Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 3 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 8: 28 — 32.
Pauli bref till romarena.
** Gud har framstält Kristus såsom ett
medel till försoning genom tron, d. v. s.
Kristus är det medel, som Gud å sin sida
gifvit till menniskors försoning; genom tron
på honom är det, som försoningen sker,
— För öfrigt må märkas, att skriften har
två olika uttryck för, hvad vi kalla
försoning. Dessa uttryck beteckna två olika
sidor af försoningen. Det ena lir
tXd-(Txea-^at (Ebr. 2: 17), tXaff/jLog (Joh. 2: 2,
4: 1 o). Detta uttryck begagnas alltid i de
sjuttio uttolkarenas grekiska öfversättning
af gamla testamentet. Det betecknar
men-nislcans rening frän synd, såsom man kan
se af den bestämda förklaringen i 3 Mos.
16: 3 0. Det andra uttrycket är
xazaX-Xd(T(TBiv (Rom. 5: 10, 2 Kor. 5: 18, 19, 20),
åTLOÄaTaXldaatvj (Ef. 2: 16, Kol. 1: 20, 21),
xazalXayr^ (Rom. 5: 11, 11: 15, 2 Kor. 5:
18, 19). Det betecknar, att menniskan
varder satt i ett annat och rätt förhållande
till Gud. Jemför 1 Kor. 7: ii, der det
användes om en q vinnas återforsoning med
sin man, från hvilken hon skilt sig.
*** d. v. s. genom att gifva honom ut
i döden för oss. Jemför kap. 5: 8 följ.
t Med anslutning till apostelens ord i
v. 22 och 24 fattar Luther uttrycket Guds
rättfärdighet äfven här likbetydande med
den rättfärdighet, som Gud gifver genom
tron. Denna förklaring är utan allt
tvif-vel den enda rätta. Ty det finnes ingen
rimlig anledning att tänka, att apostelen
i v. 25 skulle med Guds rättfärdighet mena
något annat, än hvad han i v. 22 så
eftertryckligt förklarat sig dermed mena.
I v. 21 framhåller apostelen, att Guds
rättfärdighet, nämligen rättfärdigheten af
tron, blifvit uppenbarad, och här i v. 25
säger han, huru denna uppenbarelse skett,
nämligen derigenom att Gud framstält
Kristus såsom ett forsoningsmedel genom
tron o. s. v.
tf till följd af det öfverseende, som
Gud haft med de förut under hans
tålamod skedda synderna. Detta öfverseende
får sin rätta förklaring först derigenom,
att Gud nu uppenbarat sin rättfärdighet i
Kristus. Gud har nämligen under den
förkristliga tiden haft öfverseende med
synderna just i den afsigten att framdeles, i
tidens fullbordan, uppenbara sin
rättfärdighet, d. v. s. sända sin enfödde son
för att rättfärdiga syndare. I denna
mening har rättfärdighetens uppenbarande nu
skett till följd öt/öfverseendet. På samma
sätt säges det ofta, att Guds gerningar i nya
testamentet skett till följd af de i gamla
testamentet gifna löftena (Matt. 1: 22, 12: 17),
emedan löftena afsett just dessa gerningar.
26. till uppvisande i den tid,
som nu är,* af sin
rättfärdighet,^* på det att han må sjelf
vara rättfärdig f och
rättfärdigande den, som är af Jesu tro.ff
* Paulus upprepar dessa ord ur v. 25.
Sammanhanget är: till uppvisande af sin
rättfärdighet ~ till följd af öfverseendet
med de synder, som förut skett under Guds
tålamod — till uppvisandet af sin
rättfärdighet, säger jag, o. s. v.
** Sedan Gud under den föregående tiden
i tålamod haft öfverseende med synderna,
har han nu deremot framstält Kristus till
ett försoningsmedel genom tron för att
visa, huru han i den tid, som nu är gör
syndare rättfärdiga. På detta sätt har
(>uds rättfärdighet utan lag blifvit
uppenbarad, nämligen den rättfärdighet, som är
af tron.
t d. v. 8. framstå, såsom den der är
rättfärdig. Se anm. till v. 4.
tt d. v. s. troende på Jesus. Paulus
har v. 4 följ. framhållit, att huru
brottslig mennishan än må hafva blifvit eller
vara, så har dock Gud alltid förblifvit
rättfärdig. Men emedan han sjelf är
rättfärdig, vill han göra menniskan rättfärdig.
För att ådagalägga detta har han
framstält Jesus såsom ett medel till försoning
genom tron, i det att han utgifvit honom
i döden för henne. Ty i denna sin
ger-ning framstår han å ena sidan såsom sjelf
rättfärdig, å andra sidan såsom den, som
rättfärdigar den på Jesus troende
menniskan. Hade deremot Gud ingenting gjort
för att borttaga synden och göra
menniskan rättfärdig, så hade han sjelf icke
framstått rättfärdig. Märk, huru Paulus
sålunda framställer Kristi utgifvande såsom
en handling af Guds rättfärdighet, för
hvil-ken det var angeläget att upphäfva synden.
27. Hvar är alltså
berömmelsen?* Hon är utesluten. Genom
hvad för slags lag? Genom
ger-ningarnas?** Nej, utan genom
tros lag. t
* d. v. s. den berömmelse, som juden
skulle hafva framför hedningen.
** d. v. s. genom den mosaiska lagen,
som fordrar gerningar.
t d. v. s. en lag, som fordrar tro. Guds
i Kristus uppenbarade frälsningsråd kallas
af apostelen en lag, emedan det är ett
uttryck af Guds vilja angående menniskans
frälsning. Och denna lags bud är icke:
— 22 __
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
