Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 9 Kapitlet. Jobs svar på Bildads första tal: Ingen han gå till rätta med Gud, men utan sak har Gud hemsökt Job. - 10 Kapitlet. Job avslutar svar på Bildade första tal, i det han vänder sig till Gud med klagan över att Gud handlar så skoningslöst mot sitt eget verk; bättre vore för Job att aldrig hava blivit född.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
35
då skall jag tala utan att rädas
för honom,
ty jag vet med mig själv, att jag icke
är en sådan.
Job avslutar svar på Bildade första tal, i det
han vänder sig till Gud med klagan över att
Gud handlar så skoningslöst mot sitt eget verk;
bättre vore för Job att aldrig hava blivit född.
Min själ är led vid livet.
Jag vill giva fritt lopp åt min klagan,
jag vill tala i min själs bedrövelse.
2
Jag vill säga till Gud: Döm mig
icke skyldig;
låt mig veta, varför du söker sak
mot mig.
3
Anstår det dig att öva våld,
att förkasta dina händers verk,
medan du låter ditt ljus lysa över
de ogudaktigas rådslag?
4
Har du då ögon såsom en varelse av kött,
eller ser du såsom människor se?
1 Sam. 16: 7.
5
Är din ålder såsom en människas ålder,
eller äro dina år såsom en mans tider,
6
eftersom du letar efter missgärning hos mig
och söker att hos mig finna synd,
7
du som dock vet, att jag icke är skyldig,
och att ingen finnes, som kan rädda
ur din hand?
8
Dina händer hava danat och
gjort mig,
helt och i allo; och nu fördärvar du mig!
Ps. 119: 73. 139: 13 f.
9
Tänk på, huru du formade mig
såsom lera;
och nu låter du mig åter varda till
stoft!
1 Mos. 2: 7. 3: 19, 23. Ps. 103: 14.
Syr. 40: 11.
10
Ja, du utgjöt mig såsom mjölk,
och såsom ostämne lät du mig stelna.
11
Med hud och kött beklädde du mig,
av ben och senor vävde du mig
samman.
12
Liv och nåd beskärde du mig,
och genom din vård bevarades min
ande.
Apg. 17:28.
13
Men därvid gömde du i ditt
hjärta den tanken,
jag vet, att du hade detta i sinnet:
14
om jag syndade, skulle du vakta
på mig
och icke lämna min missgärning
ostraffad.
15
Ve mig, om jag befunnes vara
skyldig!
Men vore jag än oskyldig, så finge
jag ej lyfta mitt huvud,
jag skulle mättas av skam och
skåda min ofärd.
16
Höjde jag det likväl, då skulle
du såsom ett lejon jaga mig
och alltjämt bevisa din undermakt
på mig.
Jes. 38: 13.
17
Nya vittnen mot mig skulle du
då föra fram
och alltmer låta mig känna din förtörnelse;
med skaror efter skaror skulle du
ansätta mig.
18
Varför lät du mig då komma
ut ur modersskötet?
Jag borde hava förgåtts, innan
något öga såg mig,
Job 3:11.
19
hava blivit såsom hade jag aldrig
varit till;
från moderlivet skulle jag hava förts
till graven.
20
Kort är ju min tid; må han då
låta mig vara,
lämna mig i fred, så att jag får en
flyktig glädje,
Ps. 39: 14.
21
innan jag går hädan för att
aldrig komma åter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
