- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Johannes, 4 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Evangelium enligt Johannes, 4 Kapitlet

               Jesus samtalar med en samaritisk kvinna,
                mottages med tro av samariterna, botar
                     en kunglig tjänstemans son.

  1.  Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus
      vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes;
  2.  dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar.
  3.  Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen.
  4.  Därvid måste han taga vägen genom Samarien.
  5.  Så kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nära det
      jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.
  6.  Och där var Jakobs brunn.  Eftersom nu Jesus var trött av
      vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen.  Det var vid den
      sjätte timmen.
  7.  Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten.  Jesus sade
      till henne: »Giv mig att dricka.»
  8.  Hans lärjungar hade nämligen gått in i staden för att köpa mat.
  9.  Då sade den samaritiska kvinnan till honom: »Huru kan du, som är
      jude, bedja mig, som är en samaritisk kvinna, om något att
      dricka?»  Judarna hava nämligen ingen umgängelse med samariterna.
 10.  Jesus svarade och sade till henne: »Förstode du Guds gåva, och
      vem den är som säger till dig: 'Giv mig att dricka', så skulle i
      stället du hava bett honom, och han skulle då hava givit dig
      levande vatten[1].»
 11.  Kvinnan sade till honom: »Herre, du har ju intet att hämta upp
      vatten med, och brunnen är djup.  Varifrån får du då det friska
      vattnet?»
 12.  Icke är du väl förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen
      och själv med sina barn och sin boskap drack ur den?»
 13.  Jesus svarade och sade till henne: »Var och en som dricker av
      detta vatten, han bliver törstig igen;
 14.  men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall
      aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall
      bliva i honom en källa vars vatten springer upp med evigt liv.»
 15.  Kvinnan sade till honom: »Herre, giv mig det vattnet, så att jag
      icke mer behöver törsta och komma hit för att hämta vatten.»
 16.  Han sade till henne: »Gå och hämta din man, och kom sedan
      tillbaka.»
 17.  Kvinnan svarade och sade: »Jag har ingen man.»  Jesus sade till
      henne: »Du har rätt i vad du säger, att du icke har någon man.»
 18.  Ty fem män har du haft, och den du nu har är icke din man; däri
      sade du sant.
 19.  Då sade kvinnan till honom: »Herre, jag ser att du är en profet.
 20.  Våra fäder hava tillbett på detta berg, men I sägen att i
      Jerusalem den plats finnes, där man bör tillbedja.»
 21.  Jesus sade till henne: »Tro mig, kvinna: den tid kommer, då det
      varken är på detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja
      Fadern.
 22.  I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty
      frälsningen kommer från judarna --
 23.  men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna
      tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana
      tillbedjare vill Fadern hava.
 24.  Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och
      sanning.»
 25.  Kvinnan sade till honom: »Jag vet att Messias skall komma, han
      som ock kallas Kristus; när han kommer, skall han förkunna oss
      allt.»
 26.  Jesus svarade henne: »Jag, som talar med dig, är den du nu
      nämnde.»
 27.  I detsamma kommo hans lärjungar; och de förundrade sig över att
      han talade med en kvinna.  Dock frågade ingen vad han ville
      henne, eller varför han talade med henne.
 28.  Men kvinnan lät sin kruka stå och gick in i staden och sade till
      folket:
 29.  »Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har
      gjort.  Månne icke han är Messias?»
 30.  Då gingo de ut ur staden och kommo till honom.
 31.  Under tiden bådo lärjungarna honom och sade: »Rabbi, tag och
      ät.»
 32.  Men han svarade dem: »Jag har mat att äta som I icke veten om.»
 33.  Då sade lärjungarna till varandra: »Kan väl någon hava burit mat
      till honom?»
 34.  Jesus sade till dem: »Min mat är att göra dens vilja, som har
      sänt mig, och att fullborda hans verk.»
 35.  I sägen ju att det ännu är fyra månader innan skördetiden
      kommer.  Men se, jag säger eder: Lyften upp edra ögon, och sen på
      fälten, huru de hava vitnat till skörd.
 36.  Redan nu får den som skördar uppbära sin lön och samla in frukt
      till evigt liv; så kunna den som sår och den som skördar
      tillsammans glädja sig.
 37.  Ty här sannas det ordet, att en är den som sår och en annan den
      som skördar.
 38.  Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat.  Andra
      hava arbetat, och I haven fått gå in i deras arbete[2].»

 39.  Och många samariter från den staden kommo till tro på honom för
      kvinnans ords skull, då hon vittnade att han hade sagt henne
      allt vad hon hade gjort.
 40.  När sedan samariterna kommo till honom, både de honom att stanna
      kvar hos dem.  Så stannade han där i två dagar.
 41.  Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull.
 42.  Och de sade till kvinnan: »Nu är det icke mer för dina ords
      skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta
      nu att han i sanning är världens Frälsare.»

 43.  Men efter de två dagarna gick han därifrån till Galileen.
 44.  Ty Jesus vittnade själv att en profet icke är aktad i sitt eget
      fädernesland.
 45.  När han nu kom till Galileen, togo galiléerna vänligt emot
      honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem
      vid högtiden.  Också de hade nämligen varit där vid högtiden.
 46.  Så kom han åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet
      till vin.  I Kapernaum fanns då en man i konungens tjänst,
      vilkens son låg sjuk.
 47.  När han nu hörde att Jesus hade kommit från Judeen till
      Galileen, begav han sig åstad till honom och bad att han skulle
      komma ned och bota hans son; ty denne låg för döden.
 48.  Då sade Jesus till honom: »Om I icke sen tecken och under, så
      tron I icke.»
 49.  Mannen sade till honom: »Herre, kom ned, förrän mitt barn dör.»
 50.  Jesus svarade honom: »Gå, din son får leva.»  Då trodde mannen
      det ord som Jesus sade till honom, och gick.
 51.  Och medan han ännu var på vägen hem, mötte honom hans tjänare
      och sade: »Din son kommer att leva.»
 52.  Då frågade han dem vid vilken timme det hade blivit bättre med
      honom.  De svarade honom: »I går vid den sjunde timmen lämnade
      febern honom.»
 53.  Då märkte fadern att det hade skett just den timme då Jesus sade
      till honom: »Din son får leva.»  Och han kom till tro, så ock
      hela hans hus.
 54.  Detta var nu åter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus
      gjorde, sedan han hade kommit från Judeen till Galileen.

[1]  Grundtextens uttryck, som bokstavligen betyder levande vatten,
     har vanligen betydelsen friskt, rinnande vatten; kvinnan fattar
     uttrycket i den senare betydelsen.
[2]  Eller: Jag har sänt eder att skörda, där I icke haven arbetat.
     Andra hava arbetat, och deras arbete har kommit eder till godo.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/43_04.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free