Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 7 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till rom arena.
Kap. 14: 15 — 19.
* Lagen vittnar sjelf, att han är god
<se t. ex. 5 Mos. 4: 8), och jag instämmer
med honom deri.
17. Men nu (är det) icke
vidare"^ jag, (som) verkar det, utan
synden, som bor i mig. **
* Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på orden »nu — icke vidare», och
«det möter stora svårigheter samt tjenar
endast till förvirring att fatta dem
annorlunda än i deras egentliga betydelse.
Paulus framhåller, hvad som nu är, i motsats
mot hvad som förr var.
** Se anm. till v. 20.
18. Ty jag vet, att i mig, det
är i mitt kött,* bor icke godt;
ty att vilja finnes hos mig, men
icke att verka** det goda.f
* När Paulus gör denna inskränkning,
att det endast är i hans kött, som det
onda bor, då uttalar han med detsamma,
att annars i honom bor godt. Men om
den oomvända menniskan kan det icke
sägas, att det onda endast bor i hennes
kött, och att hon för öfrigt är god.
d. ä. att utföra.
f Dermed vill apostelen dock alls icke
hafva sagt, att han aldrig kan i handling
titföra, hvad han ser vara lagens bud. Icke
em om hans fariseiska tillstånd kunde
sådant sägas (se Fil. 3: e). Men han
förklarar här, att han, trots bästa vilja att
aldrig göra något ondt utan endast det
goda, likväl icke han åstadkomma det.
»Berodde det på min vilja, så skulle jag
i allt genast uppfylla Guds lag — ty den
viljan finner jag hos mig — men nu kan
jag det icke ntan ertappar mig både
dermed, att jag icke gör, hvad jag vill, och
-dei-med att jag gör sådant, som jag hatar»
— ett sådant språk är visserligen icke
opassande för en på Kristus troende
men-niska. Tvärtom skulle det väl vara mer
besynnerligt att höra henne säga: »Jag
gör aldrig det onda, som jag hatar, ntan
alltid det goda, som jag vill.» Sådant
tal skulle innebära, att hennes vilja icke
sträckte sig högre än hennes förmåga,
hvil-ket visserligen icke vore något godt tecken.
19. Ty godt, som jag vill, det
gör jag icke, men ondt, som jag
icke vill, detta utöfvar jag.
20. Men om jag gör detta, som
jag icke vill, så (är det) icke vi-
dare* jag, (som) verkar det, utan
den i mig boende synden.**
Äfven här, likasom i v. 17, bör
uttrycket »icke vidare» fattas i egentlig
betydelse såsom framhållande en- motsats till,
hvad som forr var.
Det synes omöjligt, att Paulus skulle
säga något sådant om en opånyttfödd. Ty
förmår lagen fora en menniska så långt,
att hon kan med sanning säga, att det
icke vidare är hon sjelf, som gör det onda,
då är menniskans frälsning väsentligen af
lagen. Kristi verk kan då endast blifva
att förläna den genom lagen sålunda
helig-gjorda menniskan kraft att i handling göra
sin helighet gällande gent emot den synd,
som ännu bor i hennes kött. Men om
något är i strid mot evangelii lära, så är
det väl detta. Deremot kan den troende
med sanning säga, att det icke är han
sjelf, hans sanna, egentliga jag, som gör
det onda.
21. Alltså finner jag för mig,
som vill göra det goda, den
lagen, att det onda finnes hos mig.*
* Att det onda finnes hos Paulus, det
betraktar han såsom en lag, emedan det
är ett förhållande, som han icke kan
undkomma. Andra öfversätta dock: Jag
finner alltså för mig, som vill lagen för att
göra det goda, att det onda finnes hos mig.
Med lagen skulle då menas Guds lag.
Denna öfversättning går ock an. Men
sammanhanget med v. 22 f. talar till
förmån för den andra uppfattningen.
22. Ty jag glades med Guds
lag* efter den invertes
menniskan ; **
* Paulus framställer Guds lag såsom
en person, tillsammans med hvilken han
har sin glädje i det goda. — Det är utan
tvifvel orimligt, att sådant skulle kunna
sägas om en icke-troende. Kan en
menniska, utan tron på Kristus, genom lagens
verk komma dertill, att hon har sin glädje
i det goda, som lagen bjuder, då kan
lagen lefvande göra. Men det strider
snörrätt emot evangelium.
** Den inre menniskan är den andliga
sidan af menniskans väsen i motsats mot
den yttre, kroppsliga sidan, d. v. s.
lemmarna (v. 23). Samma uttryck
förekommer utom här äfven i 2 Kor. 4: i6, Ef.
3: 16. Denna inre menniska är således
icke alls att förblanda med »den nya
menniskan» (Ef. 2: 15, 4: 24). Hos hvar och
— 45 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
