- Project Runeberg -  Bibeln /
Apostlagärningarna, 12 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Apostlagärningarna, 12 Kapitlet

                  Jakob dödas.  Petrus fängslas, men
               befrias genom en Herrens ängel.  Herodes
                                 dör.

  1.  Vid den tiden lät konung Herodes gripa och misshandla några av
      dem som hörde till församlingen.
  2.  Och Jakob, Johannes' broder, lät han avrätta med svärd.
  3.  När han såg att detta behagade judarna, fortsatte han och lät
      fasttaga också Petrus.  Detta skedde under det osyrade brödets
      högtid.
  4.  Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fängelse och
      uppdrog åt fyra vaktavdelningar krigsmän, vardera på fyra man,
      att bevaka honom; och hans avsikt var att efter påsken ställa
      honom fram inför folket.
  5.  Under tiden förvarades Petrus i fängelset, men församlingen bad
      enträget till Gud för honom.

  6.  Natten före den dag då Herodes tänkte draga honom inför rätta
      låg Petrus och sov mellan två krigsmän, fängslad med två kedjor;
      och utanför dörren voro väktare utsatta till att bevaka
      fängelset.
  7.  Då stod plötsligt en Herrens ängel där, och ett sken lyste i
      rummet.  Och han stötte Petrus i sidan och väckte honom och
      sade: »Stå nu strax upp»; och kedjorna föllo ifrån hans händer.
  8.  Ängeln sade ytterligare till honom: »Omgjorda dig, och tag på
      dig dina sandaler.»  Och han gjorde så.  därefter sade ängeln
      till honom: »Tag din mantel på dig och följ mig.»
  9.  Och Petrus gick ut och följde honom; men han förstod icke att
      det som skedde genom ängeln var något verkligt, utan trodde att
      det var en syn han såg.
 10.  När de så hade gått genom första och andra vakten, kommo de till
      järnporten som ledde ut till staden.  Den öppnade sig för dem av
      sig själv, och de trädde ut och gingo en gata fram; och i
      detsamma försvann ängeln ifrån honom.
 11.  När sedan Petrus kom till sig igen, sade han: »Nu vet jag och är
      förvissad om att Herren har utsänt sin ängel och räddat mig ur
      Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade
      väntat sig.»

 12.  När han alltså hade förstått huru det var, gick han till det hus
      där Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock
      kallades Markus; där voro ganska många församlade och bådo.
 13.  Då han nu klappade på portdörren, kom en tjänsteflicka, vid namn
      Rode, för att höra vem det var.
 14.  Och när hon kände igen Petrus' röst, öppnade hon i sin glädje
      icke porten, utan skyndade in och berättade att Petrus stod
      utanför porten.
 15.  Då sade de till henne: »Du är från dina sinnen.»  Men hon
      bedyrade att det var såsom hon hade sagt.  Då sade de: »Det är
      väl hans ängel.»
 16.  Men Petrus fortfor att klappa; och när de öppnade, sågo de med
      häpnad att det var han.
 17.  Och han gav tecken åt dem med handen att de skulle tiga, och
      förtäljde för dem huru Herren hade fört honom ut ur fängelset.
      Och han tillade: »Låten Jakob och de andra bröderna få veta
      detta.»  Sedan gick han därifrån och begav sig till en annan
      ort.

 18.  Men när det hade blivit dag, uppstod bland krigsmännen en ganska
      stor oro och undran över vad som hade blivit av Petrus.
 19.  När så Herodes ville hämta honom, men icke fann honom, anställde
      han rannsakning med väktarna och bjöd att de skulle föras bort
      till bestraffning.  Därefter for han ned från Judeen till
      Cesarea och vistades sedan där.

 20.  Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna.
      Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade fått
      Blastus, konungens kammarherre, på sin sida, bådo de om fred, ty
      deras land hade sin näring av konungens.
 21.  På utsatt dag klädde sig då Herodes i konungslig skrud och satte
      sig på tronen och höll ett tal till dem.
 22.  Då ropade folket: »En guds röst är detta, och icke en
      människas.»
 23.  Men i detsamma slog honom en Herrens ängel, därför att han icke
      gav Gud äran.  Och han föll i en sjukdom som bestod däri att han
      uppfrättes av maskar, och så gav han upp andan.

 24.  Men Guds ord hade framgång och utbredde sig.
 25.  Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i
      Jerusalem och avlämnat understödet, vände de tillbaka och togo
      då med sig Johannes, som ock kallades Markus.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/44_12.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free