Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 22 Kapitlet. Elifas' tredje tal: Jobs lidanden äro straffet för forna obarmhärtighetssynder; må han omvända sig till Gud, så skall allt åter gå honom väl. - 23 Kapitlet. Jobs svar på Elifas' tredje tal: Han klagar över att han ej får lägga fram för Gud sin rättvisa sak. - 24 Kapitlet. Fortsättning av Johs svar på Elifas' tredje tal: Klagan över att Gud låter de värnlösa så lida och icke straffar våldsmännens missgärningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så frälsar han mannen, som har
ödmjukat sig.
Ords. 29: 23. Luk. 18: 14.
30
Ja, han räddar ock den som ej
är fri ifrån skuld;
genom dina händers renhet räddas
en sådan.
Job 42:8 f. Jak. 5: 16.
Jobs svar på Elifas’ tredje tal: Han klagar
över att han ej får lägga fram för Gud sin
rättvisa sak.
Därefter tog Job till orda och sade:
2
Också i dag vill min klagan göra uppror.
Min hand kännes matt för min
suckans skull.
3
Om jag blott visste, huru jag
skulle finna honom,
huru jag kunde komma dit, där han bor!
4
Jag skulle då lägga fram för honom min sak
och fylla min mun med bevis.
5
Jag ville väl höra, vad han kunde
svara mig,
och förnimma, vad han skulle säga
till mig.
6
Icke med övermakt finge han bekämpa mig,
nej, han borde allenast lyssna till mig.
7
Då skulle hans motpart stå här
såsom en redlig man,
ja, då skulle jag för alltid komma
undan min domare.
8
Men går jag mot öster, så är
han icke där;
går jag mot väster, så varsnar jag
honom ej;
9
har han något att skaffa i norr,
jag skådar honom icke;
döljer han sig i söder, jag ser
honom ej heller där.
10
Han vet ju, vilken väg jag har vandrat;
han har prövat mig, och jag har
befunnits lik guld.
Job 33:9. Ps. 17:3.
11
Vid hans spår har min fot hållit fast,
hans väg har jag följt, utan att vika av.
12
Från hans läppars bud har jag
icke gjort något avsteg;
mer än egna rådslut har jag aktat
hans muns tal.
13
Men hans vilja är orygglig; vem
kan hindra honom?
Vad honom lyster, det gör han ock.
Ps. 115:3. Dan. 4: 32.
14
Ja, han giver mig fullt upp min
beskärda del,
och mycket av samma slag har han
ännu i förvar.
15
Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte;
när jag betänker det, fruktar jag för honom.
16
Det är Gud som har gjort mitt
hjärta försagt,
den Allsmäktige är det som har
vållat min förskräckelse,
17
ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom,
dödsnatten undanhöll han mig.
Fortsättning av Johs svar på Elifas’ tredje tal:
Klagan över att Gud låter de värnlösa så lida
och icke straffar våldsmännens missgärningar.
Varför har den Allsmäktige inga
räfstetider i förvar?
Varför få hans vänner ej skåda hans
hämndedagar?
2
Se, råmärken flyttar man undan,
rövade hjordar driver man i bet;
5 Mos. 19: 14. 27: 17. Ords. 22:28.
3
de faderlösas åsna för man bort
och tager änkans ko i pant.
5 Mos. 24: 17.
4
Man tränger de fattiga undan
från vägen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
