Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domarboken - 19 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 19: 16-30.
Domarboken.
364
16 Men då, om aftonen, kom en
gammal man från sitt arbete på
fältet, och denne man var från Efraims
bergsbygd och bodde såsom
främling i Gibea; ty folket där på orten
voro benjaminiter.
17 När denne nu lyfte upp sina
ögon, fick han se den vägfarande
mannen på den öppna platsen i
staden. Då sade den gamle mannen:
"Vart skall du resa, och varifrån
kommer du?"
18 Han svarade honom: "Vi äro
på genomresa från Bet-Lehem i
Juda till den del av Efraims
bergsbygd, som ligger längst uppe;
därifrån är jag, och jag har gjort en
resa till Bet-Lehem i Juda. Nu är jag
på väg till Herrens hus, men ingen
vill här taga emot mig i sitt hus.
19 Jag har både halm och foder
åt våra åsnor, så ock bröd och vin
åt mig själv och åt din tjänarinna
och åt mannen, som åtföljer oss,
dina tjänare, så att intet fattas oss."
20 Då sade den gamle mannen:
"Frid vare med dig! Men låt mig
få sörja för allt som kan fattas dig.
Härute på den öppna platsen må
du icke stanna över natten."
21 Därefter förde han honom till
sitt hus och fodrade åsnorna. Och
sedan de hade tvått sina fötter, åto
de och drucko.
22 Under det att de så gjorde sina
hjärtan glada, omringades plötsligt
huset av männen i staden, onda
män, som bultade på dörren; och
de sade till den gamle mannen, som
rådde om huset: "För hitut den
man, som har kommit till ditt hus,
så att vi få känna honom."
1 Mos. 19: 4 f. Hos. 9: 9. 10: 9.
23 Då gick mannen, som rådde om
huset, ut till dem och sade till dem:
"Nej, mina bröder, gören icke så
illa. Eftersom nu denne man har
kommit in i mitt hus, mån I icke göra
en sådan galenskap.
24 Se, jag har en dotter, som är
jungfru, och han har själv en
bihustru. Dem vill jag föra hitut, så
kunnen I kränka dem och göra med
dem, vad I finnen för gott. Men
med denne man mån I icke göra
någon sådan galenskap."
25 Men männen ville icke höra
på honom; då tog mannen sin
bihustru och förde henne ut till dem.
Och de kände henne och hanterade
henne skändligt hela natten ända
till morgonen; först när
morgon-rodnaden gick upp, läto de henne
gå.
26 Då kom kvinnan mot
morgonen och föll ned vid ingången till
mannens hus, där hennes herre var,
och låg så till dess det blev dager.
27 När nu hennes herre stod upp
om morgonen och öppnade dörren
till huset och gick ut för att
fortsätta sin färd, fick han se sin
bihustru ligga vid ingången till huset
med händerna på tröskeln.
28 Han sade till henne: "Stå upp
och låt oss gå." Men hon gav intet
svar. Då tog han och lade henne
på åsnan; sedan gjorde mannen sig
redo och reste hem till sitt.
29 Men när han hade kommit hem,
fattade han en kniv och tog sin
bihustru och styckade henne, efter
benen i hennes kropp, i tolv stycken
och sände styckena omkring över
hela Israels land.
30 Och var och en som såg detta
sade: "Något sådant har icke hänt
eller blivit sett allt ifrån den dag,
då Israels barn drogo upp ur
Egyptens land ända till denna dag.
Övervägen detta, rådslån och sägen edert
ord."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
