Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 13 Kapitlet. Fortsättning av Jobs svar på Sofars första tal: Job vill lägga fram sin sak för den Allsmäktige; med oärligt tal bör ingen försvara Gud; Gud själv må säga, vari Job har syndat. - 14 Kapitlet. Job avslutar sitt svar på Sofars första tal, i det han vänder sig till Gud med klagan över det mänskliga livets elände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
20
Allenast två ting må du ej göra mot mig,
så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte;
21
din hand må du ej låta komma mig när,
och fruktan för dig må icke
förskräcka mig.
Job 9: 34 f. 33: 7.
22
Sedan må du åklaga, och jag vill svara,
eller ock skall jag tala, och du må
gendriva mig.
23
Huru är det alltså med mina
missgärningar och synder?
Låt mig få veta min överträdelse
och synd.
24
Varför döljer du ditt ansikte
och aktar mig såsom din fiende?
Job 19: 11. 33: 10.
25
Vill du skrämma ett löv, som
drives av vinden,
vill du förfölja ett borttorkat strå?
26
Du skriver ju bedrövelser på min lott
och giver mig till arvedel min
ungdoms missgärningar;
Ps. 25: 7.
27
du sätter mina fötter i stocken,
du vaktar på alla mina vägar,
för mina fotsulor märker du ut stegen.
Job 33: 11.
28
Och detta mot en, som täres
bort lik murket trä,
en som liknar en klädnad
sönderfrätt av mal!
Jes. 50: 9.
Job avslutar sitt svar på Sofars första tal, i
det han vänder sig till Gud med klagan över
det mänskliga livets elände.
Människan, av kvinna född,
lever en liten tid och mättas
av oro;
2
lik ett blomster växer hon upp
och vissnar bort,
hon flyr undan såsom skuggan och
har intet bestånd.
Job 8: 9. Ps. 90: 9 f. 103: 15 f. 144: 4.
Jes. 40: 6 f. Vish. 2: 5. Hebr. 13: 14.
3
Och till att vakta på en sådan
upplåter du dina ögon,
ja, du drager mig till doms inför dig.
4
Som om en ren skulle kunna
framgå av en oren!
Sådant kan ju aldrig ske.
Ps. 14: 3.
5
Äro nu människans dagar oryggligt bestämda,
hennes månaders antal fastställt av dig,
har du utstakat en gräns, som hon
ej kan överskrida,
6
vänd då din blick ifrån henne
och unna henne ro,
låt henne njuta en dagakarls glädje
av sin dag.
Ps. 39: 14.
7
För ett träd finnes ju kvar något hopp;
hugges det än ned, kan det åter skjuta skott,
och telningar behöva ej fattas därpå.
8
Om än deras rot tynar hän i jorden
och dess stubbe dör bort i mullen,
9
så kan det grönska upp genom
vattnets ångor
och skjuta grenar likt ett nyplantat träd.
10
Men om en man dör, så ligger
han där slagen;
om en människa har givit upp
andan, var finnes hon då mer?
11
Såsom när vattnet har förrunnit
ur en sjö,
och såsom när en flod har sinat
bort och uttorkat,
Jes. 19: 5.
12
så ligger mannen där och står
ej mer upp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
