Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hesekiel - 15 Kapitlet - 16 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 15:7-16: 17.
Hesekiel.
1118
7 Jag skall vända mitt ansikte mot
dem; ur elden hava de kommit
undan, men eld skall dock förtära
dem. Och I skolen förnimma, att
jag är Herren, när jag vänder mitt
ansikte mot dem. Hes. 14: 8.
8 Och jag skall göra landet till en
ödemark, därför att de hava varit
otrogna, säger Herren, Herren.
16 Kapitlet.
Jerusalems trohetsbrott, dess straff och dess
benådning.
Och Herrens ord kom till mig;
han sade:
2 Du människobarn, förehåll
Jerusalem dess styggelser
3 och säg: Så säger Herren,
Herren till Jerusalem: Från Kanaans
land stammar du, och där är du
född; din fader var en amoré och
din moder en hetitisk kvinna.
4 Och vid din födelse gick det så
till. När du föddes, skar ingen av
din navelsträng, och du blev icke
rentvagen med vatten, ej heller
ingniden med salt och lindad.
5 Ingen såg på dig med så mycken
ömkan, att han ville göra något
sådant med dig eller visa dig någon
misskund, utan man kastade ut dig
på öppna fältet den dag du föddes;
så ringa aktade man ditt liv.
6 Då gick jag förbi, där du låg,
och fick se dig sprattla i ditt blod,
och jag sade till dig: "Du skall få
bliva vid liv, du som ligger där i
ditt blod." Ja, jag sade till dig:
"Du skall få bliva vid liv, du som
ligger där i ditt blod;
7 ja, jag skall föröka dig till många
tusen, såsom växterna äro på
marken." Och du sköt upp och blev
stor och mycket fager; dina bröst
hade höjt sig, och ditt hår hade växt,
men du var ännu naken och blottad.
8 Då gick jag åter förbi, där du
var, och fick se, att din tid var inne,
din älskogstid; och jag’bredde min
mantel över dig och betäckte din
blygd. Och så gav jag dig min ed
och ingick förbund med dig, säger
Herren, Herren, och du blev min.
1 Mos. 22: 16. 24: 7. Rut 3: 9. jer. 2: 2 f.
Hos. 2: 2 f. 9: 10.
9 Och jag tvådde dig med vatten
och sköljde blodet av dig och
smorde dig med olja
2 Mos. 19: 5 f. Jos. 5: 2 f.
10 och klädde på dig brokigt vävda
kläder och satte på dig skor av
tahasskinn och en huvudbindel av
fint linne och en slöja av silke.
11 Och jag prydde dig med
smycken: jag satte armband på dina
armar och en kedja om din hals,
12 jag satte en ring i din näsa och
örhängen i dina öron och en härlig
krona på ditt huvud.
13 Så blev du prydd med guld
och silver, och dina kläder voro av
fint linne, av siden och av tyg i
brokig vävnad. Fint mjöl, honung
och olja fick du att äta. Du blev
övermåttan skön, och så vart du
omsider en drottning.
14 Och ryktet om dig gick ut
bland folken för din skönhets skull,
ty den var fullkomlig genom de
härliga prydnader, som jag hade
satt på dig, säger Herren, Herren.
15 Men du förlitade dig på din
skönhet och bedrev otukt, sedan du
nu hade fått sådant rykte; du
slösade din otukt på var och en, som
gick där fram: det vore ju något
för honom. jer. 2: 20.
16 Och du tog dina kläder och
gjorde dig med dem brokiga
offerhöjder och bedrev på dessa otukt,
sådana gärningar, som eljest aldrig
någonsin hava förekommit, ej heller
mer skola göras.
17 Och du tog dina härliga smyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
