- Project Runeberg -  Bibeln /
Paulus' brev till romarna, 11 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
                Paulus' brev till romarna, 11 Kapitlet

               En kvarleva av Israel är redan upptagen
               till nåd.  Genom det övriga Israels otro
               har frälsningen kommit till hedningarna;
                 genom hedningarnas tro skall så åter
                 hela Israel bliva fört till tro och
                              frälsning.

  1.  Så frågar jag nu: Har då Gud förskjutit sitt folk?  Bort det!
      Jag är ju själv en israelit, av Abrahams säd och av Benjamins
      stam.
  2.  Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit
      känt av honom.  Eller veten I icke vad skriften säger, där den
      talar om Elias, huru denne inför Gud träder upp mot Israel med
      dessa ord:
  3.  »Herre, de hava dräpt dina profeter och rivit ned dina altaren;
      jag allena är kvar, och de stå efter mitt liv»?
  4.  Och vad får han då för svar av Gud?  »Jag har låtit bliva kvar
      åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal.»
  5.  Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av
      en utkorelse som har skett av nåd.
  6.  Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av
      gärningar; annars vore nåd icke mer nåd.

  7.  Huru är det alltså?  Vad Israel står efter, det har det icke
      fått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra hava
      blivit förstockade.
  8.  Så är ju skrivet: »Gud har givit dem en sömnaktighetens ande,
      ögon som de icke kunna se med och öron som de icke kunna höra
      med; så är det ännu i dag.»
  9.  Och David säger:
        »Må deras bord bliva dem till en snara,
        så att de bliva fångade;
        må det bliva dem till ett giller,
        så att de få sin vedergällning.
 10.    Må deras ögon förmörkas,
        så att de icke se;
        böj deras rygg alltid.»

 11.  Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som
      de stapplade?  Bort det!  Men genom deras fall har frälsningen
      kommit till hedningarna, för att de själva skola »uppväckas till
      avund».
 12.  Och har nu redan deras fall varit till rikedom för världen, och
      har deras fåtalighet varit till rikedom för hedningarna, huru
      mycket mer skall icke deras fulltalighet så bliva!

 13.  Men till eder, I som ären av hednisk börd, säger jag: Eftersom
      jag nu är en hedningarnas apostel, håller jag mitt ämbete högt
      --
 14.  om jag till äventyrs så skulle kunna »uppväcka avund» hos dem
      som äro mitt kött och blod och frälsa några bland dem.
 15.  Ty om redan deras förkastelse hade med sig världens försoning,
      vad skall då deras upptagande hava med sig, om icke liv från de
      döda?
 16.  Om förstlingsbrödet är heligt, så är ock hela degen helig; och
      om roten är helig, så äro ock grenarna heliga.
 17.  Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av
      ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem
      har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,
 18.  så må du icke därför förhäva dig över grenarna.  Nej, om du
      skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär
      roten, utan att roten bär dig.

 19.  Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva inympad
      som en del grenar brötos bort.»
 20.  Visserligen.  För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du
      får vara kvar genom din tro.  Hav då inga högmodiga tankar, utan
      lev i fruktan.
 21.  Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke
      heller skona dig.

 22.  Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem
      som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig
      fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.
 23.  Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast
      vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.
 24.  Ty om du har blivit borthuggen från ditt av naturen vilda
      olivträd och mot naturen inympats i ett ädelt olivträd, huru
      mycket snarare skola då icke dessa kunna inympas i sitt eget
      äkta olivträd, det som de efter naturen tillhöra!

 25.  Ty för att I, mina bröder, icke skolen hålla eder själva för
      kloka, vill jag yppa för eder denna hemlighet: Förstockelse har
      drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess
      hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;
 26.  och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet:
        »Från Sion skall förlossaren komma,
        han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob.
 27.    Och när jag borttager deras synder,
        då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem.»

 28.  Se vi nu på evangelium, så äro de hans ovänner, för eder skull;
      men se vi på utkorelsen, så äro de hans älskade, för fädernas
      skull.
 29.  Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra.
 30.  Såsom I förut voren ohörsamma mot Gud, men nu genom dessas
      ohörsamhet haven fått barmhärtighet,
 31.  så hava nu ock dessa varit ohörsamma, för att de, genom den
      barmhärtighet som har vederfarits eder, också själva skola få
      barmhärtighet.
 32.  Ty Gud har givit dem alla till pris åt ohörsamhet, för att sedan
      förbarma sig över dem alla.

 33.  O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!  Huru
      outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans
      vägar!
 34.  Ty
        »vem har lärt känna Herrens sinne,
        eller vem har varit hans rådgivare?
 35.    Eller vem har först givit honom något,
        som han alltså bör betala igen?»
 36.  Av honom och genom honom och till honom är ju allting.  Honom
      tillhör äran i evighet, amen.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/45_11.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free