Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Moseboken - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Femte Moseboken.
Kap. 1: 15-31.
15 Då tog jag huvudmännen i edra
stammar, visa och välkända män,
och satte dem till huvudmän över
eder, tiil föreståndare, somliga över
tusen, andra över hundra, andfa
över femtio och andra över tio, och
till tillsyningsmän i edra särskilda
Stammar. 2 Mos. IS: 24 f.
16 Och jag bjöd då också edra
domare och sade: "Hören efter,
vad edra bröder hava sig emellan;
och om någon har en sak med sin
broder eller med en främling, som
bor hos honom, så domen rättvist
mellan dem.
17 I skolen icke hava anseende
till personen, när I domen, utan
höra den ringe likaväl som den
höge; I skolen icke frukta för
någon människa, ty domen hör Gud
till. Men om något ärende bliver
eder för svårt, skolen I hänskjuta det
till mig, så att jag får höra det."
2 Mos. 18: 26.23:3. 3 Mos. 19: 15. 5 Mos. 16:19.
2 Krön. 19: 6. Ords. 24: 23 f. Jak. 2: 9 f.
18 Så bjöd jag eder på den tiden
allt vad I skullen göra.
19 Och vi bröto upp från Horeb,
och genom hela den stora och
fruktansvärda öken, som I haven
sett, vandrade vi åstad till
amoréernas bergsbygd, såsom Herren, vår
Gud, hade bjudet oss; och vi kommo
så till Kades-Barnea.
20 Och jag sade till eder: "I
haven nu kommit till amoréernas
bergsbygd, som Herren, vår Gud, vill
giva oss.
21 Se, Herren, din Gud, har givit
landet i ditt våld. Drag dit upp
och intag det, såsom Herren, dina
fäders Gud, har tillsagt dig. Frukta
icke och var icke förfärad."
22 Då trädden I fram till mig
allasammans och säden: "Låt oss sända
ästad några män framför oss, för
att de må utforska landet åt oss och
sedan avgiva sin berättelse inför oss
angående vägen, på vilken vi skola
draga dit upp, och angående de
städer, som vi skola komma till."
4 Mos. 13: 2 f.
23 Detta förslag behagade mig, och
jag tog tolv män bland eder, en för
var stam.
24 Dessa begåvo sig åstad och
drogo upp till Bergsbygden och
kommo till Druvdalen och
bespeja-de landet.
25 Och cle togo med sig av landets
frukt ned till oss och avgåvo sin
berättelse inför oss och sade: "Det
land, som Herren, vår Gud, vill
giva oss, är gott."
26 Men I viilen icke draga dit upp,
utan voren gensträviga mot Herrens,
eder Guds, befallning.
27 Och I knorraden i edra tält
och säden: "Herren hatar oss,
därför har han fört oss ut ur Egyptens
land för att giva oss i amoréernas
hand och så förgöra oss.
4 Mos. 14: 2 f.
28 Varthän skola vi då draga?
Våra bröder hava förfärat våra
hjärtan, ty de säga: ’Där är ett folk,
större och resligare än vi, där äro
städer, stora och befästa upp mot
himmelen; ja, vi sågo där också
anakiter.’"
29 Då svarade jag eder: "I skolen
icke förskräckas och icke frukta för
dem.
30 Herren, eder Gud, som går
framför eder, skall själv strida för
eder, alldeles såsom han handlade
mot eder i Egypten inför edra ögon,
2 Mos. 14: 14, 24 f. Jos. 10: 14, 42.
31 och alldeles såsom i öknen,
som du har sett, där Herren, din
Gud, bar dig, såsom én man bär
sin son, hela den väg I haven
vandrat, ända till dess att I nu haven
kommit hit. 5 Mos. 32: 10 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
