Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domarboken - 21 Kapitlet - Rut - 1 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
Rut
Kap. 1: 1-15.
begåvo sig bort därifrån, var och en
till sin stam och sin släkt, och drogo
ut därifrån, var och en till sin
arvedel.
25 På den tiden fanns ingen
konung i Israel; var och en gjorde vad
honom behagade. Dom. 17:6. is: i.
Rut.
1 Kapitlet.
Elimeleh utvandrar till Moabs land.
Hans
hustru återvänder efter hans död till JBet-Lehem
och med henne Hut, hennes sonhustru.
På den tid, då domarna regerade,
uppstod hungersnöd i landet.
Då drog en man från Bet-Lehem
i Juda åstad med sin hustru och
sina båda söner för att bosätta sig
i Moabs land under någon tid.
2 Mannen hette Elimelek, hans
hustru Noomi, och hans båda söner
Mahelon och Kiljon; och de voro
efratiter, från Bet-Lehem i Juda.
Så kommo de nu till Moabs land
och vistades där. i Mos. 35: 19.
3 Och Elimelek, Noomis man, dog;
men hon levde kvar med sina båda
söner.
4 Dessa skaffade sig moabitiska
hustrur; den ena hette Orpa och den
andra Rut.
5 Och sedan de hade bott där vid
pass tio år, dogo också de båda,
Mahelon och Kiljon; men kvinnan
levde kvar efter sina båda söner
och sin man.
6 Då stod hon upp med sina
sonhustrur för att vända tillbaka från
Moabs land; ty hon hade hört i
Moabs land, att Herren hade sett till
sitt folk och givit det bröd.
7 Så begav hon sig, jämte sina båda
sonhustrur, från det ställe där hon
hade vistats. Men när de nu gingo
sin väg fram, för att komma
tillbaka till Juda land,
8 sade Noomt till sina båda
sonhustrur: "Vänden om och gån hem
igen, var och en till sin moder.
9 Herren bevise godhet mot eder,
såsom I haven gjort mot de båda
döda och mot mig. Herren give
eder, att I mån finna ro, var i sin
mans hus." Därefter kysste hon dem.
Men de brusto ut i gråt
10 och sade till henne: "Nej, vi
vilja följa med dig tillbaka till ditt
folk."
11 Men Noomi svarade: "Vänden
om, mina döttrar. Varför skullen I
gå med mig? Kan väl jag ännu en
gång få söner i mitt liv, vilka kunna
bliva män åt eder? 5 Mos. 25:5.
12 Vänden om, mina döttrar, och
gån hem, ty jag är nu för gammal
att överlämna mig åt en man. Och
om jag än kunde tänka: ’Jag har
ännu hopp’, ja, om jag ock redan
i natt överlämnade mig åt en man
och så verkligen födde söner,
13 icke skullen I därför vänta, till
dess att de hade blivit fullvuxna,
icke skullen I därför stänga eder
inne och förbliva utan män? Bort
det, mina döttrar! Jag känner redan
bedrövelse nog för eder skull,
eftersom Herrens hand så har drabbat
mig." Job 19: 21.
14 Då brusto da åter ut i gråt.
Och Orpa kysste sin svärmoder till
avsked, men Rut höll sig alltjämt
intill henne.
15 Då sade hon: "Se, din svägerska
har vänt tillbaka till sitt folk och
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
