Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hesekiel - 9 Kapitlet - 10 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 9:2-10:4.
Hesekiel.
1110
2 Och se, då kommo sex män från
Övre porten, den som vetter åt
norr, och var och en hade sin
stridshammare i handen; och bland
dem fanns en man, som var klädd
i linnekläder och hade ett skrivtyg
vid sin länd. Och de kommo och
ställde sig vid sidan av
kopparaltaret. Hes. 8: 3. Upp. 15: 1, 6.
3 Och Israels Guds härlighet hade
lyft sig från keruben, som den
vilade på, och hade flyttat sig till
tempelhusets tröskel, och ropade nu
till mannen, som var klädd i
linnekläderna och hade skrivtyget vid
sin länd; Hes. i: 5 f.
4 Herren sade till honom: "Gå
igenom Jerusalems stad, och teckna
med ett tecken på pannan de män,
som sucka och jämra sig över alla
styggelser, som bedrivas därinne."
2 Mos. 12: 23. Jer. 5: 1. Upp. 7: 3.
5 Och till de andra hörde jag honom
säga: "Dragen fram i staden efter
honom och slån ned folket; visen ingen
skonsamhet och haven ingen
misskund.
6 Både åldringar och ynglingar och
jungfrur, både barn och kvinnor
skolen I dräpa och förgöra, men I
mån icke komma vid någon, som
har tecknet på sig; och I skolen
begynna vid min helgedom." Och
de begynte med de äldste, med de män,
som stodo framför tempelhuset.
Jer. 25: 29. Hes. 8: 16. 1 Petr. 4: 17.
7 Han sade nämligen till dem:
"Orenen tempelhuset och fyllen upp
förgårdarna med slagna; dragen
sedan ut." Och de drogo ut och
slogo ned folket i staden.
8 Då nu jag blev lämnad kvar,
när de så slogo folket, föll jag ned
på mitt ansikte och ropade och sade:
"Ack, Herre, Herre, vill du då
förgöra hela kvarlevan av Israel,
eftersom du så utgjuter din vrede över
Jerusalem?"
9 Han sade till mig: "Israels och
Juda hus’ missgärning är alltför stor;
landet är uppfyllt med orätt, och
staden är full av lagvrängning. Ty
de säga: ’Herren har övergivit
landet, Herren ser det icke.’
Hes. 7: 23. 8: 12. 11: 6.
10 Därför skall icke heller jag visa
någon skonsamhet eller hava någon
misskund, utan skall låta deras
gärningar komma över deras huvuden."
Hes. 8: 18.
11 Och mannen, som var klädd
i linnekläderna och hade skrivtyget
vid sin länd, kom nu tillbaka och
gav besked och sade: "Jag har gjort,
såsom du bjöd mig."
10 Kapitlet.
Herrens hä?’lighet med kerub erna och hjulen
visar sig för profeten i en syn, genom vilken
Jerusalems uppbränning påbjudes.
Och jag fick se, att på fästet, som
vilade på kerubernas huvuden,
fanns något, som tycktes vara av
safirsten, något som till utseendet
liknade en tron; detta syntes ovanpå
dem. Hes. 1: 22 f.
2 Och han sade till mannen, som
var klädd i linnekläderna, han sade:
"Gå in mellan rundlarna, in under
keruben, och tag dina händer fulla
med eldsglöd från platsen mellan
keruberna, och strö ut dem över
staden." Och jag såg honom gå.
Hes. 1: 13.
3 Och keruberna stodo till höger
om huset, när mannen gick ditin;
och molnet uppfyllde den inre
förgården. 1 Kon. 8: 10. Jes. 6: 4.
4 Men Herrens härlighet höjde sig
upp från keruben och flyttade sig
till husets tröskel; och huset
uppfylldes då av molnet, och förgården
blev full av glansen från Herrens
härlighet. Hes. 9: 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
