Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 2 Kapitlet. Job ytterligare prövad. Hans ståndaktighet under sjukdomen. Hans hustru och hans vänner. - 3 Kapitlet. Jobs första tal: Han förbannar sin födelsedag och önskar sig döden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stoft mot himmelen, ned över sina
huvuden.
13
Sedan sutto de med honom på
jorden i sju dagar och sju nätter,
utan att någon av dem talade ett
ord till honom, eftersom de sågo,
att hans plåga var mycket stor.
Rom. 12: 15.
Jobs första tal: Han förbannar sin
födelsedag och önskar sig döden.
Därefter upplät Job sin mun och
förbannade sin födelsedag;
2
Job tog till orda och sade:
3
Må den dag utplånas, på vilken jag föddes,
och den natt, som sade: "Ett
gossebarn är avlat."
Jer. 20: 14 f.
4
Må den dagen vändas i mörker,
må Gud i höjden ej fråga efter den
och intet dagsljus lysa däröver.
5
Mörkret och dödsskuggan börde den åter,
molnen lägre sig över den;
förskräcke den allt som kan
förmörka en dag.
6
Den natten må gripas av tjockaste mörker;
ej må den få fröjda sig bland årets dagar,
intet rum må den finna inom
månadernas krets.
7
Ja, ofruktsam blive den natten,
aldrig höje sig jubel under den.
8
Må den förbannas av dem, som
besvärja dagar,
av dem som förmå mana upp
Leviatan.
9
Må dess grynings stjärnor förmörkas,
efter ljus må den bida, utan att det kommer,
morgonrodnadens ögonbryn må den
aldrig få se;
10
eftersom den ej tillslöt dörrarna
till min moders liv,
ej lät olyckan förbliva dold för mina
ögon.
11
Varför fick jag ej dö strax i
modersskötet,
förgås vid det jag kom ut ur min
moders liv?
Job 10: 18.
12
Varför, funnos knän mig till mötes,
och varför bröst, där jag fick di?
13
Hade så icke skett, låge jag nu i ro,
jag finge då sova, jag njöte då min vila,
14
vid sidan av konungar och rådsherrar i landet,
män, som byggde sig palatslika gravar,
15
ja, vid sidan av furstar, som
voro rika på guld
och hade sina hus uppfyllda av silver;
16
eller vore jag icke till, lik ett
nedgrävt foster,
lik ett barn, som aldrig fick se ljuset.
17
Där hava ju de ogudaktiga
upphört att rasa,
där få de uttröttade komma till vila;
Jes. 57: 2. Upp. 14: 13.
18
där hava alla fångar fått ro,
de höra där ingen pådrivares röst.
19
Små och stora äro där varandra lika,
trälen har där blivit fri från sin herre.
20
Varför skulle den olycklige skåda ljuset?
Ja, varför gives liv åt dem, som
plågas så bittert,
21
åt dem, som vänta efter döden,
utan att den kommer,
och spana därefter mer än efter
någon skatt,
Upp. 9: 6.
22
åt dem, som skulle glädjas — ja, intill jubel —
och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
