Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Moseboken - 32 Kapitlet - 33 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
Andra Moseboken. Kap. 32: 30-33: 12.
välsignelse i dag må komma över
eder."
30 Dagen därefter sade Mose till
folket: "I haven begått en stor synd.
Jag vill nu stiga upp till Herren och
se till, om jag kan bringa försoning
för eder synd.
31 Och Mose gick tillbaka till
Herren och sade: "Ack, detta folk har
begått en stor synd; de hava gjort
sig en gud av guld.
32 Men förlåt dem nu deras synd;
varom icke, så utplåna mig ur
boken, som du skriver i."
Ps. 69: 29. Rom. 9: 3.
33 Men Herren svarade Mose:
"Den som har syndat mot mig,
honom skall jag utplåna ur min bok.
34 Gå nu och för folket dit jag
har sagt dig; se, min ängel skall gå
framför dig. Men när min
hemsö-kelses dag kommer, skall jag på dem
hemsöka deras synd." 2 Mos. 23: 20.
35 Så straffade Herren folket,
därför att de hade gjort kalven, den
som Aron gjorde.
33 Kapitlet.
Folkets sorg. Molnstoden vid
uppenbarelsetältet utom lägret. Moses begäran att få se
Herrens härlighet
Och Herren sade till Mose: "Upp,
drag åstad härifrån med folket,
som du har fört upp ur Egyptens
land, och begiv dig till det land, som
jag med ed har lovat åt Abraham,
Isak och Jakob, i det jag sade: ’Åt
din säd skall jag giva det/
1 Mos. 12: 7.
2 Jag skall sända en ängel framför
dig och förjaga kananéerna,
amoré-erna, hetiterna, perisséerna, hivéerna
OCh jebuséema, 2 Mos. 23: 20. 32: 34.
3 för att du må komma till ett land,
som flyter av mjölk och honung. Ty
eftersom du är ett hårdnackat folk,
vill jag icke själv draga upp med
dig; jag kunde då förgöra dig under
Vägeil." 2 Mos. 32: 9. 5 Mos. 9: 13.
4 När folket hörde detta stränga
tal, blevo de sorgsna, och ingen tog
sina smycken på sig.
5 Och Herren sade till
Mose-"Säg till Israels barn: I aren ett
hårdnackat folk. Om jag allenast
ett ögonblick droge med dig, skulle
jag förgöra dig. Men lägg nu av
dig dina smycken, så vill jag se till,
vad jag skall göra med dig."
6 Så togo då Israels barn av sig
sina smycken och voro utan dem
allt ifrån vistelsen vid Horebs berg.
7 Men Mose hade för sed att taga
tältet och slå upp det ett stycke
utanför lägret; och han kallade det
"uppenbarelsetältet"; och var och
en, som ville rådfråga Herren, måste
gå ut till uppenbarelsetältet utanför
lägret.
8 Och så ofta Mose gick ut till
tältet, stod allt folket upp, och var
och en ställde sig vid ingången till
sitt tält och skådade efter Mose, till
dess han hade kommit in i tältet.
9 Och så ofta Mose kom in i
tältet, steg molnstoden ned och blev
stående vid ingången till tältet; och
han talade med Mose.
10 Och allt folket såg molnstoden
stå vid ingången till tältet; då föll
allt folket ned och tillbad, var och
en vid ingången till sitt tält.
11 Och Herren talade med Mose
ansikte mot ansikte, såsom när den
ena människan talar med den andra.
Sedan vände Mose tillbaka till
lägret; men hans tjänare Josua, Nuns
son, en ung man, lämnade icke tältet.
4 Mos. 12: 8.
12 Och Mose sade till Herren:
"Väl säger du till mig: ’För detta
folk dit upp’; men du har icke låtit
mig veta, vem du vill sända med
mig. Du har dock sagt: ’Jag känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
