Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 14 Kapitlet. Job avslutar sitt svar på Sofars första tal, i det han vänder sig till Gud med klagan över det mänskliga livets elände. - 15 Kapitlet. Elifas' andra tal: Jobs ord äro oförståndiga och övermodiga; ingen människa är rättfärdig; de ogudaktiga undkomma icke sitt straff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han vaknar icke åter, så länge
himmelen varar;
aldrig väckes han upp ur sin sömn.
13
Ack, att du ville gömma mig i dödsriket,
fördölja mig, till dess din vrede hade upphört,
staka ut för mig en tidsgräns och
sedan tänka på mig —
14
fastän ju ingen kan få liv, när
han en gång är död!
Då skulle jag hålla min stridstid ut,
ända till dess att min avlösning komme.
15
Du skulle då ropa på mig, och
och jag skulle svara dig;
efter dina händers verk skulle du
längta;
16
ja, du skulle då räkna mina steg,
du skulle ej akta på min synd.
17
I en förseglad pung låge då
min överträdelse,
och du överskylde min missgärning.
18
Men såsom själva berget faller
och förvittrar,
och såsom klippan flyttas från sin
plats,
19
såsom stenar nötas sönder
genom vattnet,
och såsom mullen sköljes bort av
dess flöden,
så gör du ock människans hopp om
intet.
20
Du slår henne ned för alltid,
och hon far hädan;
du förvandlar hennes ansikte och
driver henne bort.
21
Om hennes barn komma till
ära, så känner hon det icke;
om de sjunka ned till ringhet, så
aktar hon dock ej på dem.
Jes. 63: 16.
22
Hennes kropp känner blott sin
egen plåga,
hennes själ blott den sorg hon själv
får förnimma.
Elifas’ andra tal: Jobs ord äro oförståndiga
och övermodiga; ingen människa är rättfärdig;
de ogudaktiga undkomma icke sitt straff.
Därefter tog Elifas från Teman till
orda och sade:
2
Skall en vis man tala så i vädret
och fylla upp sitt bröst med
östanvind?
3
Skall han försvara sin sak med
haltlöst tal,
med ord, som ingenting bevisa?
4
Än mer, du gör gudsfruktan om intet
och kommer med klagolåt inför Gud.
5
Ty din ondska lägger dig orden
i munnen,
och ditt behag står till illfundigt tal.
6
Så dömes du nu skyldig av din
mun, ej av mig,
dina egna läppar vittna emot dig.
7
Var du den första människa, som föddes,
och fick du liv, förrän höjderna funnos?
Ords. 8: 25.
8
Blev du åhörare i Guds hemliga råd
och fick så visheten i ditt våld?
Jes. 40: 13. Vish. 9: 13. Rom. 11: 34.
1 Kor. 2: 16.
9
Vad vet du då, som vi icke veta?
Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10
Gråhårsman och åldring finnes
också bland oss,
ja, en som övergår din fader i ålder.
Job 32: 7.
11
Försmår du den tröst, som Gud
har att bjuda,
och det ord, som i saktmod talas
med dig?
12
Vart föres du hän av ditt sinne,
och varför välva dina ögon så,
13
i det du vänder ditt raseri mot Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
