Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Moseboken - 31 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Första Moseboken.
Kap. 31:34-52.
34 Men Rakel hade tagit
husgudarna och lagt dem i kamelsadeln
och satt sig därovanpå. Och Laban
sökte igenom hela tältet men fann
dem icke.
35 Och hon sade till sin fader:
u Vredgas icke, min herre, över att
jag ej kan stiga upp för dig, ty det
är med mig på kvinnors vis." Så
sökte han efter husgudarna men
fann dem icke.
36 Då blev Jakob vred och for ut
mot Laban; Jakob tog till orda och
sade till Laban: "Vari har jag då
förbrutit mig eller syndat, eftersom
du så häftigt förföljer mig?
37 Nu har du genomsökt allt mitt
bohag; vad ha* du där funnit av
bohagsting, som tillhöra dig? Lägg
det fram här inför mina fränder och
dina fränder, så att de få döma
mellan oss båda.
38 I tjugo år har jag nu varit hos
dig; dina tackor och dina getter
hava icke fött i otid, och av
vädurarna i din hjord har jag icke ätit.
39 Intet ihjälrivet djur förde jag till
dig; jag måste själv ersätta det; du
utkrävde det av mig, evad det var
stulet om dagen eller stulet om
natten. 2 Mos. 22:12 f.
40 Sådan var min lott: om dagen
förtärdes jag av hetta och om natten
av köld, och sömnen flydde mina
ögon.
41 I tjugo år har jag nu varit i ditt
hus; jag har tjänat dig i fjorton år
för dina båda döttrar och i sex år
för din boskap, men du har tio
gånger förändrat min lön.
42 Om icke min faders Gud hade
varit med mig, Abrahams Gud, han
som ock Isak fruktar, så hade du
nu säkert låtit mig fara med tomma
händer. Men Gud såg mitt lidande
och min möda, och han fällde
domen i natt.
43 Då svarade Laban och sade till
Jakob: "Döttrarna äro mina döttrar,
och barnen äro mina barn, och
hjordarna äro mina hjordar, och allt
det du ser är mitt; vad skulle jag
då nu kunna göra mot dessa mina
döttrar eller mot barnen, som de
hava fött?
44 Så kom nu och låt oss sluta
ett förbund med varandra, och må
det vara ett vittne mellan mig och
dig."
45 Då tog Jakob en sten och reste
den till en stod.
46 Och Jakob sade till sina
fränder: "Samlen tillhopa stenar." Och
de togo stenar och gjorde ett röse
och höllo måltid där på roset.
47 Och Laban kallade det
Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det
Galed1
48 Och Laban sade: "Detta röse
vare i dag vittne mellan mig och
dig." Därav fick det namnet Galed;
49 men det kallades ock Mispa2,
ty han sade: "Herren vare väktare
mellan mig och dig, när vi icke
mer se varandra.
50 Om du behandlar mina döttrar
illa eller tager andra hustrur jämte
mina döttrar, så vet, att om ock
ingen människa är tillstädes, så är
dock Gud vittne mellan mig och
dig."
51 Och Laban sade ytterligare till
Jakob: "Se, detta röse och stöden,
som jag har rest mellan mig och dig
52 - detta röse vare ett vittne,
och stöden vare ett vittne, att jag
icke skall draga till dig förbi detta
röse, och att icke heller du skall
draga till mig förbi detta röse
och denna stod, med ont uppsåt.
1 Båda namnen betyda vittnesröse; det förra namnet är arameiska, det senare hebreiska. ?
2 D. ä. vaktställe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
