Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 2 Kapitlet - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till rom arena.
Kap. 2: 26 — 3: 2.
f Paulus sUger icke »såsom omskärelse»,
ty Gud kan aldrig räkna något för att
vara, hvad det icke är. Men >4iU
omsM-relse» säger han, d. v. s. Gud skall anse
hedningen lika god, som om han vore
omskuren.
27. Ocli den, som af natur är
förhud* och fullgör lagen ** skall
döma*** dig, som med bokstaf
och omskärelse f är lags
öfver-trädare.
* den till följd af sin härkomst
oom-skurne hedningen.
** d. v. s. den mosaiska lagen. Paulus
tänker sig en hedning, som af naturen
iefde i alla afseenden just så, som den
mosaiska lagen bjuder. Naturligtvis fins
i verkligheten ingen sådan, men om han
funnes, så skulle han blifva en dom öfver
judarna.
*** Se anm till Matt. 12: 41.
Hedningens lif i öfverensstämmelse med lagen
skulle blifva en dom öfver juden, som är
iagöfverträdare.
f d. v. s. trots det att du eger en
skrif-ven lag och är omskuren. Apostelens ord
3yda egentligen: genom bokstaf och
omskärelse. Ordet genom uttrycker dervid
de omständigheter, under hvilka något sker,
eller det område, genom hvilket det tager
sig väg.
28. Ty* icke är den jude,**
som är det i det uppenbara, f
icke heller är det omskärelse, ff
som är det i det uppenbara, i
iött,
Joh. 8: 39. Gal. 6: 15.
* Att juden icke är sjelfskrifven till
abrahamsvälsignelsen för det, att han har
lagen och är omskuren, det bevisar
Paulus dermed, att juden icke genom dessa
yttre företräden ännu är en jude i sann
mening. Och det är endast den sanne
juden, som välsignelsen tillhör. JemfÖr
"kap. 9: 6 f.
** jude i sann mening.
•• d. v. s. som endast utvertes är det.
••f omskärelse i sann mening.
29. utan den är jude, som ar
det i det fördolda,* och
(omskärelse är) hjertas omskärelse** i
ande,*** icke i bokstaf;t hvars
beröm tt icke är af menniskor,
utan af Gud.
Ap. G. 7: 51. Kol. 2: 11. Fil. 3: 2
f. 1 Petr. 3: 4.
* d. v. s. som är det invertes, som i
hjertat motsvarar, hvad Gud har menat,
att en Abrahams son skulle vara.
** Med »hjertas omskärelse» menas
af-söndring af allt syndigt från det inre
lifvet. Jemför 3 Mos. 26: 4i, 5 Mos. 10:
16, 30: 6, Jer. 4: 4, 14, 9: 26, Hes. 44: 7.
*** d. v. s. som verkas af den helige
anden.
f icke den yttre omskärelse, som sker
på grund af den mosaiska lagen.
tt d. v. s. det beröm, som tillkommer
en så beskaffad judendom. Jemför 1 Kor.
4: 5. Med hela denna framställning vill
apostelen naturligtvis icke förneka den yttre
judendomens eller den yttre omskärelsens
betydelse, såsom han ock strax i nästa
kapitel förklarar; utan endast det vill han
säga, att yttre judendom och yttre
omskärelse icke tjena till frälsning på Guds
doms dag. Ty den dagen skall det komma
an på en annan judendom och en annan
omskärelse, nämligen hjertats. Och lika visst
som man utan hjertats omskärelse kan vara
jude i yttre mening, så kan man ega
hjertats omskärelse utan att vara jude.
3 Kapitlet.
Judens företräde (v. 1—8). Alla både judar
och hedningar äro under synd (v. 9—20). Guds
rättfärdighet uppenbaras i Kristus (v. 21—26).
Menniskan rättfärdigas af tro (v. 27—31).
V. /—Jgö aftonsångstext femte sond. ef t, tref. I.
2 i—3 i aftonsångstext sjette sond, ef t. tref. I.
Hvad är alltså judens företräde,*
eller hvad är omskärelsens
gagn?
* framför hedningen. Paulus har
nämligen i det föregående talat så, att man kunde
tro, att han förnekade allt sådant företräde.
Detta missförstånd vill han nu förebygga.
2. Mycket på allt sätt,*
nämligen först** det, att Guds
utsagor f blifvit dem anförtrodda.
5 Mos. 4: 7 f.
^ i hvarje afseende.
** Paulus börjar, såsom om han ville
uppräkna flere företräden. Men sedan
han framstält det första, föranleder detta
honom till en utläggning, som gör, att han
glömmer bort de öfriga (jemför anm. till
kap. 1: 8). Längre fram i brefvet, näml.
kap, 9: 4 f., berör han dock saken ännu
II
— 17 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
