- Project Runeberg -  Bibeln /
Apostlagärningarna, 16 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Apostlagärningarna, 16 Kapitlet

                    Fortsättning av Paulus' andra
                missionsresa: han färdas genom Mindre
                   Asien, far över till Macedonien,
               predikar evangelium i Filippi, fängslas
                             och befrias.

  1.  Han kom då också till Derbe och till Lystra.  Där fanns en
      lärjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk
      kvinna och en grekisk fader,
  2.  och som hade gott vittnesbörd om sig av bröderna i Lystra och
      Ikonium.
  3.  Paulus ville nu att denne skulle fara med honom.  För de judars
      skull som bodde i dessa trakter tog han honom därför till sig
      och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.
  4.  Och när de sedan foro genom städerna, meddelade de
      församlingarna till efterföljd de stadgar som voro fastställda
      av apostlarna och de äldste i Jerusalem.
  5.  Så styrktes nu församlingarna i tron, och brödernas antal
      förökades för var dag.

  6.  Sedan togo de vägen genom Frygien och det galatiska landet; de
      förhindrades nämligen av den helige Ande att förkunna ordet i
      provinsen Asien.
  7.  Och när de hade kommit fram emot Mysien, försökte de att fara in
      i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.
  8.  Då begåvo de sig över Mysien ned till Troas.
  9.  Här visade sig för Paulus i en syn om natten en macedonisk man,
      som stod där och bad honom och sade: »Far över till Macedonien
      och hjälp oss.»
 10.  När han hade sett denna syn, sökte vi strax någon lägenhet att
      fara därifrån till Macedonien, ty vi förstodo nu att Gud hade
      kallat oss att förkunna evangelium för dem.

 11.  Vi lade alltså ut från Troas och foro raka vägen till Samotrace
      och dagen därefter till Neapolis
 12.  och sedan därifrån till Filippi.  Denna stad, en romersk koloni,
      är den första i denna del av Macedonien.  I den staden vistades
      vi någon tid.

 13.  På sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, längs med en flod,
      till en plats som gällde såsom böneställe.  Där satte vi oss ned
      och talade med de kvinnor som hade samlats dit.
 14.  Och en kvinna som »fruktade Gud»[1], en purpurkrämerska från
      staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och
      Herren öppnade hennes hjärta, så att hon aktade på det som
      Paulus talade.
 15.  Och sedan hon jämte sitt husfolk hade låtit döpa sig, bad hon
      oss och sade: »Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror på
      Herren, så kommen in i mitt hus och stannen där.»  Och hon
      nödgade oss därtill.

 16.  Och det hände sig en gång, då vi gingo ned till bönestället, att
      vi mötte en tjänsteflicka, som hade en spådomsande i sig och
      genom sina spådomar skaffade sina herrar mycken inkomst.
 17.  Denne följde efter Paulus och oss andra och ropade och sade:
      »Dessa män äro Guds, den Högstes, tjänare, och de förkunna för
      eder frälsningens väg.»
 18.  Så gjorde hon under många dagar.  Men Paulus tog illa vid sig
      och vände sig om och sade till anden: »I Jesu Kristi namn bjuder
      jag dig att fara ut ur henne.»  Och anden for ut i samma stund.

 19.  Men när hennes herrar sågo att det för dem var slut med allt
      hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och släpade
      dem till torget inför överhetspersonerna.
 20.  Och sedan de hade fört dem tid fram, till domarna, sade de:
      »Dessa män uppväcka stor oro i vår stad; de äro judar
 21.  och vilja införa stadgar som det för oss, såsom romerska
      medborgare, icke är lovligt att antaga eller hålla.»
 22.  Också folket reste sig upp emot dem, och domarna läto slita av
      dem deras kläder och bjödo att man skulle piska dem med spön.
 23.  Och sedan de hade låtit giva dem många slag, kastade de dem i
      fängelse och bjödo fångvaktaren att hålla dem i säkert förvar.
 24.  Då denne fick en så sträng befallning, satte han in dem i det
      innersta fängelserummet och fastgjorde deras fötter i stocken.

 25.  Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade
      Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem.
 26.  Då kom plötsligt en stark jordstöt, så att fängelsets grundvalar
      skakades; och i detsamma öppnades alla dörrar, och allas bojor
      löstes.
 27.  Då vaknade fångvaktaren; och när han fick se fängelsets dörrar
      öppna, drog han sitt svärd och ville döda sig själv, i tanke att
      fångarna hade kommit undan.
 28.  Men Paulus ropade med hög röst och sade: »Gör dig intet ont; ty
      vi äro alla här.»
 29.  Då lät han hämta ljus och sprang in och föll ned för Paulus och
      Silas, bävande.
 30.  Därefter förde han ut dem och sade: »I herrar, vad skall jag
      göra för att bliva frälst?»
 31.  De svarade: »Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus
      frälst.»
 32.  Och de förkunnade Guds ord för honom och för alla dem som voro i
      hans hus.
 33.  Och redan under samma timme på natten tog han dem till sig och
      tvådde deras sår och lät strax döpa sig med allt sitt husfolk.
 34.  Och han förde dem upp i sitt hus och dukade ett bord åt dem och
      fröjdade sig över att han med allt sitt hus hade kommit till tro
      på Gud.

 35.  Men när det hade blivit dag, sände domarna åstad rättstjänarna
      och läto säga: »Släpp ut männen.»
 36.  Fångvaktaren underrättade då Paulus härom och sade: »Domarna
      hava sänt bud att I skolen släppas ut.  Gån därför nu eder väg i
      frid.»
 37.  Men Paulus sade till dem: »De hava offentligen låtit gissla oss,
      utan dom och rannsakning, oss som äro romerska medborgare, och
      hava kastat oss i fängelse; nu vilja de också i tysthet släppa
      oss ut!  Nej, icke så; de måste själva komma och taga oss ut.»
 38.  Rättstjänarna inberättade detta för domarna.  När dessa hörde
      att de voro romerska medborgare, blevo de förskräckta.
 39.  Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut
      och bådo dem lämna staden.
 40.  När de så hade kommit ut ur fängelset, begåvo de sig hem till
      Lydia.  Och sedan de där hade träffat bröderna och talat
      förmaningens ord till dem, drogo de vidare.

[1]  Se Frukta Gud i Ordförkl.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/44_16.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free