- Project Runeberg -  Bibeln /
Apostlagärningarna, 3 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                    Apostlagärningarna, 3 Kapitlet

               Petrus botar en ofärdig man och predikar
                   om Jesus såsom den av profeterna
                          bebådade Messias.

  1.  Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den bön
      som hölls vid nionde timmen.
  2.  Och där bars fram en man som hade varit ofärdig allt ifrån
      moderlivet, och som man var dag plägade sätta vid den port i
      helgedomen, som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna
      begära allmosor av dem som gingo in i helgedomen.
  3.  När denne nu fick se Petrus och Johannes, då de skulle gå in i
      helgedomen, bad han dem om en allmosa.
  4.  Då fäste Petrus och Johannes sina ögon på honom, och Petrus
      sade: »Se på oss.»
  5.  När han då gav akt på dem, i förväntan att få något av dem,
  6.  sade Petrus: »Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det
      giver jag dig.  I Jesu Kristi, nasaréens namn: stå upp och gå.»
  7.  Och så fattade han honom vid högra handen och reste upp honom.
      Och strax fingo hans fötter och fotleder styrka,
  8.  och han sprang upp och stod upprätt och begynte gå och följde
      dem in i helgedomen, alltjämt gående och springande, under det
      att han lovade Gud.
  9.  Och allt folket såg honom, där han gick omkring och lovade Gud.
 10.  Och när de kände igen honom och sågo att det var samme man som
      plägade sitta och begära allmosor vid Sköna porten i helgedomen,
      blevo de uppfyllda av häpnad och bestörtning över det som hade
      vederfarits honom.

 11.  Då han nu höll sig till Petrus och Johannes, strömmade allt
      folket, utom sig av häpnad, tillsammans till dem på den plats
      som kallades Salomos pelargång.
 12.  När Petrus såg detta, tog han till orda och talade till folket
      så:

      »I män av Israel, varför undren I över denne man, och varför sen
      I så på oss, likasom hade vi genom någon vår kraft eller fromhet
      åstadkommit att han kan gå?
 13.  Nej, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har
      förhärligat sin tjänare Jesus, honom som I utlämnaden, och som I
      förnekaden inför Pilatus, när denne redan hade beslutit att giva
      honom lös.
 14.  Ja, I förnekaden honom, den helige och rättfärdige, och begärden
      att en dråpare skulle givas åt eder.
 15.  Och livets furste dräpten I, men Gud uppväckte honom från de
      döda; därom kunna vi själva vittna.
 16.  Och det är på grund av tron på hans namn som denne man, vilken I
      sen och kännen, har undfått styrka av hans namn; och den tro som
      verkas genom Jesus har, i allas eder åsyn, gjort att han nu kan
      bruka alla lemmar.

 17.  Nu vet jag väl, mina bröder, att I såväl som edra rådsherrar
      haven gjort detta, därför att I icke vissten bättre.
 18.  Men Gud har på detta sätt låtit det gå i fullbordan, som han
      förut genom alla sina profeters mun hade förkunnat, nämligen att
      hans Smorde skulle lida.

 19.  Gören därför bättring och omvänden eder, så att edra synder
      bliva utplånade,
 20.  på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren, i det
      att han sänder den Messias som han har utsett åt eder, nämligen
      Jesus,
 21.  vilken dock himmelen måste behålla intill de tider nå allt skall
      bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida
      heliga profeters mun.
 22.  Moses har ju sagt: 'En profet skall Herren Gud låta uppstå åt
      eder, av edra bröder, en som är mig lik; honom skolen I lyssna
      till i allt vad han talar till eder.
 23.  Och det skall ske att var och en som icke lyssnar till den
      profeten, han skall utrotas ur folket.'
 24.  Och sedan hava alla profeterna, både Samuel och de som följde
      efter honom, så många som hava talat, också bebådat dessa tider.
 25.  I ären själva barn av profeterna och delaktiga i det förbund som
      Gud slöt med edra fäder, när han sade till Abraham: 'Och i din
      säd skola alla släkter på jorden varda välsignade.'
 26.  För eder först och främst har Gud låtit sin tjänare uppstå, och
      han har sänt honom för att välsigna eder, när I, en och var,
      omvänden eder från eder ondska.»


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/44_03.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free