- Project Runeberg -  Bibeln /
Apostlagärningarna, 20 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                   Apostlagärningarna, 20 Kapitlet

                    Fortsättning av Paulus' tredje
               missionsresa: han besöker Macedonien och
                Grekland, återvänder genom Macedonien
                  och Troas, kommer till Miletus och
                    håller där ett avskedstal till
                          efesiernas äldste.

  1.  Då nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lärjungarna
      till sig och talade till dem förmaningens ord; och sedan han
      hade tagit avsked av dem, begav han sig åstad för att fara till
      Macedonien.
  2.  Och när han hade färdats genom det landet och jämväl där talat
      många förmaningens ord, kom han till Grekland.
  3.  Där uppehöll han sig i tre månader.  När han sedan tänkte avsegla
      därifrån till Syrien, beslöt han, eftersom judarna förehade
      något anslag mot honom, att göra återfärden genom Macedonien.
  4.  Och med honom följde Sopater, Pyrrus' son, från Berea, och av
      tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus från Derbe
      och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus från provinsen
      Asien.
      >Apg. 19,29. 21,29. Ef. 6,21.
  5.  Men dessa foro i förväg och inväntade oss i Troas.
  6.  Sedan, efter det osyrade brödets högtid, avseglade vi andra
      ifrån Filippi och träffade dem på femte dagen åter i Troas; och
      där vistades vi i sju dagar.

  7.  På första veckodagen voro vi församlade till brödsbrytelse, och
      Paulus, som tänkte fara vidare dagen därefter, samtalade med
      bröderna.  Och samtalet drog ut ända till midnattstiden;
      >Apg. 2,42 46. 1 Kor. 16,2
  8.  och ganska många lampor voro tända i den sal i övre våningen,
      där vi voro församlade.
  9.  Invid fönstret satt då en yngling vid namn Eutykus, och när
      Paulus talade så länge, föll denne i djup sömn och blev så
      överväldigad av sömnen, att han störtade ned från tredje
      våningen; och när man tog upp honom, var han död
 10.  Då gick Paulus ned och lade sig över honom och fattade om honom
      och sade: »Klagen icke så; ty livet är ännu kvar i honom.»
      >1 Kon. 17,21. 2 Kon. 4,32 f. Luk. 4,39.
 11.  Sedan gick han åter upp, och bröt brödet och åt, och samtalade
      ytterligare ganska länge med dem, ända till dess att det
      dagades; först då begav han sig i väg.
 12.  Och de förde ynglingen hem levande och kände sig nu icke litet
      tröstade.

 13.  Men vi andra gingo i förväg ombord på skeppet och avseglade till
      Assos, där vi tänkte taga Paulus ombord; ty så hade han
      förordnat, eftersom han själv tänkte fara land vägen.
 14.  Och när han sammanträffade med oss i Assos, togo vi honom ombord
      och kommo sedan till Mitylene.
 15.  Därifrån seglade vi vidare och kommo följande dag mitt för Kios.
      Dagen därefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat
      över i Trogyllium, kommo vi nästföljande dag till Miletus.
 16.  Paulus hade nämligen beslutit att segla förbi Efesus, för att
      icke fördröja sig i provinsen Asien; ty han påskyndade sin färd,
      för att, om det bleve honom möjligt, till pingstdagen kunna vara
      i Jerusalem.

 17.  Men från Miletus sände han bud till Efesus och kallade till sig
      församlingens äldste.
 18.  Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: »I veten
      själva på vad sätt jag hela tiden, ifrån första dagen då jag kom
      till provinsen Asien, har umgåtts med eder:
      >Apg. 19,10.
 19.  huru jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och
      prövningar, som hava vållats mig genom judarnas anslag.
 20.  Och I veten att jag icke har dragit mig undan, när det gällde
      något som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har
      försummat att offentligen och hemma i husen predika för eder och
      undervisa eder.
 21.  Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra
      bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.
      >Mark. 1,15. Luk. 24,47.

 22.  Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan
      att veta vad där skall vederfaras mig;
      >Apg. 19,21.
 23.  allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter
      den andra betygar för mig och säger att bojor och bedrövelser
      vänta mig.
      >Upp . 9,16. 21,4, 11, 33.
 24.  Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv,
      om jag blott får väl fullborda mitt lopp och vad som hör till
      det ämbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds
      nåds evangelium.
      >Apg. 21,13. Gal. 1,1. 2 Tim. 4,7. Tit. 1,3.
 25.  Och se, jag vet nu att I icke mer skolen få se mitt ansikte, I
      alla bland vilka jag har gått omkring och predikat om riket.
 26.  Därför betygar jag för eder nu i dag att jag icke bär skuld för
      någons blod.
      >Apg. 18,6.
 27.  Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds
      rådslut.
 28.  Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken
      den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara
      herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget
      blod.
      >Ef. 1,7.  1 Tim. 3,1 f. 4,16. 1 Petr. 1,18 f. 5,2. Upp. 5,9.
 29.  Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola
      komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.
      >Matt. 7,15 f. Joh. 10,12 2 Petr. 2,1 f.
 30.  Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt
      är, för att locka lärjungarna att följa sig.
      >Gal. 4,17. 1 Joh. 2,18 f.
 31.  Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och
      dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av
      eder.
      >Mark. 13,35 f. Apg. 19,10. 1 Tess. 2,11.

 32.  Och nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord, åt honom
      som förmår uppbygga eder och giva åt eder eder arvedel bland
      alla som äro helgade.
      >Ef. 1,11. Kol. 1,12.
 33.  Silver eller guld eller kläder har jag icke åstundat av någon.
      >4 Mos. 16,16. 1 Sam. 12,3. Matt. 10,8 f. 1 Kor. 9,12.
      >2 Kor. 11,9. 12,13.
 34.  I veten själva att dessa mina händer hava gjort tjänst, för att
      skaffa nödtorftigt uppehälle åt mig och åt dem som hava varit
      med mig.
      >Apg. 18,3. 1 Kor. 4,12. 1 Tess. 2,9. 2 Tess. 3,8.
 35.  I allt har jag genom mitt föredöme visat eder att man så, under
      eget arbete, bör taga sig an de svaga och komma ihåg Herren Jesu
      ord, huru han själv sade: 'Saligare är att giva än att taga.'»
      >Luk. 6,38.

 36.  När han hade sagt detta, föll han ned på sina knän och bad med
      dem alla.
      >Apg. 21,5 f.
 37.  Och de begynte alla att gråta bitterligen och föllo Paulus om
      halsen och kysste honom innerligt;
 38.  och mest sörjde de för det ordets skull som han hade sagt, att
      de icke mer skulle få se hans ansikte.  Och så ledsagade de honom
      till skeppet.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/44_20.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free