Bibeln / Paulus' första brev till korintierna, 5 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

           Paulus' första brev till korintierna, 5 Kapitlet

                Svår otuktssynd säges förekomma bland
                   korintierna.  Paulus angiver huru
                 församlingen bör förfara mot dem som
               göra sig skyldiga till sådan synd eller
                       till andra svåra synder.

  1.  Det förljudes såväl att överhuvud otukt bedrives bland eder, som
      ock att sådan otukt förekommer, som man icke ens finner bland
      hedningarna, nämligen att en son har sin faders hustru.
  2.  Och ändå ären I uppblåsta och haven icke fastmer blivit
      uppfyllda av sådan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den
      som har gjort detta.
  3.  Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till anden
      närvarande, har för min del redan, såsom vore jag närvarande,
      fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning:
  4.  i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande,
      med vår Herre Jesu kraft,
  5.  och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att
      anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.

  6.  Det är icke väl beställt med eder berömmelse.  Veten I icke att
      litet surdeg syrar hela degen?
  7.  Rensen bort den gamla surdegen, så att I bliven en ny deg.  I
      ären ju osyrade; ty vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat,
      nämligen Kristus.
  8.  Låtom oss därför hålla högtid, icke med gammal surdeg, icke med
      elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och
      sanningens osyrade bröd.

  9.  Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava något
      umgänge med otuktiga människor --
 10.  detta icke sagt i allmänhet, om alla denna världens otuktiga
      människor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare;
      annars måsten I ju rymma ur världen.
 11.  Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som
      kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en
      avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en
      roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller
      äta tillsammans med honom.
 12.  Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför?
      Dem som äro innanför haven I ju att döma;
 13.  dem som äro utanför skall Gud döma.  »I skolen driva ut ifrån
      eder den som är ond.»