Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psaltaren - Andra boken - 48 Psalmen. Guds makt bevisad i Jerusalems räddning - 49 Psalmen. Förgängligheten av de ogudaktigas lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vår Guds stad;
Gud håller den vid makt
till evig tid. Sela.
10
Vi tänka, o Gud, på din nåd,
när vi stå i ditt tempel.
11
Såsom ditt namn, o Gud,
så når ock ditt lov
intill jordens ändar;
din högra hand
är full av rättfärdighet.
12
Sions berg glädje sig,
Juda döttrar fröjde sig,
för dina domars skull.
13
Gån omkring Sion
och vandren runt därom,
räknen dess torn;
14
given akt på dess murar,
skriden genom dess palatser
så att I kunnen förtälja därom
för ett kommande släkte.
15
Ty sådan är Gud, vår Gud,
alltid och evinnerligen;
intill döden skall han
ledsaga oss.
1
För sångmästaren; av Koras
söner; en psalm.
Hören detta, alla folk,
lyssnen härtill, I alla, som
leven i världen,
3
både låga och höga,
rika såväl som fattiga.
4
Min mun skall tala visdom,
och mitt hjärtas tanke skall vara
förstånd.
5
Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal,
jag vill yppa vid harpan min
förborgade kunskap.
Ps. 78: 2.
6
Varför skulle jag frukta i olyckans dagar,
när mina förföljares ondska
omgiver mig?
7
De förlita sig på sina ägodelar
och berömma sig av sin stora
rikedom.
8
Men sin broder kan ingen förlossa
eller giva Gud lösepenning för
honom.
Vish. 2: 1.
9
För dyr är lösen för hans själ
och kan icke betalas till evig tid,
10
så att han skulle få leva för alltid
och undgå att se graven.
11
Nej, man skall se, att visa män dö,
att dårar och oförnuftiga förgås
likasom de;
de måste lämna sina ägodelar åt
andra.
Pred. 2: 16, 18. Jer. 17: 11.
12
De tänka, att deras hus skola
bestå evinnerligen,
deras boningar från släkte till släkte,
de uppkalla jordagods efter sina
namn.
13
Men en människa har, mitt i
sin härlighet, intet bestånd,
hon är lik fänaden, som förgöres.
Pred. 3: 19.
14
Den vägen gå de, dårar som de äro,
och de följas av andra, som finna
behag i deras tal. Sela.
15
Såsom en fårhjord drivas de
ned till dödsriket,
där döden bliver deras herde.
Så få de redliga makt över dem,
när morgonen gryr,
medan deras skepnader förtäras av
dödsriket
och ej få annan boning.
16
Men min själ skall Gud förlossa
ifrån dödsrikets våld,
ty han skall upptaga mig. Sela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
