- Project Runeberg -  Bibeln /
Paulus' första brev till korintierna, 9 Kapitlet

(1917) [MARC] - Tema: Christian Literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
           Paulus' första brev till korintierna, 9 Kapitlet

                     För vad aposteln har gjort i
               församlingens tjänst kunde han hava haft
               rättighet till lön, men denna rättighet
                har han för evangelii skull frivilligt
               försakat.  Han har i stället begagnat sin
                 frihet så, att han har blivit allas
               tjänare.  Likasom man för att segra på en
                  tävlingsbana måste underkasta sig
                 försakelser, så vinner man ej heller
                  utan försakelser den oförgängliga
                            segerkransen.

  1.  Är jag icke fri?  Är jag icke en apostel?  Har jag icke sett
      Jesus, vår Herre?  Ären icke I mitt verk i Herren?
  2.  Om jag icke för andra är en apostel, så är jag det åtminstone
      för eder, ty I själva ären i Herren inseglet på mitt
      apostlaämbete.

  3.  Detta är mitt försvar mot dem som sätta sig till doms över mig.

  4.  Skulle vi kanhända icke hava rätt att få mat och dryck?
  5.  Skulle vi icke hava rätt att få såsom hustru föra med oss på
      våra resor någon som är en syster, vi likaväl som de andra
      apostlarna och Herrens bröder och särskilt Cefas?
  6.  Eller äro jag och Barnabas de enda som icke hava rätt att vara
      fritagna ifrån kroppsarbete?
  7.  Vem tjänar någonsin i krig på egen sold?  Vem planterar en
      vingård och äter icke dess frukt?  Eller vem vaktar en hjord och
      förtär icke mjölk från hjorden?

  8.  Icke talar jag väl detta därför att människor pläga så tala?
      Säger icke själva lagen detsamma?
  9.  I Moses' lag är ju skrivet: »Du skall icke binda munnen till på
      oxen som tröskar.»  Månne det är om oxarna som Gud har sådan
      omsorg?
 10.  Eller säger han det icke i alla händelser med tanke på oss?
      Jo, för vår skull blev det skrivet, att den som plöjer bör plöja
      med en förhoppning, och att den som tröskar bör göra det i
      förhoppning om att få sin del.
 11.  Om vi hava sått åt eder ett utsäde av andligt gott, är det då
      för mycket, om vi få inbärga från eder en skörd av lekamligt gott?
 12.  Om andra hava en viss rättighet över eder, skulle då icke vi än
      mer hava det?  Och likväl hava vi icke gjort bruk av den
      rättigheten, utan vi fördraga allt, för att icke lägga något
      hinder i vägen för Kristi evangelium.
 13.  I veten ju att de som förrätta tjänsten i helgedomen få sin föda
      ifrån helgedomen, och att de som äro anställda vid altaret få
      sin del, när altaret får sin.
 14.  Så har ock Herren förordnat att de som förkunna evangelium skola
      hava sitt uppehälle av evangelium.
 15.  Men jag för min del har icke gjort bruk av någon sådan förmån.

      Detta skriver jag nu icke, för att jag själv skall få någon
      sådan; långt hellre ville jag dö.  Nej, ingen skall göra min
      berömmelse om intet.
 16.  Ty om jag förkunnar evangelium, så är detta ingen berömmelse
      för mig.  Jag måste ju så göra; och ve mig, om jag icke förkunnade
      evangelium!
 17.  Gör jag det av egen drift, så har jag rätt till lön; men då jag
      nu icke gör det av egen drift, så är den syssla som jag är
      betrodd med allenast en livegen förvaltares[1].  --
 18.  Vilken är alltså min lön?  Jo, just den, att när jag förkunnar
      evangelium, så gör jag detta utan kostnad för någon, i det att
      jag avstår från att göra bruk av den rättighet jag har såsom
      förkunnare av evangelium.

 19.  Ty fastän jag är fri och oberoende av alla, har jag dock
      gjort mig till allas tjänare, för att jag skall vinna dess flera.
 20.  För judarna har jag blivit såsom en jude, för att kunna vinna
      judar; för dom som stå under lagen har jag, som själv icke står
      under lagen, blivit såsom stode jag under lagen, för att kunna
      vinna dem som stå under lagen.
 21.  För dem som äro utan lag har jag, som icke är utan Guds lag, men
      är i Kristi lag, blivit såsom vore jag utan lag, för att jag
      skall vinna dem som äro utan lag.
 22.  För de svaga har jag blivit svag, för att kunna vinna de svaga;
      för alla har jag blivit allt, för att jag i alla händelser skall
      frälsa några.
 23.  Men allt gör jag för evangelii skull, för att också jag skall
      bliva delaktig av dess goda.

 24.  I veten ju, att fastän de som löpa på tävlingsbanan allasammans
      löpa, så vinner allenast en segerlönen.  Löpen såsom denne, för
      att I mån vinna lönen.
 25.  Men alla som vilja deltaga i en sådan tävlan pålägga sig
      återhållsamhet i alla stycken: dessa för att vinna en förgänglig
      segerkrans, men vi för att vinna en oförgänglig.
 26.  Jag för min del löper alltså icke såsom gällde det ett ovisst
      mål; jag kämpar icke likasom en man som hugger i vädret.
 27.  Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, för att jag icke,
      när jag predikar för andra, själv skall komma till korta vid
      provet.

[1]  Se Förvaltare i Ordförkl.


Project Runeberg, Sun Dec 11 22:48:20 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bibeln/46_09.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free