- Project Runeberg -  Bibeln /
Evangelium enligt Johannes, 13 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
               Evangelium enligt Johannes, 13 Kapitlet

                Jesus håller sin sista måltid med sina
               lärjungar, tvår deras fötter, giver till
                  känna vem som skall förråda honom,
                begynner sitt avskedstal, talar därvid
                om sitt förhärligande, giver ett nytt
                 bud, förutsäger Petrus' förnekelse.

  1.  Före påskhögtiden hände sig detta.  Jesus visste att stunden var
      kommen för honom att gå bort ifrån denna världen till Fadern;
      och såsom han allt hittills hade älskat sina egna här i världen,
      så gav han dem nu ett yttersta bevis på sin kärlek.
  2.  De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit Judas
      Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.
  3.  Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans händer, och
      att han hade gått ut från Gud och skulle gå till Gud.
  4.  Men han stod upp från måltiden och lade av sig överklädnaden och
      tog en linneduk och band den om sig.
  5.  Sedan slog han vatten i ett bäcken och begynte två lärjungarnas
      fötter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om
      sig.
  6.  Så kom han till Simon Petrus.  Denne sade då till honom: »Herre,
      skulle du två mina fötter?»
  7.  Jesus svarade och sade till honom: »Vad jag gör förstår du icke
      nu, men framdeles skall du fatta det.»
  8.  Petrus sade till honom: »Aldrig någonsin skall du två mina
      fötter!»  Jesus svarade honom: »Om jag icke tvår dig, så har du
      ingen del med mig.»
  9.  Då sade Simon Petrus till honom: »Herre, icke allenast mina
      fötter, utan ock händer och huvud!»
 10.  Jesus svarade honom: »Den som är helt tvagen, han behöver
      allenast två fötterna; han är ju i övrigt hel och hållen ren.  Så
      ären ock I rena -- dock icke alla.»
 11.  Han visste nämligen vem det var som skulle förråda honom; därför
      sade han att de icke alla voro rena.

 12.  Sedan han nu hade tvagit deras fötter och tagit på sig
      överklädnaden och åter lagt sig ned vid bordet, sade han till
      dem:
        »Förstån I vad jag har gjort med eder?
 13.  I kallen mig 'Mästare' och 'Herre', och I säger rätt, ty jag är
      så.
 14.  Har nu jag, eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så ären
      ock I pliktiga att två varandras fötter.
 15.  Jag har ju givit eder ett föredöme, för att I skolen göra såsom
      jag har gjort mot eder.
 16.  Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Tjänaren är icke förmer
      än sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänt
      honom.
 17.  Då I veten detta, saliga ären I, om I ock gören det.
 18.  Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt.  Men
      detta skriftens ord skulle ju fullbordas:
        'Den som åt mitt bröd,
        han lyfte mot mig sin häl.'
 19.  Redan nu, förrän det sker, säger jag eder det, för att I, när
      det har skett, skolen tro att jag är den jag är.
 20.  Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tager emot den
      jag sänder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han
      tager emot honom som har sänt mig.»

 21.  När Jesus hade sagt detta, blev han upprörd i sin ande och
      betygade och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: En
      av eder skall förråda mig.»
 22.  Då sågo lärjungarna på varandra och undrade vilken han talade
      om.
 23.  Nu var där bland lärjungarna en som låg till bords invid Jesu
      bröst, den lärjunge som Jesus älskade.
 24.  Åt denne gav då Simon Petrus ett tecken och sade till honom:
      »Säg vilken det är som han talar om.»
 25.  Han lutade sig då mot Jesu bröst och frågade honom: »Herre,
      vilken är det?»
 26.  Då svarade Jesus: »Det är den åt vilken jag räcker brödstycket
      som jag nu doppar.»  Därvid doppade han brödstycket och räckte
      det åt Judas, Simon Iskariots son.
 27.  Då, när denne hade tagit emot brödstycket, for Satan in i
      honom.  Och Jesus sade till honom: »Gör snart vad du gör.»
 28.  Men ingen av dem som lågo där till bords förstod varför han sade
      detta till honom.
 29.  Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade några att
      Jesus hade velat säga till honom: »Köp vad vi behöva till
      högtiden», eller ock att han hade tillsagt honom att giva något
      åt de fattiga.
 30.  Då han nu hade tagit emot brödstycket, gick han strax ut; och
      det var natt.

 31.  Och när han hade gått ut, sade Jesus:
        »Nu är Människosonen förhärligad,
        och Gud är förhärligad i honom.
 32.  Är nu Gud förhärligad i honom, så skall ock Gud förhärliga honom
      i sig själv, och han skall snart förhärliga honom.
 33.  Kära barn, allenast en liten tid är jag ännu hos eder; I skolen
      sedan söka efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit
      jag går, dit kunnen I icke komma', detsamma säger jag nu ock
      till eder.
 34.  Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen älska varandra; ja,
      såsom jag har älskat eder, så skolen ock I älska varandra.
 35.  Om I haven kärlek inbördes, så skola alla därav förstå att I
      ären mina lärjungar.»
 36.  Då frågade Simon Petrus honom: »Herre, vart går du?»  Jesus
      svarade: »Dit jag går, dit kan du icke nu följa mig; men
      framdeles skall du följa mig.»
 37.  Petrus sade till honom: »Herre, varför kan jag icke följa dig
      nu?  Mitt liv vill jag giva för dig.»
 38.  Jesus svarade: »Ditt liv vill du giva för mig?  Sannerligen,
      sannerligen säger jag dig: Hanen skall icke gala, förrän du tre
      gånger har förnekat mig.»


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/43_13.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free