Bibeln / Apostlagärningarna, 24 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                   Apostlagärningarna, 24 Kapitlet

                Paulus anklagas inför Felix, försvarar
                sig, kvarhålles såsom fånge i Cesarea.

  1.  Fem dagar därefter for översteprästen Ananias ditned med några
      av de äldste och en sakförare, Tertullus; dessa anmälde inför
      landshövdingen klagomål mot Paulus.
      >Apg. 23,2.
  2.  Och sedan denne hade blivit förekallad, begynte Tertullus sitt
      anklagelsetal; han sade:
  3.  »Att vi genom dig åtnjuta mycken frid och ro, och att genom din
      försorg, ädle Felix, goda åtgärder hava blivit vidtagna för
      detta folk, det erkänna vi på allt sätt och allestädes, med
      många tacksägelser.
      >Apg. 23,24 f.
  4.  Men för att icke alltför länge besvära dig beder jag att du, i
      din mildhet, ville höra allenast några få ord av oss.
  5.  Vi hava funnit att denne är en fördärvlig man, som uppväcker
      strid bland alla judar i hela världen, och att han är en
      huvudman för nasaréernas parti.
      >Apg. 17,6.
  6.  Han har ock försökt att oskära helgedomen; därför grepo vi
      honom,
      >Apg. 21,28 f.
  7.  [1]
  8.  och du kan nu själv anställa rannsakning med honom och så skaffa
      dig kännedom om allt det som vi anklaga honom för.»

  9.  De andra judarna instämde häri och påstodo att det förhöll sig
      så.

 10.  Då landshövdingen nu gav tecken åt Paulus att han skulle tala,
      tog han till orda och sade:
      »Eftersom jag vet att du nu i många år har varit domare över
      detta folk, försvarar jag min sak med frimodighet.
 11.  Du kan själv lätt förvissa dig om att det icke är mer än tolv
      dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att tillbedja.
      >Apg. 21,17
 12.  Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden
      har man funnit mig tvista med någon eller ställa till
      folkskockning.
      >Apg. 25,8. 28,17.
 13.  Ej heller kunna de inför dig bevisa det som de nu anklaga mig
      för.
 14.  Men det bekänner jag för dig att jag, i enlighet med 'den
      vägen'[2], vilken de kalla en partimening, så tjänar mina fäders
      Gud, att jag tror allt vad som är skrivet i lagen och i
      profeterna,
 15.  och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de döda
      skola uppstå, både rättfärdiga och orättfärdiga.
      >Dan. 12,2. Joh. 5,28 f. Apg. 23,6.
 16.  Därför lägger också jag mig vinn om att alltid hava ett okränkt
      samvete inför Gud och människor.
      >Apg. 23,1. 1 Petr. 3,16.

 17.  Så kom jag nu, efter flera års förlopp, tillbaka för att
      överlämna några allmosor till mitt folk och för att frambära
      offer.
      >Apg. 11,29 f. Rom. 15,25. Gal. 2,10.
 18.  Därunder påträffades jag i helgedomen, sedan jag hade låtit
      helga mig, utan att hava vållat någon folkskockning eller något
      larm,
      >Apg. 21,26 f.
 19.  av några judar från provinsen Asien, vilka nu borde vara här
      tillstädes inför dig och framställa sina klagomål, om de hava
      något att anklaga mig för.
 20.  Eller ock må dessa som äro här tillstädes säga vad orätt de
      funno mig skyldig till, när jag stod inför Stora rådet,
 21.  om det icke skulle vara i fråga om detta enda ord, som jag
      ljudeligen uttalade, där jag stod ibland dem: 'Det är för de
      dödas uppståndelses skull som jag i dag står inför rätta här
      bland eder.'»
      >Apg. 28,20.

 22.  Men Felix, som mycket väl kände till »den vägen»[3], uppsköt
      målet och sade: »När översten Lysias kommer hit ned, vill jag
      undersöka eder sak.»
 23.  Och han befallde hövitsmannen att hålla honom i förvar, dock så,
      att man skulle behandla honom milt och icke hindra någon av hans
      närmaste från att vara honom till tjänst.
      >Apg. 27,3. 28,16.

 24.  Någon tid därefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru
      Drusilla, som var judinna; och han lät hämta Paulus och hörde
      honom om tron på Kristus Jesus.
 25.  Men när Paulus talade med dem om rättfärdighet och
      återhållsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix
      förskräckt och sade: »Gå din väg för denna gång; när jag får
      läglig tid, vill jag kalla dig till mig.»
 26.  Han hoppades också att han skulle få penningar av Paulus, varför
      han ock ganska ofta lät hämta honom och samtalade med honom.

 27.  När två år voro förlidna, fick Felix till efterträdare Porcius
      Festus.  Och eftersom Felix ville göra judarna sig bevågna,
      lämnade han Paulus kvar i fängelset.

[1]  V. 7 se Nya testamentets text i Ordförkl.
[2]  Se Väg i Ordförkl.
[3]  Se Väg i Ordförkl.