Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Samuelsboken - 30 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
Första Samuelsboken.
Kap. 30:7-22.
7 Och David sade till prästen
Eb-jatar, Ahimeleks son: "Bär hit till
mig efoden." Då bar Ebjatar fram
efoden till David. i sam. 23: 9.
8 David frågade nu Herren: "Skall
jag sätta efter denna rövarskara?
Kan jag då hinna upp den?" Han
svarade honom: "Sätt efter dem;
ty du skall förvisso hinna upp dem
och skaffa räddning."
1 Sam. 23:2. 2 Sam. 5: 19.
9 Då begav sig David åstad med
sina sex hundra man, och dekommo
till bäcken Besor; där stannade de,
som nödgades bliva efter.
10 Men David fortsatte förföljelsen
med fyra hundra man; ty de som
hade blivit för trötta, och som
därför stannade, utan att gå över
bäcken Besor, utgjorde två hundra
man.
11 Sedan träffade de på fältet
en egyptisk man; honom togo de
med sig till David. Och när de
hade givit honom bröd att äta och
vatten att dricka,
12 och när de ytterligare hade
givit honom ett stycke fikonkaka
och två russinkakor att äta, kom
livskraften tillbaka i honom igen.
På tre dygn hade han nämligen
varken ätit eller druckit.
13 Och David frågade honom:
"Vem tillhör du, och varifrån är
du?" Han svarade: "Jag är en
egyptisk yngling, tjänare åt en
ama-lekitisk man, men min herre
övergav mig för tre dagar sedan, därför
att jag blev sjuk.
14 Vi hade nämligen infallit i den
del av Sydlandet, som tillhör
kere-téerna, och i det område, som
tillhör Juda, och i den del av Sydlandet;
som tillhör Kaleb, och vi hade
bränt upp Siklag i eld."
Jos. 14: 13 f. 15: 13 f. Hes. 25: 16. Sef. 2: 5.
15 David sade till honom: "Vill
du föra mig ned till den
rövarska-ran?" Han svarade: "Lova mig med
ed vid Gud, att du icke dödar mig
eller utlämnar mig åt min herre, så
vill jag föra dig ned till den
rövar-skaran."
16 Så förde han honom ditned,
och de lågo då kringspridda
överallt på marken och åto och drucko
och förlustade sig med allt det stora
byte, som de hade tagit ur
filisté-ernas land och ur Juda land.
17 Och ända från skymningen
intill nästa dags afton höll David på
med att nedgöra dem; och ingen enda
av dem kom undan, utom fyra
hundra tjänare, som satte sig upp
på kamelerna och flydde.
18 Och David räddade allt vad
amalekiterna hade tagit; sina båda
hustrur räddade David också.
19 Ingen saknades, varken liten
eller stor, ingens son och ingens
dotter, ej heller något av bytet eller
något av det som de hade tagit
med sig; David förde alltsammans
tillbaka.
20 David tog ock alla får och
fä-kreatur, och man drev dessa
framför den övriga boskapen och ropade:
"Detta är Davids byte."
21 Och när David kom tillbaka
till de två hundra man, som hade
varit för trötta att följa honom, och
som därför hade fått stanna kvar
vid bäcken Besor, gingo dessa åstad
för att möta David och det folk,
som han hade med sig; då gick
David fram till folket och hälsade
dem.
22 Men allehanda onda och
illasinnade män, bland dem söm hade
följt med David, togo till orda och
sade: "Eftersom dessa icke följde
med oss, skola vi icke giva dem
något av bytet, som vi hava räddat;
var och en av dem må allenast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
