Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daniel - 6 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1187
Daniel.
Kap. 6:11-26.
11 När männen nu skyndade till,
funno de Daniel bedjande och
åkallande sin Gud.
12 Därefter gingo de till konungen
och frågade honom angående det
kungliga förbudet: "Har du icke
låtit sätta upp ett förbud, av det
innehåll, att vilken som helst som
under trettio dagar vänder sig med
bön till någon annan, vare sig gud
eller människa, än till dig, o
konung, han skall kastas i
lejongropen?" Konungen svarade och sade:
"Jo, och det påbudet står fast efter
Mediens och Persiens oryggliga lag."
Dan. 3: 10 f.
13 Då svarade de och sade till
konungen: "Daniel, en av de
judiska fångarna, aktar varken på dig
eller på det förbud, som du har
låtit sätta upp, utan förrättar sin
bön tre gånger om dagen."
14 När konungen hörde detta, blev
han mycket bedrövad och gjorde
sig bekymmer över, huru han skulle
kunna rädda Daniel; ända till
solnedgången mödade han sig med att
söka en utväg att hjälpa honom.
15 Då skyndade männen till
konungen och sade till honom: "Vet,
o konung, att det är en Mediens
och Persiens lag, att intet förbud
och ingen förordning, som konungen
utfärdar, kan återkallas."
16 Då lät konungen hämta Daniel
och kasta honom i lejongropen; och
konungen talade till Daniel och sade:
*Din Gud, den som du så
oavlåtligen dyrkar, han må rädda dig."
17 Och man förde fram en sten
och lade den över gropens öppning,
och konungen förseglade den med
sitt eget och med sina stormäns
signet, för att ingen förändring skulle
kunna göras i det, som nu hade
skett med Daniel.
Matt. 27: 60, 66.
18 Därefter gick konungen hem till
sitt palats, och tillbragte hela natten
under fasta och lät inga kvinnor
komma inför sig; och sömnen flydde
honom.
19 Sedan om morgonen, när det
dagades, stod’ konungen upp och
gick med hast till lejongropen.
20 Och när han hade kommit nära
intill gropen, ropade han på Daniel
med ängslig röst; konungen talade
till Daniel och sade: "Daniel, du
den levande Gudens tjänare, har
väl din Gud, den som du så
oavlåtligen dyrkar, kunnat rädda dig
från lejonen?" i Mack. 2: 60,
21 Då svarade Daniel konungen:
"Må du leva evinnerligen, o
konung!
22 Min Gud har sänt sin ängel
och tillslutit lejonets gap, så att de
icke hava gjort mig någon skada.
Ty jag har inför honom befunnits
oskyldig; ej heller har jag* förbrutit
mig mot dig, o konung,"
Ps. 34: 8. 91: 10 f Dan. 3: 28
23 Då blev konungen mycket glad
och befallde, att man skulle taga
Daniel upp ur gropen. Och när
Daniel hade blivit tagen upp ur
gropen, kunde man icke upptäcka
någon skada på honom; ty han
hade trott på sin Gud.
24 Sedan lät konungen hämta de
män, som hade anklagat Daniel,
och han lät kasta dem i
lejongropen, med deras barn och hustrur;
och innan de ännu hade hunnit till
bottnen i gropen, föllo lejonen över
dem och krossade alla deras ben.
25 Därefter lät konung Darejaves
skriva till alla folk och stammar och
tungomål, som funnos på hela
jorden: "Mycken frid vare med eder!
Dan. 3: 31 f.
26 Härmed giver jag befallning, att
man inom mitt rikes hela område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
