Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Moseboken - 34 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Första Moseboken.
Kap. 34:8-29.
gen över att han hade gjort vad som
var en galenskap i Israel, i det han
hade lägrat Jakobs dotter - en
otillbörlig gärning. 5 Mos. 22:21.
8 Då talade Hamor med dem och
sade: "Min son Sikems hjärta har
fäst sig vid eder syster; given henne
åt honom till hustru.
9 Och befrynden eder med oss;
given edra döttrar åt oss, och tagen
I våra döttrar till hustrur,
10 och bosätten eder hos oss, ty
landet skall ligga öppet för eder; där
mån I bo och draga omkring och
förvärva besittningar."
11 Och Sikem sade till hennes
fader och hennes bröder: "Låten mig
finna nåd för edra ögon; vad I
ford-ren av mig vill jag giva.
12 Begären av mig, huru stor
brudgåva och skänk som helst; jag vill
giva vad I fordren av mig; given
mig allenast flickan till hustru."
13 Då svarade Jakobs söner Sikem
och hans fader Hamor med listiga
ord, eftersom han hade skändat deras
syster Dina,
14 och sade till dem: "Vi kunna
icke samtycka till att giva vår syster
åt en man, som har förhud; ty
sådant hålla vi för skamligt.
15 Allenast på det villkoret skola
vi göra eder till viljes, att I bliven
såsom vi, därigenom att allt mankön
bland eder omskäres.
16 Då skola vi giva våra döttrar
åt eder och själva taga edra döttrar
till hustrur; och vi skola då bo hos
eder och bliva med eder ett enda
folk.
17 Men om I icke viljen lyssna till
oss och låta omskära eder, så skola
vi taga vår syster och draga bort."
18 Och Hamor och Sikem, Hamors
son, voro till freds med vad de
begärde.
19 Och den unge mannen dröjde
icke att göra så, ty han hade fått
behag till Jakobs dotter. Och han
hade större myndighet än någon
annan i hans faders hus.
20 Så trädde då Hamor och hans
son Sikem upp i sin stads port och
talade till männen i staden och sade:
21 "Dessa män äro fredligt sinnade
mot oss; må vi alltså låta dem bo
i landet, och draga omkring där;
landet har ju utrymme nog för dem.
Vi vilja taga deras döttrar till hustrur
åt oss och giva dem våra döttrar.
22 Men allenast på det villkoret
skola männen göra oss till viljes och
bo hos oss och bliva ett enda folk
med oss, att allt mankön bland oss
omskäres, likasom de själva äro
om-skurna.
23 Och då bliva ju deras boskap
och deras egendom och alla deras
dragare vår tillhörighet. Må vi
fördenskull allenast göra dem till viljes,
så skola de bo kvar hos oss".
24 Och folket lydde Hamor och
hans son Sikem, alla de som bodde
inom hans stadsport; allt mankön,
så många, som bodde inom hans
stadsport, läto omskära sig.
25 Men på tredje dagen, då de voro
sjuka av såren, togo Jakobs två
söner Simeon och Levi, Dinas bröder,
var sitt svärd och överföllo staden
oförtänkt och dräpte allt mankön.
1 Mos. 49: 5 f. Judit 9: 2.
26 Också Hamor och hans son
Sikem dräpte de med svärdsegg och
togo Dina ut ur Sikems hus och
gingo sin väg.
27 Och Jakobs söner kommo över
de slagna och plundrade staden,
därför att deras syster hade blivit
skändad;
28 de togo deras får och fäkreatur
och åsnor, både vad som fanns i
staden och vad som fanns på fältet.
29 Och allt deras gods och alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
