädnader.
  4.  Och när I haven kommit in något hus, så stannen där, till dess I
      lämnen den orten.
  5.  Och om man någonstädes icke tager emot eder, så gån bort ifrån
      den staden, och skudden stoftet av edra fötter, till ett
      vittnesbörd mot dem.»
  6.  Och de gingo ut och vandrade igenom landet, från by till by, och
      förkunnade evangelium och botade sjuka allestädes.

  7.  Men när Herodes, landsfursten, fick höra om allt detta som
      skedde visste han icke vad han skulle tro.  Ty somliga sade:
      »Det är Johannes, som har uppstått från de döda.»

  8.  Men andra sade: »Det är Elias, som har visat sig.»  Andra åter
      sade: »Det är någon av de gamla profeterna, som har uppstått.»
  9.  Men Herodes själv sade: »Johannes har jag låtit halshugga.  Vem
      är då denne, som jag hör sådant om?»  Och han sökte efter
      tillfälle att få se honom.

 10.  Och apostlarna kommo tillbaka och förtäljde för Jesus huru stora
      ting de hade gjort.  De tog han dem med sig och drog sig undan
      till en stad som hette Betsaida, där de kunde vara allena.
 11.  Men när folket fick veta detta, gingo de efter honom.  Och han
      lät dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem
      som behövde botas gjorde han friska.

 12.  Men dagen begynte nalkas sitt slut.  Då trädde de tolv fram och
      sade till honom: »Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort
      i byarna och gårdarna häromkring och skaffa sig härbärge och få
      mat; vi äro ju här i en öde trakt.»
 13.  Men han sade till dem: »Given I dem att äta.»  De svarade: »Vi
      hava icke mer än fem bröd och två fiskar, såframt vi icke skola
      gå bort och köpa mat åt allt detta folk.»
 14.  Där voro nämligen vid pass fem tusen män.  Då sade han till sina
      lärjungar: »Låten dem lägga sig ned i matlag, femtio eller så
      omkring i vart.»
 15.  Och de gjorde så och läto dem alla lägga sig ned.
 16.  Därefter tog han de fem bröden och de två fiskarna och säg upp
      till himmelen och välsignade dem.  Och han bröt bröden och gav åt
      lärjungarna, för att de skulle lägga fram åt folket.
 17.  Och de åto alla och blevo mätta.  sedan samlade man upp de
      stycken som hade blivit över efter dem, tolv korgar.

 18.  När han en gång hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro
      hans lärjungar hos honom.  Och han frågade dem och sade: »Vem
      säger folket mig vara?»
 19.  De svarade och sade: »Johannes döparen; dock säga andra Elias;
      andra åter säga: 'Det är någon av de gamla profeterna, som har
      uppstått.'»
 20.  Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?»  Petrus svarade
      och sade: »Guds Smorde.»
 21.  Då förbjöd han dem strängeligen att säga detta till någon.
 22.  Och han sade: »Människosonen måste lida mycket, och han skall
      bliva förkastad av de äldste och översteprästerna och de
      skriftlärda och skall bliva dödad, men på tredje dagen skall han
      uppstå igen.»

 23.  Och han sade till alla: »Om någon vill efterfölja mig, så
      försake han sig själv och tage sitt kors på sig var dag; så
      följe han mig.
 24.  Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som
      mister sitt liv, för min skull, han skall bevara det.
 25.  Och vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men
      mister sig själv eller själv går förlorad?
 26.  Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall
      Människosonen blygas, när han kom mer i sin och min Faders och
      de heliga änglarnas härlighet.
 27.  Men sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas
      några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike.»
 28.  Vid pass åtta dagar efter det att han hade talat detta tog han
      Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp på berget för
      att bedja.
 29.  Och under det att han bad, blev hans ansikte förvandlat, och
      hans kläder blevo skinande vita.
 30.  Och de, två män stodo där och samtalade med honom, och dessa
      voro Moses och Elias.
 31.  De visade sig i härlighet och talade om hans bortgång, vilken
      han skulle fullborda i Jerusalem.
 32.  Men Petrus och de som voro med honom voro förtyngda av sömn; då
      de sedan vaknade, sågo de hans härlighet och de båda männen, som
      stodo hos honom.
 33.  När så dessa skulle skiljas ifrån honom, sade Petrus till Jesus:
      »Mästare, har är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, en
      åt dig och en åt Moses och en åt Elias.»  Han visste nämligen
      icke vad han sade.
 34.  Medan han så talade, kom en sky och överskyggde dem; och de
      blevo förskräckta, när de trädde in i skyn.
 35.  Och ur skyn kom en röst som sade: »Denne är min Son, den
      utvalde; hören honom.»
 36.  Och i detsamma som rösten kom, funno de Jesus vara där
      allena.  -- Och de förtego detta och omtalade icke för någon på
      den tiden något av vad de hade sett.

