- Project Runeberg -  Bibeln /
Apostlagärningarna, 2 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                    Apostlagärningarna, 2 Kapitlet

                  Andens utgjutelse på pingstdagen.
               Petrus' tal till folket.  Församlingens
                   tillväxt, endräkt och förkovran.

  1.  När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med
      varandra.
  2.  Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam
      storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de
      sutto.
  3.  Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och
      satte sig på dem, en på var av dem.
  4.  Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra
      tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.

  5.  Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk
      under himmelen.
  6.  Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor
      rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av
      dem.
  7.  Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke
      galiléer, alla dessa som här tala?
  8.  Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget
      modersmål talas?
  9.  Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt
      hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus
      eller provinsen Asien,
 10.  i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt
      Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,
 11.  vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla
      höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga
      gärningar.»
 12.  Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle
      tänka.  Och de sade, den ene till den andre: »Vad kan detta
      betyda?»
 13.  Men somliga drevo gäck med dem och sade: »De äro fulla av sött
      vin.»

 14.  Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och
      talade till dem:

      »I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta,
      och lyssnen nu till mina ord:
 15.  Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju
      blott tredje timmen på dagen.
 16.  Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:

 17.    'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud,
        att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött,
        och edra söner och edra döttrar skola profetera,
        och edra ynglingar skola se syner,
        och edra gamla män skola hava drömmar;
 18.    ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor
        skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,
        och de skola profetera.
 19.    Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen
        och tecken nere på jorden:
        blod och eld och rökmoln.
 20.    Solen skall vändas i mörker
        och månen i blod,
        förrän Herrens dag kommer,
        den stora och härliga.
 21.    Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn,
        han skall varda frälst.'

 22.  I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som
      inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under
      och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I
      själva veten,
 23.  denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut
      och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke
      veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.
 24.  Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå,
      eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av
      döden.
 25.  Ty David säger med tanke på honom:
        'Jag har haft Herren
        för mina ögon alltid,
        ja, han är på min högra sida,
        för att jag icke skall vackla.
 26.    Fördenskull gläder sig mitt hjärta,
        och min tunga fröjdar sig,
        och jämväl min kropp
        får vila med en förhoppning:
 27.    den, att du icke skall lämna
        min själ åt dödsriket
        och icke låta din Helige
        se förgängelse.
 28.    Du har kungjort mig livets vägar;
        du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.'

 29.  Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader
      David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju
      ibland oss ännu i dag.
 30.  Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade
      lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans
      tron',
 31.  därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom
      och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att
      hans kropp icke skulle se förgängelse.

 32.  Denne -- Jesus -- har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla
      vittna.
 33.  Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av
      Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I
      här sen och hören.
 34.  Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han
      själv:
        'Herren sade till min herre:
        Sätt dig på min högra sida,
 35.    till dess jag har lagt dina fiender
        dig till en fotapall.

 36.  Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne
      Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre
      och till Messias.»

 37.  När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat.  Och de sade
      till Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola vi
      göra?»
 38.  Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder i
      Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom
      gåva undfå den helige Ande.
 39.  Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i
      fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.»

 40.  Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han
      sade: »Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.»
 41.  De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades
      församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.
 42.  Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och
      brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.

 43.  Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken
      gjordes genom apostlarna.
 44.  Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting
      gemensamt;
 45.  de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med
      sig därav åt alla, eftersom var och en behövde.
 46.  Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i
      helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd
      och i hjärtats enfald, och lovade Gud.
 47.  Och allt folket vad dem väl bevåget.  Och Herren ökade
      församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/44_02.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free