Bibeln / Paulus' första brev till korintierna, 16 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

           Paulus' första brev till korintierna, 16 Kapitlet

                Insamlingen åt de kristna i Jerusalem.
               Apostelns tillämnade resor.  Personliga
               meddelanden.  Hälsningar och slutönskan.

  1.  Vad nu angår insamlingen till de heliga, så mån I förfara på
      samma sätt som jag har förordnat för församlingarna i Galatien.
  2.  Var och en av eder må spara ihop vad han får tillfälle till, och
      på första dagen i var vecka må han lägga av detta hemma hos sig,
      så att insamlingen icke göres först vid min ankomst.
  3.  Men när jag kommer, skall jag sända åstad de män som I själva
      pröven vara lämpliga, med brev till Jerusalem, för att där
      frambära eder kärleksgåva.
  4.  Och om saken befinnes vara värd att också jag reser, så skola de
      få åtfölja mig.

  5.  Jag tänker nämligen komma till eder, sedan jag har farit genom
      Macedonien.  Ty Macedonien vill jag allenast fara igenom,
  6.  men hos eder skall jag kanhända stanna något, möjligen vintern
      över, för att I därefter mån hjälpa mig till vägs, dit jag kan
      vilja begiva mig.
  7.  Jag vill icke besöka eder nu strax, på genomresa, ty jag hoppas
      att någon tid få stanna hos eder, om Herren så tillstädjer.
  8.  Men i Efesus vill jag stanna ända till pingst.
  9.  Ty en dörr till stor och fruktbärande verksamhet har öppnats för
      mig; jag har ock många motståndare.

 10.  Men när Timoteus kommer, så sen till, att han utan fruktan må
      kunna vistas hos eder.  Han utför ju Herrens verk, han såväl som
      jag;
 11.  må därför ingen förakta honom.  Hjälpen honom sedan till vägs i
      frid, så att han kommer åter till mig; ty jag väntar honom med
      bröderna.

 12.  Vad angår brodern Apollos, så har jag ivrigt uppmanat honom att
      med de andra bröderna begiva sig till eder.  Han var dock alls
      icke hågad att komma just nu; men när det bliver honom lägligt,
      skall han komma.

 13.  Vaken, stån fasta i tron, skicken eder såsom män, varen starka.
 14.  Låten allt hos eder ske i kärlek.

 15.  Mina bröder, jag vill giva eder en förmaning: I kännen ju
      Stefanas' husfolk och veten att de äro förstlingen i Akaja, och
      att de hava ägnat sig åt de heligas tjänst;
 16.  därför mån I å eder sida underordna eder under dessa män och
      under envar som bistår dem i deras arbete och själv gör sig
      möda.
 17.  Jag gläder mig över att Stefanas och Fortunatus och Akaikus hava
      kommit hit, ty dessa hava givit mig ersättning för vad jag har
      måst sakna genom att vara skild från eder;
 18.  de hava vederkvickt min ande såväl som eder ande.  Så lären eder
      nu att rätt uppskatta sådana män.

 19.  Församlingarna i provinsen Asien hälsar eder.  Akvila och
      Priska, tillika med den församling som kommer tillhopa i deras
      hus, hälsa eder mycket i Herren.
 20.  Ja, alla bröderna hälsa eder.  Hälsen varandra med en helig
      kyss.

 21.  Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand.

 22.  Om någon icke har Herren kär, så vare han förbannad.

      Marana, ta![1]

 23.  Herren Jesu nåd vare med eder.
 24.  Min kärlek är med eder alla, i Kristus Jesus.

[1]  Arameiska ord, som betyda: »Du vår Herre, kom!»  -- Jämför Upp.
     22:20.