- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Lukas, 19 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                 Evangelium enligt Lukas, 19 Kapitlet

                Jesus gästar hos Sackeus, framställer
                liknelsen om de tio punden, rider in i
                Jerusalem, gråter över staden, rensar
                             helgedomen.

  1.  Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
  2.  Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för
      publikanerna och en rik man.
  3.  Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men
      han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till
      växten.
  4.  Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd
      för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.
  5.  När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till
      honom: »Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt
      hus.»
  6.  Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.
  7.  Men alla som sågo det knorrade och sade: »Han har gått in för
      att gästa hos en syndare.»
  8.  Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: »Herre, hälften av
      mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt
      för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.
  9.  Och Jesus sade om honom: »I dag har frälsning vederfarits detta
      hus, eftersom också han är en Abrahams son.
 10.  Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som
      var förlorat.»

 11.  Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse,
      eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike
      strax skulle uppenbaras.
 12.  Han sade alltså: »En man av förnämlig släkt tänkte fara bort
      till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig
      värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
 13.  Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund
      och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer
      tillbaka.'
 14.  Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd,
      åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne
      skall bliva konung över oss.»
 15.  När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den
      konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt
      vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och
      en genom sin förvaltning hade förvärvat.
 16.  Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i
      vinst tio pund.'
 17.  Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare!  Eftersom du har
      varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och
      myndighet över tio städer.'
 18.  Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund
      har avkastat fem pund.'
 19.  Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem
      städer.'
 20.  Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund;
      jag har haft det förvarat i en duk.
 21.  Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill
      taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har
      sått.'
 22.  Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du
      onde tjänare.  Du visste alltså att jag är en sträng man, som
      vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke
      har sått?
 23.  Varför satte du då icke in mina penningar i en bank?  Då hade
      jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'
 24.  Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån
      honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'
 25.  De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
 26.  Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall
      varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också
      det han har.
 27.  Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över
      sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig.»

 28.  Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot
      Jerusalem.
 29.  När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas
      Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna
 30.  och sade: »Gån in i byn som ligger här mitt framför.  Och när I
      kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som
      ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den
      hit.
 31.  Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så:
      'Herren behöver den.'»

 32.  Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som
      han hade sagt dem.
 33.  Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: »Varför lösen I
      fålen?»
 34.  De svarade: »Herren behöver den.»
 35.  Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och
      läto Jesus sätta sig därovanpå.
 36.  Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom
      på vägen.
 37.  Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela
      lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla
      de kraftgärningar som de hade sett;
 38.  och de sade:

      »Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn.  Frid
      vare i himmelen och ära i höjden!»
 39.  Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom:
      »Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så.»
 40.  Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola
      stenarna ropa.»

 41.  Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över
      den
 42.  och sade: »O att du i dag hade insett, också du, vad din frid
      tillhör!  Men nu är det fördolt för dina ögon.
 43.  Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva
      dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla
      sidor.
 44.  Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som
      äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför
      att du icke aktade på den tid då du var sökt.»
 45.  Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde
      därinne;
 46.  och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara
      ett bönehus.'  Men I haven gjort det till en rövarkula.»
 47.  Och han undervisade var dag i helgedomen.  Och översteprästerna
      och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter
      tillfälle att förgöra honom;
 48.  men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll
      sig till honom och hörde honom.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/42_19.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free