Apostlagärningarna, 2 Kapitlet
Andens utgjutelse på pingstdagen.
Petrus' tal till folket. Församlingens
tillväxt, endräkt och förkovran.
1. När sedan pingstdagen var inne, voro de alla församlade med
varandra.
2. Då kom plötsligt från himmelen ett dån, såsom om en våldsam
storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset där de
sutto.
3. Och tungor såsom av eld visade sig för dem och fördelade sig och
satte sig på dem, en på var av dem.
4. Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra
tungomål, efter som Anden ingav dem att tala.
5. Nu bodde i Jerusalem fromma judiska män från allahanda folk
under himmelen.
6. Och när dånet hördes, församlade sig hela hopen, och en stor
rörelse uppstod, ty var och en hörde sitt eget tungomål talas av
dem.
7. Och de uppfylldes av häpnad och förundran och sade: »Äro de icke
galiléer, alla dessa som här tala?
8. Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget
modersmål talas?
9. Vi må vara parter eller meder eller elamiter, vi må hava vårt
hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus
eller provinsen Asien,
10. i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, åt
Cyrene till, eller vara hitflyttade främlingar från Rom,
11. vi må vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla
höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga
gärningar.»
12. Så uppfylldes de alla av häpnad och visste icke vad de skulle
tänka. Och de sade, den ene till den andre: »Vad kan detta
betyda?»
13. Men somliga drevo gäck med dem och sade: »De äro fulla av sött
vin.»
14. Då trädde Petrus fram, jämte de elva, och hov upp sin röst och
talade till dem:
»I judiske män och I alla Jerusalems invånare, detta mån I veta,
och lyssnen nu till mina ord:
15. Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju
blott tredje timmen på dagen.
16. Nej, här uppfylles det som är sagt genom profeten Joel:
17. 'Och det skall ske i de yttersta dagarna, säger Gud,
att jag skall utgjuta av min Ande över allt kött,
och edra söner och edra döttrar skola profetera,
och edra ynglingar skola se syner,
och edra gamla män skola hava drömmar;
18. ja, över mina tjänare och mina tjänarinnor
skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,
och de skola profetera.
19. Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen
och tecken nere på jorden:
blod och eld och rökmoln.
20. Solen skall vändas i mörker
och månen i blod,
förrän Herrens dag kommer,
den stora och härliga.
21. Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn,
han skall varda frälst.'
22. I män av Israel, hören dessa ord: Jesus från Nasaret, en man som
inför eder fick vittnesbörd av Gud genom kraftgärningar och under
och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, såsom I
själva veten,
23. denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut
och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män som icke
veta av lagen låtit fastnagla vid korset och döda.
24. Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå,
eftersom det icke var möjligt att han skulle kunna behållas av
döden.
25. Ty David säger med tanke på honom:
'Jag har haft Herren
för mina ögon alltid,
ja, han är på min högra sida,
för att jag icke skall vackla.
26. Fördenskull gläder sig mitt hjärta,
och min tunga fröjdar sig,
och jämväl min kropp
får vila med en förhoppning:
27. den, att du icke skall lämna
min själ åt dödsriket
och icke låta din Helige
se förgängelse.
28. Du har kungjort mig livets vägar;
du skall uppfylla mig med glädje inför ditt ansikte.'
29. Mina bröder, jag kan väl fritt säga till eder om vår stamfader
David att han är både död och begraven; hans grav finnes ju
ibland oss ännu i dag.
30. Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade
lovat honom att 'av hans livs frukt sätta en konung på hans
tron',
31. därför förutsåg han att Messias skulle uppstå, och talade därom
och sade att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket, och att
hans kropp icke skulle se förgängelse.
32. Denne -- Jesus -- har nu Gud låtit uppstå; därom kunna vi alla
vittna.
33. Och sedan han genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av
Fadern undfått den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I
här sen och hören.
34. Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer säger han
själv:
'Herren sade till min herre:
Sätt dig på min högra sida,
35. till dess jag har lagt dina fiender
dig till en fotapall.
36. Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne
Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre
och till Messias.»
37. När de hörde detta, kände de ett styng i hjärtat. Och de sade
till Petrus och de andra apostlarna: »Bröder, vad skola vi
göra?»
38. Petrus svarade dem: »Gören bättring, och låten alla döpa eder i
Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse; då skolen I såsom
gåva undfå den helige Ande.
39. Ty eder gäller löftet och edra barn, jämväl alla dem som äro i
fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar.»
40. Också med många andra ord bad och förmanade han dem, i det han
sade: »Låten frälsa eder från detta vrånga släkte.»
41. De som då togo emot hans ort läto döpa sig; och så ökades
församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer.
42. Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och
brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
43. Och fruktan kom över var och en; och många under och tecken
gjordes genom apostlarna.
44. Men alla de som trodde höllo sig tillsammans och hade allting
gemensamt;
45. de sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och delade med
sig därav åt alla, eftersom var och en behövde.
46. Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i
helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd
och i hjärtats enfald, och lovade Gud.
47. Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade
församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/44_02.html
