Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 6 Kapitlet. Jobs svar på Elifas' första tal: Tyngden av Jobs olycka; hans vänners obarmhärtighet. - 7 Kapitlet. Job avslutar sitt svar på Elifas' första tal, i det han vänder sig till Gud med klagan över människolivets vedermöda och över sitt eget tröstlösa elände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18
Vägfarande där i trakten vika
av till dem,
men de finna allenast ödslighet och
måste förgås.
19
Temas vägfarande skådade dithän,
Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20
men de kommo på skam i sin
förtröstan,
de sågo sig gäckade, när de hade
hunnit ditfram.
21
Ja, likaså ären I nu ingenting värda,
handfallna stån I av förfäran och
förskräckelse.
22
Har jag då begärt, att I skolen
giva mig gåvor,
taga av edert gods för att lösa mig ut,
23
att I skolen rädda mig undan min ovän,
köpa mig fri ur valdsverkares hand?
24
Undervisen mig, så vill jag tiga,
lären mig att förstå, vari jag har
farit vilse.
25
Gott är förvisso uppriktigt tal,
men tillrättavisning av eder, vad
båtar den?
Ps. 1i9: 103.
26
Haven I då i sinnet att hålla
räfst med ord,
och skall den förtvivlade få tala för
vinden?
27
Då kasten I väl också lott om
den faderlöse,
då lären I väl köpslå om eder vän!
28
Dock må det nu täckas eder
att akta på mig;
icke vill jag ljuga eder mitt i
ansiktet.
29
Vänden om! Må sådan orätt
icke ske;
ja, vänden ännu om, ty min sak är
rättfärdig!
30
Skulle väl orätt bo på min tunga,
och min mun, skulle den ej förstå,
vad fördärvligt är?
Job avslutar sitt svar på Elifas’ första tal, i
det han vänder sig till Gud med klagan över
människolivets vedermöda och över sitt eget
tröstlösa elände.
En stridsmans liv lever ju
människan på jorden,
och hennes dagar äro såsom
dagakarlens dagar.
2
Hon är lik en träl, som flämtar
efter skugga,
lik en dagakarl, som får bida efter
sin lön.
3
Så har jag fått till arvedel
månader av elände;
nätter av vedermöda hava
blivit min lott.
4
Så snart jag har lagt mig, är
min fråga:
"När skall jag då få stå upp?"
Ty aftonen synes mig så lång;
jag är övermätt av oro, innan
morgonen har kommit.
5
Med förruttnelsens maskar
höljes min kropp,
med en skorpa lik jord;
min hud skrymper samman och
faller sönder.
6
Mina dagar fly snabbare än
vävarens spole;
de försvinna utan något hopp.
Job 17: 11. Ps. 102: 12.
7
Tänk därpå, att mitt liv är en fläkt,
att mitt öga icke mer skall få se
någon lycka.
Job 8: 9. Ps. 78: 39. 90: 9 f. Jak. 4: 14.
8
Den nu ser mig, hans öga skall
ej vidare skåda mig;
bäst din blick vilar på mig, är jag
icke mer.
9
Såsom ett moln, som har
försvunnit och gått bort,
så är den, som har farit ner i
dödsriket;
han kommer ej åter upp därifrån.
10
Aldrig mer vänder han tillbaka
till sitt hus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
