Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Job - 37 Kapitlet. Fortsättning av Elihus tal: Guds vishet och makt bestyrkas ytterligare genom hans herravälde över himmelen med dess tordön och regn. - 38 Kapitlet. Herrens svar till Job: Job må icke mäta sig med honom, som har skapat jorden och havet, ljuset och mörkret, snön och regnet och annat mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18
Kan du välva molnhimmelen så som han,
så fast som en spegel av gjuten metall?
19
Lär oss då, vad vi skola säga till honom;
för vårt mörkers skull hava vi intet
att lägga fram.
20
Ej må det bebådas honom, att jag vill tala.
Månne någon begär sitt eget fördärv ?
21
Men synes icke redan skenet?
Strålande visar han sig ju mellan skyarna,
där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22
I guldglans kommer han från norden.
Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23
den Allsmäktige kunna vi icke fatta,
honom som är så stor i kraft,
honom som ej kränker rätten, ej
strängaste rättfärdighet.
24
Fördenskull frukta människorna honom;
men de självkloka — dem alla aktar
han ej på.
Herrens svar till Job: Job må icke mäta sig
med honom, som har skapat jorden och havet,
ljuset och mörkret, snön och regnet och
annat mer.
Och Herren svarade Job ur
stormvinden och sade:
1 Kon. 19: 11. Job 40: 1. Hes. 1: 4.
2
Vem är du, som stämplar vishet
såsom mörker,
i det du talar så utan insikt?
3
Omgjorda nu såsom en man dina länder;
jag vill fråga dig och du må giva mig besked.
Job 40: 2. 42: 4.
4
Var var du, när jag lade jordens grund ?
Säg det, om du har ett så stort förstånd.
Ords. 8: 29 f.
5
Vem har fastställt hennes mått —
du vet ju det?
Och vem spände sitt mätsnöre ut
över henne?
Ords. 30: 4.
6
Var fingo hennes pelare sina fästen,
och vem var det som lade hennes
hörnsten,
7
medan morgonstjärnorna tillsammans jublade
och alla Guds söner höjde glädjerop?
8
Och vem satte dörrar för havet,
när det föddes och kom ut ur moderlivet,
Job 26: 10. Ps. 104: 6 f. Man. bön v. 3.
9
när jag gav det moln till beklädnad
och lät töcken bliva dess linda,
10
när jag åt det utstakade min gräns
och satte bom och dörrar därför,
1 Mos. 1: 9. Ps. 33: 7. Jer. 5: 22.
11
och sade: "Härintill skall du
komma men ej vidare,
här skola dina stolta böljor lägga sig"?
12
Har du i din tid bjudit dagen att gry
eller anvisat åt morgonrodnaden dess
plats,
13
där den skulle fatta jorden i dess flikar,
så att de ogudaktiga skakades bort
därifrån?
Job 24: 16.
14
Då ändrar den form såsom leran
under signetet, och tingen stå fram
såsom klädda i skrud;
15
då berövas de ogudaktiga sitt ljus,
och den arm, som lyftes för högt,
brytes sönder.
Job 24: 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
