Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 7 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 8: 28 — 32.
Pauli bref till romarena.
* Att lagen är andlig vill säga, att han
har sitt ursprung från Gud sjelf, som är
ande, och att han såsom sådan är ett
uttryck af hans heliga väsen.
** Samma ord, som här, brukar Paulus
i 1 Kor. 3: i, der han säger till de
troende i Korint, att de voro köttsliga och
icke andliga. Apostelen vill framhålla, att
han i anseende till sin adamitiska natur
är köttslig, d. v. s. benägen till det onda,
i motsats mot lagen, som är ett uttryck
af Guds helige ande samt såsom sådan
fordrar, att menniskan skall vara andlig och
lik Gud.
t ur stånd att komma ifrån den i mig
boende synden och hennes verkningar.
Anm. Angående v. 14—25 råda mellan
bibeltolkare tvenne alldeles motsatta
uppfattningar. Somliga anse dessa verser handla
om en opånyttfödd menniska, andra deremot
tro, att Paulus talar om sin egen
erfarenhet såsom troende. De förra stödja sig
derpå, att Paulus begagnar uttryck, som
icke synas kunna utsägas om en troende.
Och visserligen äro hans uttryck mycket
starka, då han kallar sig köttslig, såld
under synden, samt säger, att han icke gör,
det han älskar, utan det han hatar. Dock
är det först och främst vid närmare
eftertanke i och för sig icke något öfverraskande,
att han, när han jemför sig med Guds lags
andlighet, kallar sig sjelf köttslig, och det
icke blott i den meningen, att han «är af
kött», utan ock i den meningen, att hans
medfödda natur behåller sin syndiga art.
Se derom kap. 8: 7 och anm. dertill. Som
vi redan visat, begagnar han ock samma
uttryck om de troende i Korint. För det
andra är det nog sant, att uttrycket »såld
under synden» annars i bibeln begagnas
om en menniska, som är slaf under
syndens välde (se 1 Kon. 21: 20, 25, 2 Kon.
17: 17). Men nekas kan icke, att Paulus,
i känslan af sin oförmåga att komma ifrån
den i köttet boende synden, kunnat om
sig i oegentlig mening begagna det starka
uttrycket »såld under synden». Huru ord,
som egentligen utmärka de otrognas
tillstånd, äfven kunna i oegentlig mening
begagnas om de troende, derom se Mark.
6: 52 och anm. dertill. Hvad slutligen
beträffar Pauli klagan, att han gör, det han
hatar, derom se anm. till v. 15. Att
begagna starka uttryck är for öfrigt
någonting hos Paulus ganska vanligt. Om
således dessa starka uttryck i och för sig
icke alls bevisa, att apostelen talar om en
opånyttfödd, så gifves å andra sidan för
den motsatta uppfattningen sådana stöd i
texten, att hon synes böra anses för den
rätta. Dessa stöd äro: l:o) att Paulus f
v. 14—25 ständigt talar om
närvarandetid, då han säger: »jag är», »jag gör»,,,
»jag vill», o. s. v. Nu är det visserligen,
sant, att man i en liflig skildring
kaa-framställa förflutna ting, såsom om de
vore närvarande. Men när Paulus i v.
7—13 alltjemt talat om förfluten tid (»jag^
kände», »jag lefde», »jag dog», »syndem
bedrog mig» o. s. v.) och nu från ocK
med v. 14 ständigt talar om närvarande^
tid, då gör denna motsats, att mau måste
fatta hans ord i alldeles egentlig betydelse^
2:o) att Paulus talar om sig sjelf, hvilket
synes deraf, att han icke allenast säger
»jag» utan på flere ställen lägger stark
tonvigt på detta »jag»>, ja i v. 25 t. o. m^
säger »jag sjelf». Härtill kommer 3:0)5,.
att Paulus om sig i de här följande
verserna utsäger sådana saker, som icke hunna.
sägas om en opånyttfödd menniska. Dessa
saker vilja vi i anmärkningar här nedar&
påpeka, der de förekomma.
15. Tj det, som jag verkar^
förstår jag icke,* ty det, som
jag vill, detta utöfvar jag icke,
utan det, som jag hatar, detta
gör jag.**
Gal. 5: 17.
* Paulus vill icke säga, att han
ickeförstår, huru beskaffadt det är, som hai¥
gör. Ty han säger ju strax, att han gör^
det han hatar. Således förstår han, att
det är ondt. Men han vill säga, att ha»
är sig sjelf likasom en olöslig gåta, när
han ser på, hvad han gör.
Med dessa ord har apostelen alls
ickesagt, att detta är utmärkande för hela
hans-lif, så att han aldrig kan göra, hvad
han vill, utan endast hvad han hatar. Nej,,
men när han ställer sig i den andliga
lagens ljus, då ser han, att det, trots hans
innerliga önskan att i allt göra det goda,
likväl förekommer, att han gör sådant, som
han hatar. Och i detta är han sig sjelf en
gåta. Man märke för öfrigt, att detta är
apostelens egen förklaring på, hvad han menat
med orden »såld under synden». Att hata
det onda är dessutom icke något, som
utmärker den oomvända menniskan,
icke-ens då, när hon af fruktan for straff
kämpar mot synden. — Om uttrycken »göra»
och »utöfva» se anm. till Joh. 5: 2 9.
16. Men om jag gör detta, som
jag icke vill, så öfverensstämmer
jag med lagen, att han är god.*
— 44 __
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
