- Project Runeberg -  Bibeln /
Apostlagärningarna, 8 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
  1.  Och jämväl Saulus hade gillat att man dödade honom.

                    Apostlagärningarna, 8 Kapitlet

                    Förföljelse mot församlingen i
                   Jerusalem.  Evangelium predikat i
               Samarien.  Trollkarlen Simon.  En etiopisk
                             hovmans dop.

      Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i
      Jerusalem; och alla, utom apostlarna, blevo kringspridda över
      Judeens och Samariens landsbygd.
  2.  Några fromma män begrovo dock Stefanus och höllo en stor
      dödsklagan efter honom.
  3.  Saulus åter for våldsamt fram mot församlingen; han gick omkring
      i husen och drog fram män och kvinnor och lät sätta dem i
      fängelse.

  4.  Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och förkunnade
      evangelii ord.
  5.  Och Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och
      predikade Kristus för folket där.
  6.  Och när de hörde Filippus och sågo de tecken som han gjorde,
      aktade de endräktigt på det som han talade.
  7.  Ty från många som voro besatta av orena andar foro andarna ut
      under höga rop, och många lama och ofärdiga blevo botade.
  8.  Och det blev stor glädje i den staden.

  9.  Nu var där i staden före honom en man vid namn Simon, som hade
      övat trolldom, så att han hade slagit det samaritiska folket med
      häpnad, och som sade sig vara något stort.
 10.  Till honom höllo sig alla, både små och stora, och sade: »Denne
      är vad man kallar 'Guds stora kraft.'»
 11.  Och de höllo sig till honom, därför att han genom sina
      trollkonster under ganska lång tid hade slagit dem med häpnad.
 12.  Men nu, då de satte tro till Filippus, som förkunnade evangelium
      om Guds rike och om Jesu Kristi namn, läto de döpa sig, både män
      och kvinnor.
 13.  Ja, Simon själv kom till tro; och sedan han hade blivit döpt,
      höll han sig ständigt till Filippus.  Och när han såg de stora
      tecken och kraftgärningar som denne gjorde, betogs han av
      häpnad.

 14.  Då nu apostlarna i Jerusalem fingo höra att Samarien hade tagit
      emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes.
 15.  Och när dessa kommo ditned, bådo de för dem, att de måtte undfå
      helig ande;
 16.  ty helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem, utan de
      voro allenast döpta i Herren Jesu namn.
 17.  De lade då händerna på dem, och de undfingo helig ande.
 18.  När då Simon såg att det var genom apostlarnas handpåläggning
      som Anden blev given, bjöd han dem penningar
 19.  och sade: »Given ock mig den makten, så att var och en som jag
      lägger händerna på undfår helig ande.»
 20.  Då sade Petrus till honom: »Må dina penningar med dig själv gå i
      fördärvet, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för
      penningar.
 21.  Du har ingen del eller lott i det som här är fråga om, ty ditt
      hjärta är icke rättsinnigt inför Gud.
 22.  Gör fördenskull bättring och upphör med denna din ondska, och
      bed till Herren att den tanke som har uppstått i ditt hjärta må,
      om möjligt är, bliva dig förlåten.
 23.  Ty jag ser att du är förgiftad av ondska och fången i
      orättfärdighetens bojor.»
 24.  Då svarade Simon och sade: »Bedjen I till Herren för mig, att
      intet av det som I haven sagt må komma över mig.»

 25.  Och sedan de hade framburit sitt vittnesbörd och talat Herrens
      ord, begåvo de sig tillbaka till Jerusalem och förkunnade därvid
      evangelium i många samaritiska byar.

 26.  Men en Herrens ängel talade till Filippus och sade: »Stå upp och
      begiv dig vid middagstiden ut på den väg som leder ned från
      Jerusalem till Gasa; den är tom på folk.»
 27.  Då stod han upp och begav sig åstad.  Och se, en etiopisk man
      for där fram, en hovman som var en mäktig herre hos Kandace,
      drottningen i Etiopien, och var satt över hela hennes
      skattkammare.  Denne hade kommit till Jerusalem för att där
      tillbedja,
 28.  men var nu stadd på hemvägen och satt i sin vagn och läste
      profeten Esaias.
 29.  Då sade Anden till Filippus: »Gå fram och närma dig till denna
      vagn.»
 30.  Filippus skyndade fram och hörde att han läste profeten Esaias.
      Då frågade han: »Förstår du vad du läser?»
 31.  Han svarade: »Huru skulle jag väl kunna förstå det, om ingen
      vägleder mig?»  Och han bad Filippus stiga upp och sätta sig
      bredvid honom.

 32.  Men det ställe i skriften som han läste var detta:
        »Såsom ett får fördes han bort till att slaktas;
        och såsom ett lamm som är tyst inför den som klipper det,
        så öppnade han icke sin mun.
 33.    Genom hans förnedring blev hans dom borttagen.
        Vem kan räkna hans släkte?
        Ty hans liv ryckes undan från jorden.»

 34.  Och hovmannen frågade Filippus och sade: »Jag beder dig, säg mig
      om vilken profeten talar detta, om sig själv eller om någon
      annan?»
 35.  Då öppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord
      och förkunnade för honom evangelium om Jesus.
 36.  Och medan de färdades vägen fram, kommo de till ett vatten.  Då
      sade hovmannen: »Se, här finnes vatten.  Vad hindrar att jag
      döpes?»
 37.  [1]
 38.  Och han lät vagnen stanna; och de stego båda ned i vattnet,
      Filippus och hovmannen, och han döpte honom.
 39.  Men när de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort
      Filippus, och hovmannen såg honom icke mer, då han nu glad
      fortsatte sin färd.
 40.  Men Filippus blev efteråt sedd i Asdod.  Därefter vandrade han
      omkring och förkunnade evangelium i alla städer, till dess han
      kom till Cesarea.

[1]  V. 37 se Nya testamentets text i Ordförkl.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/44_08.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free