Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jeremia - 44 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 44: 18-30.
Jeremia,
1074
Jerusalems gator. Då hade vi bröd
nog, och det gick oss väl, och vi
sågo icke till någon olycka.
Jer. 7: 18.
18 Men från den stund, då vi
upphörde att tända offereld åt
himmelens drottning och utgjuta
drick-offer åt henne, hava vi lidit brist
på allt och förgåtts genom svärd
och hunger.
19 Och när vi nu tända offereld
åt himmelens drottning och utgjuta
drickoffer åt henne, är det då utan
våra mäns samtycke, som vi åt
henne göra offerkakor, vilka äro
avbilder av henne, och som vi utgjuta
drickoffer åt henne?"
4 Mos. 30: 7 f.
20 Men Jeremia sade till allt
folket, till männen och kvinnorna och
allt folket, som hade givit honom
detta svar, han sade:
21 "Förvisso har Herren
kommit ihåg och tänkt på, huru I
haven tänt offereld i Juda städer och
på Jerusalems gator, både I själva
och edra fäder, både edra konungar
och furstar och folket i landet.
22 Och Herren kunde icke längre
hava fördrag med eder för edert
onda väsendes skull och för de
styggelsers skull, som I bedreven,
utan edert land blev ödelagt och
ett föremål för häpnad och
förbannelse, så att ingen kunde bo där,
såsom vi nu se.
23 Därför att I tanden offereld
och syndade mot Herren och icke
villen höra Herrens röst eller
vandra efter hans lag, efter hans
stadgar och vittnesbörd, därför har
denna olycka träffat eder, såsom vi nu
se.ft
24 Och Jeremia sade ytterligare till
allt folket och till alla kvinnorna:
"Hören Herrens ord, I alla av
Juda, som aren i Egyptens land.
25 Så säger Herren Sebaot,
Israels Gud: I och edra hustrur haven
med edra händer fullgjort vad I
ta-laden med eder mun, när I säden:
’Förvisso vilja vi fullgöra de löften,
som vi gjorde, att tända offereld
åt himmelens drottning och utgjuta
drickoffer åt henne. Välan, I mån
hålla edra löften och fullgöra edra
löften;
26 men hören då också Herrens
ord, I alla av Juda, som bon i
Egyptens land: Se, jag svär vid mitt
stora namn, säger Herren, att i
hela Egyptens land mitt namn icke
mer skall varda nämnt av någon
judisk mans mun, så att han
säger: ’Så sant Herren, Herren
lever/
27 Ty se, jag skall vaka över dem
till deras olycka och icke till deras
lycka, och alla män av Juda, som
äro i Egyptens land, skola förgås
genom svärd och hunger, till dess
att de hava fått en ände.
Jer. 31: 28.
28 Och allenast några, som
undkomma svärdet, skola få vända
tillbaka från Egyptens land till Juda
land, en ringa hop. Och så skola
alla kvarblivna av Juda, som hava
kommit till Egyptens land för att bo
där såsom främlingar, få förnimma,
vilkens ord det är, som bliver
beståndande, mitt eller deras.
29 Och detta skall för eder vara
tecknet till, att jag skall hemsöka eder
på denna ort, säger Herren, och
I skolen så förnimma, att mina ord
om eder förvisso skola bliva
beståndande, eder till olycka:
30 Så säger Herren: Se, jag skall
giva Farao Hofra, konungen i
Egypten, i hans fienders hand och i de
mäns hand, som stå efter hans liv,
likasom jag har givit Sidkia, Juda
konung, i Nebukadressars, den ba-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
