Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psaltaren - Fjärde boken - 104 Psalmen. Lovsång till världens skapare - 105 Psalmen. Lovsång till Herren för hans välgärningar mot sitt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
29
Du fördöljer ditt ansikte, då
förskräckas de;
du tager bort deras ande, då
förgås de
och vända åter till sitt stoft igen.
Job 34: 14 f. Ps. 90: 3.
30
Du sänder ut din ande, då varda
de skapade,
och du förnyar jordens anlete.
Job 33: 4.
31
Herrens ära förblive evinnerligen;
må Herren glädja sig över sina
verk,
32
han som skådar på jorden, och
hon bävar,
han som rör vid bergen, och de
ryka.
Ps. 144:5. Syr. 16: 19.
33
Jag vill sjunga till Herrens ära,
så länge jag lever;
jag vill lovsjunga min Gud, så länge
jag är till.
Ps. 34: 2. 146: 2.
34
Mitt tal behage honom väl;
må jag själv få glädja mig i Herren.
35
Men må syndare försvinna ifrån
jorden
och inga ogudaktiga mer vara till.
Lova Herren, min själ.
Halleluja!
Tacken Herren,
åkallen hans namn,
gören hans gärningar kunniga bland
folken.
1 Krön. 16: 8 f. Jes. 12: 4 f.
2
Sjungen till hans ära,
lovsägen honom,
talen om alla hans under.
3
Berömmen eder av hans heliga
namn;
glädje sig av hjärtat
de, som söka Herren.
4
Frågen efter Herren och hans
makt,
söken hans ansikte beständigt.
5
Tänken på de underbara verk,
som han har gjort,
på hans under och hans muns domar,
6
I Abrahams, hans tjänares, säd,
I Jakobs barn, hans utvalda.
7
Han är Herren, vår Gud;
över hela jorden gå hans domar.
8
Han tänker evinnerligen på sitt
förbund,
intill tusen släkten på vad han har
stadgat,
1 Mos. 22: 16 f. 5 Mos. 7:9.
9
på det förbund han slöt med
Abraham
och på sin ed till Isak.
1 Mos. 15: 18. 26: 2 f.
10
Han fastställde det för Jakob
till en stadga,
för Israel till ett evigt förbund;
1 Mos. 28: 13. 35: 12.
11
han sade: "Åt dig vill jag giva
Kanaans land,
det skall bliva eder arvedels lott."
12
Då voro de ännu en liten hop,
de voro ringa och främlingar
därinne.
13
Och de vandrade åstad ifrån
folk till folk,
ifrån ett rike bort till ett annat.
1 Mos. 12: I, 9. 13: 1 f.
14
Han tillstadde ingen att göra
dem skada,
han straffade konungar för deras
skull:
1 Mos. 12: 17. 20: 3, 7.
15
"Kommen icke vid mina smorda,
och gören ej mina profeter något
ont."
16
Och när han bjöd hungersnöd
komma över landet
och fördärvade allt deras
livsuppehälle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
