Bibeln / Paulus' brev till filipperna, 1 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

               Paulus' brev till filipperna, 1 Kapitlet

                 Paulus hälsar de kristna i Filippi,
               tackar Gud för deras arbete i evangelii
                 tjänst, beder för dem, talar om huru
               hans fångenskap har länt till evangelii
                framgång, om ock evangelium av somliga
                  predikas i orent sinne; hoppas att
               Kristus skall bliva förhärligad i honom,
               vare sig han får dö eller han skall leva
               kvar till församlingens fromma; uppmanar
                   till endräkt och ståndaktighet.

  1.  Paulus och Timoteus, Kristi Jesu tjänare, hälsa alla de heliga i
      Kristus Jesus som bo i Filippi, tillika med
      församlingsföreståndare och församlingstjänare.
  2.  Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren
      Jesus Kristus.

  3.  Jag tackar min Gud, så ofta jag tänker på eder,
  4.  i det jag alltid i alla mina böner med glädje beder för eder
      alla.
  5.  Jag tackar honom för att I, allt ifrån första dagen intill nu,
      haven deltagit i arbetet för evangelium.
  6.  Och jag har den tillförsikten, att han som i eder har begynt ett
      gott verk, han skall ock fullborda det, intill Kristi Jesu dag.
  7.  Och det är ju rätt och tillbörligt att jag tänker så om eder
      alla, eftersom jag, både när jag ligger i bojor, och när jag
      försvarar och befäster evangelium, har eder i mitt hjärta såsom
      alla med mig delaktiga i nåden.
  8.  Ty Gud är mitt vittne, han vet huru jag längtar efter eder alla
      med Kristi Jesu kärlek.
  9.  Och därom beder jag, att eder kärlek må allt mer och mer
      överflöda av kunskap och förstånd i allt,
 10.  så att I kunnen döma om vad rättast är, på det att I mån bliva
      rena och för ingen till stötesten, i väntan på Kristi dag,
 11.  och bliva rika på rättfärdighetens frukt, vilken kommer genom
      Jesus Kristus, Gud till ära och pris.

 12.  Jag vill att I, mina bröder, skolen veta att det som har
      vederfarits mig snarare har länt till evangelii framgång.
 13.  Det har nämligen så blivit uppenbart för alla i pretoriet och
      för alla andra, att det är i Kristus som jag bär mina bojor;
 14.  och de flesta av bröderna hava genom mina bojor blivit så
      frimodiga i Herren, att de med allt större dristighet våga
      oförskräckt förkunna Guds ord.

 15.  Somliga finnas väl ock, som av avund och trätlystnad predika
      Kristus, men det finnes också andra som göra det av god vilja.
 16.  Dessa senare göra det av kärlek, eftersom de veta att jag är
      satt till att försvara evangelium.
 17.  De förra åter förkunna Kristus av genstridighet, icke med rent
      sinne, i tanke att de skola tillskynda mig ytterligare
      bedrövelse i mina bojor.
 18.  Vad mer?  Kristus bliver dock på ena eller andra sättet
      förkunnad, det må nu ske för syns skull eller i uppriktighet;
      och däröver gläder jag mig.  Ja, jag skall ock framgent få
      glädja mig;
 19.  ty jag vet att detta skall lända mig till frälsning, genom eder
      förbön och därigenom att Jesu Kristi Ande förlänas mig.
 20.  Det är nämligen min trängtan och mitt hopp att jag i intet skall
      komma på skam, utan att Kristus, nu såsom alltid, skall av mig
      med all frimodighet bliva förhärligad i min kropp, det må ske
      genom liv eller genom död.
 21.  Ty att leva, det är för mig Kristus, och att dö, det är för mig
      en vinning.
 22.  Men om det att leva i köttet för mig är att utföra ett arbete
      som bär frukt, vilketdera skall jag då välja?  Det kan jag icke
      säga.
 23.  Jag drages åt båda hållen.  Ty väl åstundar jag att bryta upp
      och vara hos Kristus, vilket ju vore mycket bättre;
 24.  men att jag lever kvar i köttet är för eder skull mer av nöden.
 25.  Och då jag är förvissad härom, vet jag att jag skall leva kvar
      och förbliva hos eder alla, eder till förkovran och glädje i
      tron,
 26.  för att eder berömmelse skall överflöda i Kristus Jesus, i fråga
      om mig, därigenom att jag ännu en gång kommer till eder.

 27.  Fören allenast en sådan vandel som är värdig Kristi evangelium,
      så att jag -- vare sig jag kommer och besöker eder, eller jag
      förbliver frånvarande -- får höra om eder att I stån fasta i en
      och samme Ande och endräktigt kämpen tillsammans för tron på
      evangelium,
 28.  utan att i något stycke låta skrämma eder av motståndarna.  Ty
      att I så skicken eder är för dem ett vittnesbörd om att de
      själva gå mot fördärvet, men att I skolen bliva frälsta, och
      detta av Gud.
 29.  Åt eder har ju förunnats icke allenast att tro på Kristus, utan
      ock att lida för hans skull,
 30.  i det att I haven samma kamp som I förr sågen mig hava och nu
      hören att jag har.