Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 4 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 8: 28 — 32.
Pauli bref till romarena.
I judarnas Talmud läres på grund af 1
Mos. 26: 5, att Abraham hållit hela den
mosaiska lagen.
3. Ty hvad säger skriften?
Men Abraham trodde Gud, och
det* vardt honom tillräknadt till
rättfärdighet. **
1 Mos. 15: 6. Gal. 3: 6.
* nämligen det, att han trodde.
** Det löfte, som Gud vid det här
åsyftade tillfället gaf Abraham, var, att hans
afkomma skulle varda så talrik som
stjer-norna. Detta trodde Abraham. Och det
räknades honom till rättfärdighet, att han
så gjorde. Hans tro bestod deri, att han
satte sin lit till Gud i ett löfte, som Gud
gaf. Att löftet handlade om en lekamlig
sak, hindrade icke, att tron räknades
honom till rättfärdighet. Ty det var enligt
apostelens uttryckliga ord icke på löftets
innehåll utan på tron, som rättfärdigheten
berodde.
4. Men den som verkar,*
honom tillräknas lönen icke efter
nåd utan efter skyldighet.**
Rom. 11: 6.
* d. v. s. som söker att genom egna
gerningar blifva rättfärdig.
** Han får, hvad han har förtjenat, och
kan aldrig varda rättfärdigad, emedan han
med alla sina verk aldrig kan fullgöra
Guds lag.
5. Men den som icke verkar,*
utan tror på** den, som
rättfärdigar den gudlöse, f honom
tillräknas hans tro 11 till rättfärdighet;
Rom. 3: 28.
* den som icke söker att varda
rättfärdig genom egna gerningar.
Se anm. till Mark. 1; is. Med tron
menas icke, att man tror det eller det om
Gud, utan att man sätter sitt hjertas lit
till honom.
f Apostelen väljer detta starka uttryck
»den gudlöse» för att framhålla, att Guds
rättfärdiggörande nåd sträcker sig ända till
de värsta syndare. — För öfrigt är af detta
ställe klart, att Paulus med ordet
»rättfärdiga» i detta sammanhang icke menar ett
rättfärdigförklarande eller
rättfärdighållande utan ett verkligt rättfärdiggörande. Gud,
som är sanningen, kan icke hålla eller
förklara någon for att vara annat, än hvad
han verkligen är. Derför kan han lika
litet hålla den gudlöse för att vara rättfär-
dig, som han kan hålla den rättfärdige för
att vara gudlös. Men Gud kan göra den
gudlöse rättfärdig, så att han från att vara
gudlös blir rättfärdig. Se anm. till v. 25.
ff icke det, som han tror, utan det, aU
han tror. Se v. 18—22.
6. såsom * ock David prisar den
menniska salig,** hvilken Gud
till-räknar rättfärdighet t utan
gerningar rff
* Paulus bekräftar här, hvad han i v.
5 sagt, genom att anföra ett ord af David..
** Ordagrant: uttalar den menniskas
sa-lighetsprisning — om sådant kunde sägas
på svenska.
t Emedan Paulus här vill närmare
förklara, hvad han nyss sagt, så är uppenbart,
att han med uttrycket »tillräkna
rättfärdighet» menar detsamma som med orden:
»till-räkna tron till rättfärdighet». Deraf
följer åter, att uttrycket: »Hans tro räknas
honom till rättfärdighet», icke är liktydigt
med, att tron sjelf räknas såsom
rättfärdighet. Jemför anm. till kap. 2: 2 6. Ty
är tron sjelf den sanna rättfärdigheten inför
Gud, så är det ingen särskild Guds nåd, att
han räknar henne för att vara, hvad hon
är. Och är hon icke denna rättfärdighet,
så kan Gud, som är sanningen, icke räkna
henne för att vara något, som hon icke i
sanning är. Att tron tillräknas den
troende till rättfärdighet, är således ingenting
annat, än att tron har det till följd, att
Gud tillraknar den troende
rättfärdighet. Detta synes isynnerhet af v. 11, der
det står, att Abraham skulle vara fader
för alla oomskurna, som tro, pä det att
rättfärdighet skulle tillräknas dem, Hvad
Paulus alltså enligt ordalydelsen i 1 Mos.
15: 6 om Abraham säger: »Tron vardt
honom räknad till rättfärdighet», det
ut-trycker han om Abrahams barn så:»
Rättfärdighet tillräknas dem, när de tro».
11 utan någon de egna gerningarnas för^
tjenst.
7. Saliga de, hvilkas
laglösheter blifvit förlåtna, och hvilkas
synder blifvit öfverskjlda.
Ps. 32: 1 f
8. Salig (den) man, hvars synd
herren alls icke tillräknat.*
* Af detta sammanhang synes
otvetydigt, hvad Paulus menar med
rättfärdighets tillräknande. Han säger, att David
prisar den menniska salig, som Gud
till-räknar rättfärdighet utan gerningar. Och
— 24 __
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