 37.  När de dagen därefter gingo ned från berget, hände sig att
      mycket folk kom honom till mötes.
 38.  Då ropade en man ur folkhopen och sade: »Mästare, jag beder dig,
      se till min son, ty han är mitt enda barn.
 39.  Det är så, att en ande plägar gripa fatt i honom, och strax
      skriar han då, och anden sliter och rycker honom, och fradgan
      står honom om munnen.  Och det är med knapp nöd han släpper
      honom, sedan han har sönderbråkat honom.
 40.  Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de
      kunde det icke.»
 41.  Då svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrånga släkte, huru
      länge måste jag vara hos eder och härda ut med eder?  För hit din
      son.»
 42.  Men ännu medan denne var på väg fram, kastade den onde anden
      omkull honom och slet och ryckte honom.  Då tilltalade Jesus den
      orene anden strängt och gjorde gossen frisk och gav honom
      tillbaka åt hans fader.
 43.  Och alla häpnade över Guds stora makt.

      Då nu alla förundrade sig över alla de gärningar som han gjorde,
      sade han till sina lärjungar:
 44.  »Tagen emot dessa ord med öppna öron: Människosonen skall bliva
      överlämnad i människors händer.
 45.  Men de förstodo icke detta som han sade, och det var förborgat
      för dem, så att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att
      fråga honom om det som han hade sagt.

 46.  Och bland dem uppstod tanken på vilken av dem som vore störst.
 47.  Men Jesus förstod deras hjärtans tankar och tog ett barn och
      ställde det bredvid sig
 48.  och sade till dem: »Den som tager emot detta barn i mitt namn,
      han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot
      honom som har sänt mig.  Ty den som är minst bland eder alla, han
      är störst.

 49.  Och Johannes tog till orda och sade: »Mästare, sågo huru en man
      drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom,
      eftersom han icke följde med oss.»
 50.  Men Jesus sade till honom: »Hindren honom icke; ty den som icke
      är emot eder, han är för eder.»

 51.  Då nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslöt han
      att ställa sin färd till Jerusalem.
 52.  Och han sände budbärare framför sig; och de gingo åstad och
      kommo in i en samaritisk by för att reda till åt honom.
 53.  Men folket där tog icke emot honom, eftersom han var stadd på
      färd till Jerusalem.
 54.  När de båda lärjungarna Jakob i och Johannes förnummo detta,
      sade de: »Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned
      från himmelen och förtär dem?»
 55.  Då vände han sig om och tillrättavisade dem.
 56.  Och de gingo till en annan by.

 57.  Medan de nu färdades fram på vägen, sade någon till honom: »Jag
      vill följa dig, varthelst du går.
 58.  Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens
      fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han
      kan vila sitt huvud.»
 59.  Och till en annan sade han: »Föl; mig.»  Men denne svarade:
      »Tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader.»
 60.  Då sade han till honom: »Låt de döda begrava sina döda; men gå
      du åstad och förkunna Guds rike.»
 61.  Åter en annan sade: »Jag vill följa dig, Herre, men tillstäd mig
      att först taga avsked av dem som höra till mitt hus.»
 62.  Då svarade Jesus honom: »Ingen som ser sig tillbaka, sedan han
      har satt sin hand till plogen, är skickad för Guds rike.»


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/42_09.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free