Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Moseboken - 7 Kapitlet - 8 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Första Moseboken. Kap. 7:21 - 8:19.
21 Då förgicks allt kött, som rörde
sig på jorden, fåglar och
boskapsdjur och vilda djur och alla smådjur,
som rörde sig på jorden, så ock alla
människor.
22 Allt, som fanns på det torra,
omkom, allt som där hade en fläkt
av livsande i sin näsa.
23 Så utplånade han alla varelser
på jorden, både människor och
fyr-fotadjur och kräldjur och himmelens
fåglar; de utplånades från jorden,
och allenast Noa räddades jämte det,
som var med honom i arken.
Vish. 10: 4. i Petr. 3: 20. 2 Petr. 2: 5. 3: 6.
24 Och vattnet fortfor att stiga över
jorden i hundra femtio dagar.
S Kapitlet
Flodens slut Noas offer och Herrens löfte.
Då tänkte Gud på Noa och på alla
de vilda djur och alla de
boskapsdjur, som voro med honom i
arken. Och Gud lät en vind gå
fram över jorden, så att vattnet sjönk
undan;
2 och djupets källor och himmelens
fönster tillslötos, och regnet från
himmelen upphörde.
3 Och vattnet vek bort ifrån
jorden mer och mer; efter hundra
femtio dagar begynte vattnet avtaga.
4 Och i sjunde månaden, på
sjuttonde dagen i månaden, stannade
arken på Ararats berg.
5 Och vattnet avtog mer och mer
intill tionde månaden. I tionde
månaden, på första dagen i månaden,
blevo bergstopparna synliga.
6 Och efter fyrtio dagar öppnade
Noa fönstret, som han hade gjort
på arken,
7 och lät en korp flyga ut; denne
flög fram och åter, till dess vattnet
hade torkat bort ifrån jorden.
8 Sedan lät han en duva flyga ut
för att få se, om vattnet hade sjunkit
undan från marken.
9 Men duvan fann ingen plats, där
hon kunde vila sin fot, utan kom
tillbaka till honom i arken, ty vatten
betäckte hela jorden. Då räckte han
ut sin hand och tog henne in till
sig i arken.
10 Sedan väntade han ännu
ytterligare sju dagar och lät så duvan än
en gång flyga ut ur arken.
11 Och duvan kom till honom mot
aftonen och se, då hade hon ett
friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod
Noa, att vattnet hade sjunkit undan
från jorden.
12 Men han väntade ännu
ytterligare sju dagar och lät så duvan åter
flyga ut; då kom hon icke mer
tillbaka till honom.
13 I det sexhundraförsta året, i
första månaden, på första dagen i
månaden, hade vattnet sinat bort
ifrån jorden. Då tog Noa av taket
på arken och såg nu, att marken
var fri ifrån vatten.
14 Och i andra månaden, på
tjugosjunde dagen i månaden, var jorden
alldeles torr.
15 Då talade Gud till Noa och
sade:
16 "Gå ut ur arken med din hustru
och dina söner och dina söners
hustrur.
17 Alla djur, som du har hos dig,
vad slags kött det vara må, både
fåglar och fyrfotadjur och alla
kräldjur, som röra sig på jorden, skall
du låta gå ut med dig, att de må
växa till på jorden och vara
fruktsamma och föröka sig på jorden."
1 Mos. 1: 22.
18 Så gick då Noa ut med sina
söner och sin hustru och sina söners
hustrur.
19 Och alla fyrfotadjur, alla
kräldjur och alla fåglar, alla slags djur.
som röra sig på jorden, gingo ut ur
arken, efter sina släkten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
