Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Moseboken - 42 Kapitlet - 43 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Första Moseboken. Kap. 42: 37-43: 16.
sef är borta, Simeon är borta,
Benjamin viljen I ock taga ifrån mig;
över mig kommer allt detta."
37 Då svarade Ruben sin fader
och sade: "Mina båda söner må du
döda, om jag icke för honom åter
till dig. Anförtro honom åt mig, jag
skall föra honom tillbaka till dig."
38 Men han svarade: "Min son
får icke fara dit ned med eder.
Hans broder är ju död, och han är
allena kvar; om nu någon olycka
hände honom på den resa, 1 viljen
företaga, så skullen I bringa mina
grå hår med sorg ned i dödsriket."
43 Kapitlet.
Josefs bröders andra resa till Egypten.
hungersnöden var svår i lan-
Men h
det.
2 Och när de hade förtärt den säd,
som de hade hämtat från Egypten,
sade deras fader till dem: "Faren
tillbaka och köpen litet säd till föda
åt oss."
3 Men Juda svarade honom och
sade: "Mannen betygade högtidligt
och sade till oss: ’I fån icke
komma inför mitt ansikte, med mindre
eder broder är med eder.’
4 Om du nu låter vår broder följa
med oss, så skola vi fara ned och
köpa säd till föda åt dig.
5 Men om du icke låter honom
följa med oss, så vilja vi icke fara,
ty mannen sade till oss: ’I fån icke
komma inför mitt ansikte med
mindre eder broder är med eder.’"
1 Mos. 42: 15, 20. 44: 23.
6 Då sade Israel: "Varför gjorden
I så illa mot mig och berättaden för
mannen, att I haden ännu en
broder."
7 De svarade: "Mannen frågade
noga om oss Qch vår släkt; han
sade: ’Lever eder fader ännu?
Haven I någon broder?’ Då omta-
lade vi för honom, huru det förhöll
sig. Kunde vi veta, att han skulle
säga: ’Fcren eder broder hit ned’?"
8 Och Juda sade till sin fader
Israel: "Låt ynglingen följa med mig,
så vilja vi stå upp och begiva oss
åstad, för att vi må leva och icke
dö, vi själva och du och våra
kvinnor och barn.
9 Jag vill ansvara för honom; av
min hand må du utkräva honom.
Om jag icke för honom åter till dig
och ställer honom inför ditt ansikte,
så vill jag vara en syndare inför
dig i all min tid. i mos. 44: 32.
10 Sannerligen, om vi icke hade
dröjt så länge, så skulle vi redan
hava varit tillbaka för andra gången."
11 Då svarade deras fader Israel
dem: "Måste det så vara, så gören
nu på detta sätt: tagen av landets
bästa frukt i edra säckar och fören
det till mannen såsom skänk, litet
balsam och litet honung,
dragant-gummi och ladanum, pistacienötter
och mandlar.
12 Och tagen dubbla summan
penningar med eder, så att I fören
tillbaka dit med eder de penningar,
som I haven fått igen överst i edra
säckar. Kanhända var det ett
misstag.
13 Tagen ock eder broder med
eder och stan upp och faren tillbaka
till mannen.
14 Men Gud den Allsmäktige late
eder finna barmhärtighet inför
mannen, så att han tillstädjer eder andre
broder och Benjamin att återvända
med eder. Men skall jag bliva
barnlös, så må det då ske."
15 Då togo männen de nämnda
skänkerna och togo med sig dubbla
summan penningar, därtill ock
Benjamin, och stodo upp och foro ned
till Egypten och trädde inför Josef.
16 Då nu Josef såg, att Benjamin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
