Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daniel - 2 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1177
Daniel.
Kap. 2: 7-24.
gåvor och skänker och stor ära av
mig. Meddelen mig alltså nu
drömmen och dess uttydning."
7 De svarade för andra gången och
§ade: "Konungen må förtälja
drömmen för sina tjänare, så skola vi
meddela uttydningen."
8 Konungen svarade och sade: "Jag
märker nogsamt, att I viljen vinna
tid, eftersom I sen, att mitt beslut
är oryggligt,
9 att, om I icke sägen mig
drömmen, domen över eder icke kan
bliva annat än en. Ja, I haven
kommit överens om att inför mig föra
lögnaktigt och bedrägligt tal, i hopp
att tiderna skola förändra sig.
Sägen mig alltså nu, vad jag har drömt,
så märker jag, att I ock kunnen
meddela mig uttydningen därpå."
10 Då svarade kaldéerna
konungen och sade: "Det finnes ingen
människa på jorden, som förmår
meddela konungen det, som han vill
veta; aldrig har ju heller någon
konung, huru stor och mäktig han än
var, begärt sådant som detta av
någon spåman eller besvärjare eller
kaldé.
11 Ty det som konungen begär är
alltför svårt, och ingen finnes, som
kan meddela konungen det, förutom
gudarna; och de hava icke sin
boning ibland de dödliga."
12 Då blev konungen vred och
mycket förtörnad och befallde, att
man skulle förgöra alla de vise i Babel.
13 När alltså påbudet härom hade
blivit utfärdat och man skulle döda
de vise, sökte man ock efter
Daniel och hans medbröder för att döda
dem.
14 Då vände sig Daniel med kloka
och förståndiga ord till Arjok,
översten för konungens drabanter, vilken
hade dragit ut för att döda de vise
i Babel.
15 Han tog till orda och frågade
Arjok, konungens hövitsman:
"Varför har detta stränga påbud blivit
utfärdat av konungen?" Då
omtalade Arjok för Daniel vad som var
på färde.
16 Och Daniel gick in och bad
konungen, att tid måtte beviljas
honom, så skulle han meddela
konungen uttydningen.
17 Därefter gick Daniel hem och
omtalade för Hananja, Misael och
Asarja, sina medbröder, vad som
var på färde,
18 och han uppmanade dem att
bedja himmelens Gud om
förbarmande, så att denna hemlighet bleve
uppenbarad, på det att icke Daniel
och hans medbröder måtte förgöras
tillika med de övriga vise i Babel.
19 Då blev hemligheten
uppenbarad för Daniel i en syn om natten.
Och Daniel lovade himmelens Gud
därför;
20 Daniel hov upp sin röst och
sade: "Lovat vare Guds namn från
evighet till evighet! Ty vishet och
makt höra honom till. ps. 113: 2.
21 Han låter tider och stunder
omskifta, han avsätter konungar och
tillsätter konungar, han giver åt de
visa deras vishet och åt de
förståndiga deras förstånd.
Job 32: 8.
22 Han uppenbarar det, som är
djupt och förborgat, han vet, vad i
mörkret är, och hos honom bor
ljuset. Ps. 104: 2. 1 Kor. 2: 10.
23 Dig, mina fäders Gud, tackar
och prisar jag, för att du har givit
mig vishet och förmåga, och för att
du nu har uppenbarat för mig det,
vi bådo dig om; ty det som
konungen ville veta, har du uppenbarat
för oss."
24 I följd härav gick Daniel in till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
